...det är trean det. jag har två fantastiska barn. det bästa jag gjort. osv. men starten på tvåbarnslivet - och för all del även fortsättningen - gör att jag tvekar något oerhört om jag skulle orka med trean själv.
visst, man kan träffa någon.
osv...
men också kan man kanske hoppas att man orkar mer när älvan o räven är lite större? att om man väntar lite längre så går det?
jag har alltid velat ha många barn. och hur mycket jag än älskar mina grabbar finns det en liten liten sorg efter en trea som aldrig kanske blir.
dagens indiannamn:
effektiv-bestämd-tar-kommando (ja, jag har jobbat)
