förtröstan och en djävla irritation

...som jag vill få ur mig först:
jag har köpt lite nya kläder lately. företrädelsevis långa tunikor i olika kulörer. orsaken till det är att jag vill kunna ha mina hängiga jeans/sommarbyxor under utan att behöva bry mig om hela den där du-borde-inte-ha-trosorna-sådär-grejen.
...och så fort jag sportar något av det nya får jag tonvis (nja) med kommentarer från kollegor, kompisar, dagisfolk och mamma (!) som tycker att jag är så snygg. varför? JO, för att jag följer heteronormen och inte står ut. jag får inte lika mycket kommentarer när jag köpt ett par nya baggies, det kan jag säga.
fan vad irriterad jag blir. varför varför måste alla vara likadana?

en annan sak: idag tog vi ledigt och firade lilla räven. helt plötsligt säger älvan med längtan i rösten "jag vill ha en ny bebis". jag tolkade det först som att han ville slänga ut sin lillebror och prova igen (lilleman är ju tämligen intensiv) men nej - det visade sig att han vill ha en bebis till. Helst nu men han kunde ändå köpa att vi skulle vänta tills räven var som älvan var när räven kom. (ni fattar.) underbart! för det första vill ju jag; men det stora är att även om räven förstört hans liv (life as we knew it, i vilket fall, och helt min tolkning) så tolkar han det själv inte så. mina fina fina barn!

den stora av den kommer numera ut ett par vändor från sängen och säger med sin underbara, finurliga röst "jag skulle säga en sak" - sedan står han tyst och hummar tills jag lägger några väl valda ord i munnen på honom. då går han snällt och lägger sig igen. härom kvällen var budskapet förresten som följer: skutt skutt skutt ut i vardagsrummet, stanna vid pianot (alltid), upp med handen och så "hej hej!" - sedan spring in i sovrummet igen. vad ger ni mig för den sötnosen?


dagens indiannamn:
flera-bättre-dag-på-rad (och jag börjar hoppas)
samt planera för baby svet...