önskelista

jag skulle vilja vara
ledsen
orolig
och svag.

ett litet tag bara. släppa lite. jag är säker på att det kommer att ordna sig - allting - men just precis i dessa dagar skulle jag vilja vila lite grann.


dagens indiannamn:
indianmamma-på-jobb (i tankarna annorstädes)

jag har förlängt mitt avtal med dansken

...himla smidigt. knappa in en liten pinkod, klicka okej att föra över massa cash via iban och så hepp! har jag möjlighet att skaffa helsyskon ett år till. det är ju galet.

på senaste tiden, nja fortfarande får jag väl säga, grubblar jag mycket på det här. dels på praktikaliteter som att två lite större barn är himla behändiga att ta med sig kors och tvärs. (det tänkte jag iofs även om älvan när det begav sig. alltså fast en då.) jag tänker också att det kanske inte är rätt att sätta någon till världen som man inte orkar vara värsta supermorsan till.

...och dels att det faktiskt aldrig finns vare sig garantier eller smarta anledningar att skaffa barn. att just nu har vi det himla bra och ser fram emot en himla massa bra saker framöver. att vi har gjort allt vi vill hittills och lär fortsätta göra det. vi har varken ekonomiska eller andra hinder att göra sånt vi gillar och att det vi gillar allra mest är fullt görbart även med tre (dvs hänga med dem vi gillar.) samt - inte minst - att det är något helt annat att få en bebis när man har en sju- respektive fyraåring än sin första eller med ett blöjbarn. (du fattar.) att på sikt så är läget helt annorlunda när lillen är tre så finns en tioåring i huset som kanske i alla fall kan titta till den om jag vill jogga en kvart.

dejtingläget känns absolut kört - but then hey what else is new - men det kan jag stå ut med. jag kan ju ha en hejdundrande knullaround (sorry) när jag är femtio. eller skita i det helt. jag överlever.

nevertheless - som man säger - så är detta beslutet helt klart det svåraste. även om jag tvivlat och tvekat vid vissa moment förr har jag absolut inget minne av den här ångesten. räven fick jag ju hålla mig hårt i kragen för att inte sparka igång och älvan ska vi inte tala om! denna gången sitter det verkligen långt inne och kanske är det det som gör mig allra mest fundersam.

den största fördelen att jag (i alla fall som det känns nu) utan problem lever med resultatet om det inte skulle bli något - jag har ju redan de två bästa! och framför allt: de har varann.

nåväl. förra året var en succé får man säga, blogg wise i alla fall. jag satsar på ännu bättre i år. (om än med en viss tvekan...)


dagens indiannamn:
älvanglad-mammaglad (själaglad för mina fina två)