29 november 2009

schizofreni

det är det där med att få ihop sig.
jag tycker jag alltid är någon annanstans; inte riktigt d ä r. att jag alltid känner mig lite delad, kluven, what have you.
vore fint att säga "förutom när jag är med barnen" eller åtminstone honom. det är inte sant. barnens tid upptas också den av tankar; på annat, på honom. även hans tid.
framför allt min tid.

å andra sidan: det är fan inte ofta jag HAR tid.


dagens indiannamn:
(jo, för jag har sovit emellan)
ska-försöka-ta-tag-i-det-här-nu
(och då menar jag - alas - mest praktiska ting.)

att fara med osanning

...nöden har ingen lag, eller? denna gång handlade det ju verkligen inte om nöd, dock.

orkar inte sammanfatta, oj berätta menar jag - är lite trött, men den korta historien är i alla fall att jag varit på en mycket trevlig tillställning hela kvällen (samt shoppat!) och bara velat prata om honom men inte gjort det. eller jo... men inte under fårets rätta namn, så att säga. oj, vad trött jag är. man skulle kunna tro att jag var full om jag inte visste bättre.

det blir bra att åka bort lite. ta lite paus. jag har lite svårt att få ihop mig. så jag säger som jag brukar: jag skulle behöva få ihop det med någon annan.


dagens indiannamn:
huj-vad-det-går-nu-sover-jag

06 november 2009

bajs

ledsen, det var det första som came to mind.
det är ju det här som är det svåra. man tycker sig se saker, höra saker. skiftningar. blickar. ordval. nyanser.

...men fan att man vågar ta tjuren vid hornen och fråga.

våga fråga.
det ska bli mitt motto i ett annat liv.


dagens indiannamn:
theresnomoretoit-feg (fast en plan jag hade genomförde jag i alla fall)

03 november 2009

shit shit shit

det här duger inte

jag måste ha en hemlig blogg

livet är roligt

svårt

och fruktansvärt läskigt.

mitt i allt detta
hyser jag hemliga hopp
om en annan väg framåt
än den jag hade tänkt mig.


dagens indiannamn:
en-kel-spå-rig
(och i alla fall stundtals känns_det_bra)

29 oktober 2009

de små, små orden är svåra ord

har outat mig till bästa tjejen idag. hon tog det sansat. roligt att avslöja hemligheter ibland. annars är man (läs jag) rätt så tråkig.

dras med en sjuhelvetes tandvärk. jag undrar hur långt det måste gå innan jag faktiskt går till tandläkaren?

lyssnade på en dokumentär om docklands - och inte ett ord sas om le garage!! det var ju den enda delen av den historien som vi lyckades pricka...

härlig middag i härliga vänners (mat-)lag. nya planer för framtiden.

spridda tankar från dagen.


dagens indiannamn:
grymt-nöjd-pådetstorahela

19 oktober 2009

sifo undrar om jag planerar fler barn

de ringde och frågade det. ska man inte få ha några planer hemliga? ;)
för övrigt en bisarr undersökning:
använder du p-piller?
hur stort är ditt förtroende för fredrik reinfeldt?
skulle du köpa alvedon på ica?
osv.

ungarna är ljuvliga. helgerna kan vara lite svåra. lillgurkan är så pangpålivet så jag blir alldeles förundrad. så underbara egenskaper! hej, här är jag, vem är du?

...medan storebror bröt ihop idag vid middagsbordet för att den burdusa tjejen på dagis idag hade tagit hans stol. han hade sagt till henne sa han (och det vore bra!) men hon gav sig inte. det må väl vara hänt, det som oroade mig var att han sa att han inte ville bli ledsen på dagis, jag hoppas verkligen att det inte är så. min fina fina älva är så lik mig att jag inte tror att det är riktigt sunt alla gånger. hoppas, hoppas att jag kan boosta hans självförtroende så att han vågar allt som jag aldrig har vågat.


dagens indiannamn:
plocka-städa-diska (allt med räven på armen)

26 september 2009

världens tråkigaste morsa

det är nog jag just nu. somnar sur. vaknar sur. är sur stora delar av dagen (speciellt morgnar, innan måltider och till kvällen).

vet inte hur jag ska komma ur detta; nej det har inte hållt på jättelänge. och det finns glimtar av annat. men hur kan det vara att nu när jag börjar få finfin avlastning - så kajkar jag ur totalt?

jag tar tillbaka allt jag någonsin har sagt om harmoni. fan också. jag vill vara världens bästa morsa till världens bästa barn. JAG VET JU ATT DE ÄR DET.

och ju surare jag blir desto mer tvivlar de på att de verkligen är det.

jag måste skärpa till mig.
lägga mig tidigt.
allt vad jag kan.


dagens indiannamn:
jamen-gissa-själv

23 september 2009

ja just det ja

jag skulle ju skriva mer. idag har jag dock inte tänkt på det. det stora frågetecknet. så här: jag har hittat någon. denne någon har hittat mig. vi hittar varann. inte kanske nödvändigtvis på "det" sättet - men hade någon varit en dennA så hade jag... nej, vi... nej, man - ja, man hade tolkat det på ett helt annat sätt. eller jag, kanske.

jag har svårt att förhålla mig till att det är en man. jag vet att jag har haft slängar förr men det var så länge sedan och i ett helt annat läge än nu. hur gör man? vill man?

nej, jag vet att det aldrig kommer hända. (jag är ju ändå en av de två vi pratar om...) men det stör mig lite att jag hänger upp mig så på det här med kön. eller att det skakar min världsbild så pass mycket. att jag tänker på vad alla andra skulle tänka så pass mycket.

i och med du-vet-vad och min passiva ådra så kommer ingen behöva tänka något. haha. skönt att bespara alla lite tankemöda...

när på tal om annat ett litet, litet pyttehopp om att räven skulle kunna tåla något av det som älvan inte tål. en veckas väntan nu så snälla, håll tummarna för rävrackaren! det vore faktiskt skönt att bespara åtminstone ett av barnen allt det där mecket.

älvan har börjat att, i alla fall ibland, säga till när han vill kissa. jag är over-the-moon, som man brukar säga. det finns hopp!


dagens indiannamn:
höll-faktiskt-ganska-länge (men surade stundtals ur på kvällen, får jag erkänna)

22 september 2009

and this is a reminder

...att jag ska skriva mer om detta sedan.

jag funderar på detta med rätt kön. kan det bli fel? eller är det jag...

jaja.
mer snack än verkstad - som vanligt!


dagens indiannamn:
träna-träna-träna (beach 2010?)

15 september 2009

jag vet något jag önskade jag inte visste

apropå barncancerfondens reklam:
det finns så många saker som är ofattbara, just vad det gäller ens barn.
det som hände min finaste lilla (dock är hon inte min så) förra veckan - det är i sanning ofattbart. att barn blir utnyttjade av (i princip) andra barn, det är faktiskt ofattbart.
det är så vidrigt.
det är så fruktansvärt.
och jag kan se henne framför mig i det där trånga utrymmet.
jag kan känna... något är det jag kan känna i hela mig även om jag ju inte kan känna det hon känner. det gör ont. det svider.
jag hade velat ta denna lilla och bara ha henne hos mig och ta hand om henne. hon har det bra där hon är, det vet jag. det gör nästan ännu mera ont - i mitt jobb är det ibland barn som man vet att man kan förändra livet för genom att hjälpa dem med sin miljö. här är det inte så. hon har det redan bra. inte ens det kunde vi göra för att skydda henne mot det här.
lilla, lilla fina.

...och mest av allt skulle jag så gärna vilja vara gud/kung/what-have-you för bara två sekunder så alla slutgiltigt fattar att den som är tuff; det är den som inte gör det alla andra gör. det är den som gör det som passar den, den som lyssnar på sig själv och handlar därefter. älskade, älskade barn som jag träffar; om man kunde få skjutsa fram dem 15 år i tiden och sedan tillbaka - så många annorlunda beslut de kanske kunde fatta då.

självklart finns också mina fina barn i detta - hur gör man för att vägleda dem förbi alla de här snåren?


dagens indiannamn:
going-over-theold-"whatif..."

14 september 2009

försöker göra ett ryck

...åtgärda min ekonomi (inkomster, utgifter)
...åtgärda my living space (förråds- samt garderobsutrymme)
...fixa detta med läggningarna (förbannade blinkande clownpinne!)
...bara njuta av mina barn (och det funkar ganska bra.)


dagens indiannamn:
mysa-på-trappan
(gjorde vi jämt när älvan var liten. idag hittade vi dit igen.)

13 september 2009

gustaf skarsgård är inte donator

...eller det vet jag ju inte när jag tänker efter. men med hjälp av imdb.com har jag i alla fall lyckats konstatera att varken han eller hans syskon är mina barns donator. så var det med det. men tänk att heta bill günther istvan - det namnet skojar man faktiskt inte bort!

lilla älvan är filmfri. han vill inte titta. han har kommit över den där filmfrossan. det bästa av allt - det har jag med! livet flyter på här hemma och jag känner inget behov alls av att han ska titta. vi tittar ofta en stund tillsammans till vällingen (max en halvtimme!) men inte ens det alltid. det känns sååå bra... försökte komma på vad vi gör i stället, vi har varit hemma ett gäng eftermiddagar och helgförmiddagar och tiden bara går. vi spelar spel, klipper och tejpar, bygger slott, leker med bilar, pusslar golvpussel, läser böcker, leker katt i sängen och pratar med varandra.

nu i kväll hade vi ett långt samtal om hur barnen är mot varandra på dagis, vilka som är snälla och vilka älvan vill leka med - aldrig dom man tror! nu var det en tjej i femårsgruppen som han lekte allra helst med, tror knappt jag sett henne i närheten av honom... nåja. så länge han upplever att de har roligt så. älvan är så underbart duktig på att verbalisera precis hur vi är (för i dessa aspekter är vi väldigt lika); hur han inte vill prata med folk han inte känner och vilka han tycker han känner och inte. jag hoppas innerligt att han får utrymme att vara precis så, att han inte känner sig tvungen att bli supersocial - samtidigt som jag vill ge honom verktyg att vara det när han vill. det är sannerligen inte lätt detta!

ett annat tacksamt inlägg för dagen är att vår nya barnvakt visade sig vara den fina tjejen som redan lekt en hel dag med räven och att hon räknat ut att vi var vi! jag gillar henne, räven gillar henne och bäst av allt var att älvan kommenterade att han redan kände henne - ett toppbetyg! (jag menar - räven gillar ju alla...)

stoj och lek hos bästa kompisen.

supergod chokladkaka som älvan bakade nästan själv (utan komjölk skrev han så ordentligt på sin karta först).

synd bara att jag lost it när de inte ville sova men jag hoppas att vågen ändå väger över åt det bra hållet. trots en pigg och glad dag räcker jag inte ändå fram ibland - ännu! om det går åt det här hållet fortsatt så kommer jag nog dit igen en dag. (och då är det dags att ta sig en funderare på baby svet tror jag minsann, hehe.)


dagens indiannamn:
glad-och-full-av-planer (sånt gillar vi!)

07 september 2009

då var man fertil igen

...det känns lite bisarrt. tänk att få nästa unge när räven är... 16 månader? herregud!

de säger att vi närmar oss toppen och jag vet inte vad jag ska hoppas. svininfluensan går i ett; alla tidningar, alla rapport, alla aktuellt. måste erkänna att jag - när jag tänker på det - är jätteorolig, ska vi hinna vaccineras? ska barnen få vaccineras? råkade halka in på debatt igår och blev faktiskt lite lugnare, svensk sjukvård (ja! sverige är bäst!) är bra, vi har läget under kontroll, svenska myndigheter bestämmer saker och gör en hemsida tillsammans. det känns bra. jag gillar myndigheter (tills de blandar sig i vad jag vill göra, hehe).

annars: älvan tar all världens problem på sina axlar och jag förtvivlar. med en natts sömn på saken känns det som han utforskar världen och lite mer komplexa orsak-verkan-samband. dessutom hävdar han bestämt att han är lika stark (och tokig!) som pippi så jag tror han klarar sig. =) lilla räven är supersnorig och sover lite hackigt - annars glad och aktiv som vanligt; min fantastiska lilla krigare till pojk.


dagens indiannamn:
ska-försöka-tänka-budget (men gud, vad det är tråkigt!)

22 augusti 2009

en liten tår såhär en lördagseftermiddag

herregud... min lilla älva har blivit stor. helt plötsligt. utan att jag märkte det. idag har han favoritkompisen här (som ville komma hit ensam) och de leker båt och film och hej-kom-och-hjälp-mig i sovrummet - helt på egen hand!

nu sitter de i badet.
lillebror sover (och snusar ljudligt).

själv sitter jag här och känner mig lite överflödig - på ett alldeles underbart vis.


dagens indiannamn:
älvans-mamma! (ropar kompisen)

20 augusti 2009

jag saknar baby svet

...det är trean det. jag har två fantastiska barn. det bästa jag gjort. osv. men starten på tvåbarnslivet - och för all del även fortsättningen - gör att jag tvekar något oerhört om jag skulle orka med trean själv.

visst, man kan träffa någon.

osv...

men också kan man kanske hoppas att man orkar mer när älvan o räven är lite större? att om man väntar lite längre så går det?

jag har alltid velat ha många barn. och hur mycket jag än älskar mina grabbar finns det en liten liten sorg efter en trea som aldrig kanske blir.


dagens indiannamn:
effektiv-bestämd-tar-kommando (ja, jag har jobbat)

14 augusti 2009

lite h, lite b och så en liten släng av t

haha, jag har en hemlis. till och med för hemlig för att hamna här. men också - som så många gånger förut - något som aldrig någonsin kommer att hända. hrmpf... rätt roligt ändå faktiskt.

dessutom har jag en liten älva som idag varit blöjfri heeela dagen för första gången någonsin. en liten olycka men annars perfekt! han har slutat med blöjor (igen) den här veckan men velat ha blöja någon del av dagen oftast - alternativt genererat åtminstone 2-3 helombyten. icke så idag! det går i alla fall framåt...

anar tänder på söta fina räven. konstaterade även idag att han i vissa fall skrattar ända fram till the bitter end - då är det bara att lägga ner honom så sover han. vilka a-barn jag har fått! ;)

annars rätt så slut efter kombinationen tidiga morgnar (á la kvittrande räv at 5 am) och heltidsarbete - jävlar vad det går... längtar efter jobbet igen dock. jag är inte gjord för mammaledighet, halvtid skulle vara perfekt tom nu när det går så himla bra.


dagens indiannamn:
prata-ihjäl-de-nya (gör det bara!)

10 augusti 2009

"jag vill inte kissa, jag kissade så mycket igår"

vi är igång med blöjfriträningen igen. sedan igår. och lilla älvan är fantastiskt underbar där han står och vägrar gå på toa med ovanstående motivering. (det bör noteras att "igår" är hans stående tidsuttryck och kan användas för nästan när som helst inklusive framtid.) men här hemma har han nu varit torr en och en halv dag! jag är överlycklig. pottormen blir allt glittrigare (glittriga klistermärken så klart!). lilla älvan ser lite trött ut - men vill för allt i världen inte ha blöja just nu. dessutom är han märkt av dagisstarten idag.

...vilken var - måste jag säga - en succé. lämningen tog 45 minuter men var precis vad jag tänkt mig och det hela gick lugnt, för att inte säga finfint, till. älvan tog tiden på sig och sprang sedan iväg utan att ägna oss en blick. räven och jag hade en härlig dag här hemma (jag låg och läste i 1,5 timme!) och klockan tre var det dags att ses igen. för första gången någonsin berättade älvan något spontant från dagis, sooom jag har frågat i två år nu!, nämligen att de hade målat på dagis. han fällde också en spontan kommentar på väg därifrån att "hit vill jag gå fler gånger". ett utmärkt betyg från min lilla älva!

lilla gubbsen, han vill bli så stor samtidigt som det är tungt för en liten treåring. han är ju på väg på en himla massa sätt men han är långt ifrån där. han tar på sig en massa i storebrorrollen också; han vaktar räven, leker med räven, tar emot räven så han inte slår sig och kramar om honom när han gråter. tack och lov trycker han också in en kudde i huvudet på räven, puttar bort räven från sina leksaker, nyper räven i ansiktet och tar alla hans grejer. det känns lagom. ändå. på det hela taget.

senaste nytt för räven är att jag anar tänder på uppgång. ett himla humör, tuggande, dreglande samt sovande. inte helt harmoniskt men spännande med något nytt. just det, han ställer sig upp också förstås. tar ett par små steg - och ramlar. han har inte fått kläm på det där med att sätta sig ner än. älvan tog det mer en sak i sänder och kunde det ordentligt - räven han racear (?) på.

så.
nu är ni väl uppdaterade.
sommarlovet är slut.
det har varit en underbar sommar.
nu ska det väl bli höst?


dagens indiannamn:
lite-trött-men-annars-kompetent-och-gosig (till och med)

27 juli 2009

en bra lunk

tycker vi har kommit in i det ett tag nu faktiskt. (kan det bero på att grabbarna två dagar i rad sovit till nästan halv nio, månne?) jag är inte supersur hela tiden, bara det, och när jag blir det kan jag lättare snap out of it.

lilla räven är en alltmer aktiv deltagare i vårt familjeliv, han vill helst av allt laja med älvan heeela tiden, ha allt som älvan har och göra allt som älvan gör - lite frustration ibland men framför allt ganska lättroad. (bara man fiskar fram älvan.) räven gillar vår vardagslunk, leka på golvet, äta lite då och då - han är nöjd med det mesta. var mina barn fått den där nöjdgenen ifrån är ibland lite av ett mysterium. (höll på att skriva nördgenen och den vet vi sannerligen var den kommer ifrån, alla danskar står helt utan skuld...) räven är jäkligt kul. en kul kille.

idag gjorde vi söder med en god vän, upptäckte en park som var lagom kul/tråkig, åt glass och busade. lilla älvan har börjat kommentera sina bus med "nu är jag lite busig mamma" och jag bara smälter.

harmoni.
ha ha.
undantaget stresshandlingen vid middagstid då. (varför handlar alla då? det är ju en superdum tid.)

nu lovar jag att vi är busy ett tag och ni slipper några sludderinlägg här på bloggen. man ska aldrig säga aldrig men förhoppningsvis har vi annat för oss. puss så länge!


dagens indiannamn:
mer-jobb-än-mamma (hjärnan går igång, eh)

26 juli 2009

en plötslig bloggsvada

(ska nog ingen hoppas på precis men ett litet inlägg i alla fall.)

lilla räven kan nu ta sig fram åt alla håll (lite dragande, lite puttande, lite snurrande så går det fint). lilla älvan å sin sida verkar äntligen ha blivit lite piggare efter en rejäl semestertrötthet. däremot sitter han i soffan just nu och softar men det är inför en kommande kusininstormning så det må vara hänt.

...och veckornas vecka är ju på gång. denna gång räknar jag stenhårt med att hänga lite på öppen förskola, kanske kanske engagera mig lite om inte politiskt så i alla fall pedagogiskt samt vara skittrött i princip hela tiden. hur låter det? forna tiders raggmål, däremot, känns enooormt avlägsna. (tråkigt nog, tror jag.)

suck.
äsch.


dagens indiannamn:
fejar-och-står-i (konstigt nog)

25 juli 2009

jag skäms

det gör jag. ni är några tappra som går in och kollar ett par gånger i veckan och vad har ni för det... inte mycket får man säga.

livet med ett par pojkar rullar på - igen: får man säga - och orken när de har somnat räcker inte alltid till att dessutom uttrycka sig. jag får ha det som ursäkt ett tag.

idag stod lilla räven själv vid fikabordet, alldeles lycklig över att prova något nytt. han är en liten thrill seeker, den. undrar vad det ska bli av honom?

nu laddar vi inför årets raggnings-vecka. *hahaha*


dagens indiannamn:
lite-stabilare-ändå (är väl sommarens summering)

...men jag har en bra bit kvar dit jag ville komma.

14 juni 2009

känslostormar

(eller: "varför ändra ett vinnande prefixkoncept?")

har jättesvårt att hantera dessa mördade och sjuka barn; lilla therese, lille alfons, för all del lilla engla också. hur kan det bli så? jag vet att det är helt meningslöst att fråga, men det är ju verkligen mot alla odds... vill jag hoppas. dvs att det är så ovanligt att det i princip inte förekommer. det är ju delvis sant. men jag går - speciellt just nu - sönder bara tankarna ens smyger sig ditåt.

(för någonstans finns en mamma och/eller pappa som går sönder på riktigt.)

annars var idag en riktig lyxdag, mormor umgicks med lilla räven medan jag och lill-älvan trotsade hällregnet och gjorde en egen utflykt. älvan njöt och jag likaså; härligt att få känna sig lika nykär i honom som i lillebror - och hinna med det!


dagens indiannamn:
ny-kär (vad annars?)

13 juni 2009

känslokamera

idag efter maten skulle jag klippa ur ett par recept (jaja, jag vet) och erbjöd även älvan en sax. han nappade!

...med följden att han och lilla räven satt nöjda och pysslade var och en med sitt (klippa ut mat respektive försöka bemästra pipmuggen) i vad som kändes som en evighet. jag diskade. plockade. planerade mat. småpratade med pojkarna.

och trots att det absolut inte var något himlastormande på något sätt så rådde bara en sådan enorm harmoni. (jag gillar stora ord.) ibland är en kamera så futtig, jag behöver en känslokamera för att spela upp de där bästa stunderna igen.

upprepade kräksjukor, vakna-hela-natten-kurer (inte lika populära), trots och djävulskap till trots.
mina pojkar.
min skatt.

så fina, så fina de är.


dagens indiannamn:
smider-vardagsplaner-minsann (imorgon egentid med älvan!)

21 maj 2009

desperat läge

försöker öva mig på att säga detta till folk irl. det går lite bättre. men är fortfarande svårt.

såhär:
jag är så nära gränsen nu. orkar orkar orkar inte vara den där positiva föräldern just nu. jag tycker det är skitjobbigt. surar ur flera (många, många!) gånger om dagen och har jättesvårt att ta igen det.

hur kommer man ur sånt här? det finns ju liksom ingen semester för ammande föräldrar...


dagens indiannamn:
jaja-ungen-ska-ju-bli-torr-någon-gång
(japp, det handlar om den lite äldre...)

27 april 2009

every day is a good day

...och så finns det några undantag.

gårdagen förlöpte som följer:
storebror vaknar 06.15, vägrar att somna om och then proceeds att väcka lillebror med sin farmhand lorry.
lillebror är osedvanligt grinig men somnar efter frukost.
vi går mot stora parken med lilla cykeln i släptåg som vanligt. efter ca 100 m deklarerar älvan att han cyklat färdigt och jag går hem igen och låser fast cykeln.
väl framme är det hyfsad stämning även om jag är dito oentusiastisk. lillebror vill inte riktigt äta och är inte nöjd uppe, inte i selen heller och somnar om tidigare än väntat.
efter korv, djurtittning, cykling och klättring laddar vi för hemfärd. då kommer två killar på månbil i högsta fart, kraschar in i vagnen (med sovande räv i) och susar därifrån. efter ett par minuter ser jag att minst ett hjul har gått helt sönder, rendering vagnen helt obrukbar. jag vänder mig om mot bordet bakom (där föräldrarna sitter), dessa reser sig upp och går alltmedan jag högt och tydligt deklarerar för älvan att ungarna kört sönder vår vagn.
jag ringer runt efter skjuts hem men får till slut hjälp att böja navet så det går att köra i alla fall hjälpligt. vi släpar oss hemåt under mitt sura tjatande på älvan (eftersom jag varken vågar ha honom på brädan eller riskera att lilla räven vaknar ute).
väl hemma konstaterar jag att lilla räven har feber.
storebror äter (inte) lite middag, tittar (inte) på alfons åberg och får diverse utbrott.
puh! båda pojkar i säng.
på natten vaknar lillebror förtvivlad och vill inte äta. febern har gått upp, han får alvedon och sitta i soffan tills han till slut lyckas äta och somna om.
06.21 vaknar storebror för gott... innan jag lyckats masa mig upp har han hunnit kissa ner sina byxor (men tack och lov inget annat).

det bör tilläggas att de ringde från dagis alldeles efter lunch - lilla älvan har öroninflammation. jippi. och den lilles feber vill inte ge sig. det var den dumma doktorn på jourmottagningen. vi fick ingen penicillin. hjulen vi köpte begagnade passar inte vagnen. hjulen vi behöver är slut hos tillverkaren.

men:
det är en kort vecka och mormor står beredd i startgroparna.
lillebror är gladare idag och har skrattat mot mig men framför allt mot älsklingsbrorsan.
han är också himla mysig när han är febrig.
storebror har för första gången kunnat förklara vad som fattas honom och även han har varit mysig hela eftermiddagen vi fick tillsammans som bonus.
vi har haft roligt och pusslat med golvpusslet.
båda har somnat alldeles som rapport började.

kan det bli bättre?


dagens indiannamn:
jag-var-nere-för-räkning-men-gudarna-ska-veta-att-jag-står
(jag fixar detta)

14 april 2009

tillbaka (på ny dator)

det har gjort mammadagarna här lite mer intressanta. projekt, liksom. att ha roliga saker att göra hemma. nu återstår omdistribuering av garderober (roligt), flytta återvinningsgrejerna (sådär), dekorera väggarna i älvans ateljé (roligt) samt den ständiga storstädningen (astrist).

lilla räven dricker numera ersättning - eller snarare tillägg - i flaska. det gör han bra. mitt barn är kompetent. han är inte lika torr i huden så kanske får han i sig mer totalt. det är bra. jag är glad för det. någonstans finns en besvikelse över att amningen inte funkar sådär urtidsmässigt utan barnen behöver annat. men efter första dagarnas chock har det lagt sig lite - huvudsaken är att räven får i sig vad han behöver. och trots nackdelarna så finns det ju absolut fördelar också. snart kanske vi kan börja snacka barnvakt...

annars var det nog sjutusen saker jag skriva.
återkommer med det.


dagens indiannamn:
(efter en lyckad påskhelg:) djupt-tacksam-för-barnomsorg

28 mars 2009

mina killar, ni är det finaste som finns

mitt hjärta värker när jag ser mina finaste killar tillsammans. nog för att lilla räven är förtjust i mig - men är storebror i närheten så är jag inte särskilt spännande får man säga. han har bara ögon för älvan...

och efter maten idag satte älvan (som har blivit jättebra på fantasilek helt plötsligt!) igång ett helt scenario för sig och lillebror - det var deras lek! de byggde ett hus och satt och läste böcker där tillsammans. må så vara att han först satte lillebrors babysitter i ett hörn med ryggen ut mot leken... men de var tillsammans. plus att han var mycket nöjd när jag vände på lillräven som sedan tittade beundrande på honom.

dessutom fattade jag för en gångs skull (?) rätt beslut och dissade allt vad disk, plockning och datorer heter för att, när jag blev inbjuden, sätta mig med pojkarna och läsa om laban & labolinas jul.

låter som det varit värsta harmoniska dagen och det kan man nästan säga att det var. minus lite trötta smågnälliga pojkar o mammor då...


dagens indiannamn:
längtar-efter-träningsrutinen (jag vill svettas!)

09 mars 2009

reflektion

...vad mycket lättare det är att uppskatta sin barnlycka när barnomsorgen kickar in...

needless to say - gossarna var helt ljuvliga idag.
(och nu sover de)


dagens indiannamn:
helt-plötsligt-helt-busy

08 mars 2009

ett annat perspektiv på tvåbarnschocken,

slår det mig när jag sitter här och ondgör mig över den som bäst, är att jag faktiskt lived to see it. jag får beklaga mig över den med egen erfarenhet.

jag har två barn.

jag som gått hela livet och önskat mig många barn samtidigt som jag sörjt att det nog inte blir så. att jag nog inte skulle få till några alls. för hur skulle det gå till? jag har en hel massa odds emot mig, får man ändå säga.

så idag (eller snarare i kväll eftersom jag gnällt på dem större delen av dagen) ska jag sitta här och i stället förundras över mina två underbara pojkar.

jamenvisst - så klart de sover. =)


dagens indiannamn:
tjatar-och-ställer-ultimatum (samt suckar djupt)
(ett lågvattenmärke faktiskt)

05 mars 2009

...och ännu en lektion i att inte skjuta upp saker

jag skrev det förra inlägget ändå. och jag står fast vid det. MEN...

idag var vi på matlagsmiddag hos goda vänner - och älvan var skitjobbig. faktiskt. han började bitas, vägrade sitta själv, höll på att välta både mig och vagnen med allehanda konster på brädan - och tjafsade emot vad jag än sa. jag identifierade hunger som en delförklaring men det räcker liksom inte. lite trött, javisst, men jag vill så gärna förstå v a r f ö r han gör så. det gör det lättare att hantera - kanske.

nåväl. räven gastar. dags att sova.


dagens indiannamn:
ännu-en-nedladdningsomgång (fråga inte)

fem dagar i exil

och vi kom hem med helt nya visioner.

tog med mig pojkarna och åkte till mellansyster och hennes familj nere vid kusten och fast jag kanske inte kände det där så slog det mig på vägen hem (allra sista biten från tunnelbanan) vilket nystart för vår lilla familj det kändes som. älvan hade fått nästan en vecka med mig runt hörnet hela tiden, lill-räven had acquired new sleeping skills och själv hade jag fått en himla massa vilo- och samkvämstid, upptäckte jag. resultatet blev att älvan kändes mycket mindre spattig och jag kände mig stark. full av nya intentioner.

som jag i mångt och mycket lyckats hålla här hemma:
ingen film innan dagis
ingen film före maten
vi leker, umgås och gör saker tillsammans efter tre
älvan kan leka en stund själv eller nära oss
lill-räven kan många gånger somna själv i vagnen

små saker. men viktiga saker. viktigast är inte detaljerna utan att jag börjar känna att jag orkar. jag orkar vara närmare den föräldern jag vill vara.

...och mina barn är ljuvliga! lillebror skrattar allt oftare (och mycket åt storebror). storebror är glad för den lille.

24 februari 2009

fyra veckor; rastlös och social

...så kan man sammanfatta min yngste son just nu. här i helgen blev jag tvungen att palla upp honom i vagnen på biblioteket för att han skulle vara nöjd, f y r a veckor gammal! och vill sitta och spana på folk. och igår började det sociala leendet på allvar, vi snackade och han var med. härliga, härliga lilla räven.

fortfarande tunga dagar här av och till, lilla älvan har varit sjuk som aldrig förr och som en direkt följd av det (och allt annat, i suppose) riktigt, riktigt gnällig. själv är jag trött som aldrig förr - hur många gånger det senaste året har jag sagt det? - och toppar honom lätt i gnällligan. (hoppsan! tre l!)

dagens indiannamn:
mina-intentioner-är-ändå-goda
(vi ska få ihop det här, jag och mina grabbar)

09 februari 2009

man ska ju verkligen inte klaga

när man har två fina underverk hemma. (speciellt inte när det ena sover och det andra är på dagis, hehe...) och jag ser dagarna an med en ny tillförsikt redan. samt har tagit initiativ för att styra upp min vardag (tack internet).

MEN jag vill ändå säga att det är tufft så här i början, jag tycker det den här gången också. ännu mer nu, faktiskt. jag behöver rutiner och förutsägbarhet (samt i viss mån mat och sömn) för att må bra och just nu är det kontot ganska obefintligt, får man säga. helgerna känns som de kommer att bli kraftprov ett tag framöver; å andra sidan har jag planerat in varenda en tom slutet av mars - och då fyller älvan år! =)

denna helg, kan jag rapportera, passerade utan större missöden; rolig gympa, kusinmys/röj (det är individuellt) här hemma och en härlig våldgästning hos femmiskompisar igår. det funkade! denna vecka satsar jag på kvalitetshöjning (ha!), lite umgänge (annars dör jag) och så värsta kalashelgen.

vi ska nog fixa detta, jag och mina fina knoddar. vi är ju världens bästa familj. om än lite ny.


dagens indiannamn:
försöker-fungera-flexibelt

05 februari 2009

det har varit en tung höst på rackarbacken

...men nu börjar det våras.

vad jag menar är detta:
jag tyckte det var tungt första veckorna med älvan.
underbart - men också tungt.
det går inte att komma ifrån.
all den här befriande (ugh) oförutsägbarheten passar inte mig alls. jag blir superstressad av att aldrig veta ens i grova drag hur dagen ska se ut - och då menar jag på basala plan som sömn, mat och toalettbesök. kanske en dusch om man har riktig tur.
nu är vi där igen.
denna gång med en treåringsälva som inte riktigt är med på alla noter, om man säger så. samt har en hel del behov som faktiskt inte går att kompromissas med, sådär som man gör med sig själv.
att älvan dessutom inledde storebrorskarriären med en envis influensa samt en viss motvilja visavi sin mormor (efter att ha blivit dumpad där, ju) gjorde det inte lättare.

men nu! nu! nu går älvan på dagis. dagis är fantastiskt!

och jag får vara hemma och reda ut begreppen med den finaste, finaste lillebroren som äntligen har kommit till oss. ett litet buttert charmtroll. och så underbart fin.

just det, det hade jag redan sagt.
återkommer om namn.


dagens indiannamn:
ätit-sovit-och-nu-jäklar-är-vi-på-gång (?)

15 januari 2009

dator i stället för bebis

ja för dagarna går och här kommer minsann ingen bebis... de på mitt jobb är rätt nöjda med det och jag med, antar jag - men snart tröttnar jag på att vänta. idag kom i stället ÄNTLIGEN den nya datorn och jag har pysslat med den mest hela kvällen.

en tråkig sak är att jag annars tillbringat dagen på avdelningen där jag låg med lilla älvan, nu inför det eventuella snittet nästa vecka. och det kändes inte alls bra... regnbågskompetensen där är i det närmaste obefintlig (och vi var minst två regnbågsfamiljer där) och en del barnmorskor verkar ha kvar samma attityd sedan 1800-talet och vara himla nöjda med det. tanten jag skulle ha var förstås precis den där sorten jag inte klarar av, den sorten som får mig att känna mig som ett argt truligt barn som inte uppskattar hennes (verbala) små klappar på huvudet. jag vill inte ha henne i närheten av mig eller mina barn. jag vill inte att hon står med i operationssalen och förstör min-fina-familj-blir-större-ögonblicket. jag vill inte - mitt under förlossningen - varken förklara eller försvara mina livsval.

så allt sammantaget så lutar planen åt det här:
går snittet att flytta - fine.
annars (och i princip i vilket fall) - jag åker in när det är dags så får vi se hur det går.

håll tummarna för mig och lilla b.
det är vår tur nu/snart.


dagens indiannamn:
barn-lös (älvan är utlånad och baby b kommer ju aldrig!)

06 januari 2009

man lär sig nya saker varje dag

som idag:
åk inte skridskor med foglossning.
det går åt helvete.
och helvetes ont gör det efteråt.

alltså - det var ju ganska korkat. men härligt att se lilla älvan så glad på sina fina små skridskor. han fattade grejen! vi ska försöka igen så fort jag har fått kroppen tillbaks. mormor var med och lovade att ta baby b när vi testar nästa gång.


dagens indiannamn:
kvida-stödja-bitaihop (så kommer man ändå fram)

04 januari 2009

höggravid får man säga

vecka 40 och jag känner igen känslan från lilla älvan - kanske blir det ett barn ändå... knasigt men det känns som att det kan komma att bli verkligt och det känns faktiskt först så nu. även om jag förstått det länge så är det en annan sak att faktiskt ta det till sig.

tänk att inom några veckor är jag tvåbarnsmamma, förhoppningsvis med två livsnöjda barn hemma hos mig. det är helt galet. galet bra. jag längtar. jag fasar lite - också. hur ska jag fixa detta? men det gör jag ju. så klart. det är ju världens bästa barn. världens bästa familj. världens bästa mamma? nja, det låter jag vara osagt.

dessutom: hoppet har tänts att älvan någon gång ska bli blöjfri. det får ta tid. det är okej. jag har egentligen strategin helt klar - han får själv bestämma - men det gäller bara för mig att ha is i magen. han visar framsteg, med jämna mellanrum nu.

han är så stor och duktig, min stora lilla kille. ena dagen säger han att han är så stor, nästa att han är liten. jag tycker det är härligt. och jag håller med - ibland är man ju hur liten som helst, oavsett hur gammal man har blivit. jag hoppas han ska få utrymme att vara liten även när han blir storebror.

och: många lyckade dagar nu. jag har orkat ett lov! fixade avlastning en dag och imorgon är det dags för smygstart på dagis. men jag grejade det!!


dagens indiannamn:
inte-särskilt-hungrig (och har jag sammandragningar???)