orkar inte ens beskriva eländet

här var det sjukdoms-bonanza. mest barnen tack och lov.

...och förutom gnäll händer här inte mycket. jag försöker plocka russinen ur kakan, se det positiva, ta fasta på framstegen och bla bla bla - men det enda som jag tycker hjälper något är att läsa cancerbloggar och festa på att SÅ illa är det inte. (med den trista biverkningen att jag då oroar mig än mer för mina fina pojkar.)

nå.

vi hörs.


dagens indiannamn:
fan-vet-faktiskt