oj vad länge sedan jag skulle skriva

...men det blev visst aldrig så.

julen är över. den var en höjdare. satan vad trött jag var - och är fortfarande. men lilla älvan njöt av alla sina kusiner och jag med av bara farten. i dagarna tre!

igår blev jag akut jättetrött och skyfflade iväg älvan till mormor. begav mig i stället ut på stan med fina a som var här och hälsade på. (det blir visst bara staccato idag men då får det vara så.) det var en härlig dag. det är alltid likadant att umgås med a och nu en veritabel energikick (speciellt i efterhand). har också lyckats sova tio timmar två nätter i rad och det ska gudarna veta att jag behövde...

idag var det stort museum med älvan och femmis-gänget.

vi har så mycket fina människor omkring oss.

och jag har köpt en sprojlans, ganska dyr dator... :)

för de som ännu inte hajat: ingen baby b än. håller tummarna för någon dags respit till (en 09, gubevars). har däremot kommit på ett nytt namnförslag som jag är omåttligt förtjust i - men inte säker på att jag kan utsätta barnstackaren för...


dagens indiannamn:
stolt-hönsmamma (när lilla älvan ger sig ut på egna äventyr)

shit

jag inser just att jag passerat den där gränsen.
jag har varit singel så länge att det kommer bli som ett helt nytt liv och helt enkelt skitkonstigt när jag träffar någon.
shit.

(men ändå - bemärk väl att jag säger när...)


dagens indiannamn:
stoltaste-tjockisen-i-söderort
(lilla älvan, dagen till ära stjärngosse, vägrar helt att trevligt umgås med hela dagis - han fikar med oss.)

baby b växer

...det får man säga.

själv är jag trött och sliten. lite nervös för närmaste tiden. räknar dagar till nyår. en både enorm och samtidigt lite avslappnad jobbångest.

lilla älvan är ljuvlig. som alltid. snackar mycket om att han fyller år. (om ett halvår...) lär sig alla stockholms förorter. sjunger luciasånger. läs: ljuvlig.


dagens indiannamn:
raddar-upp-ungar-och-jobbar-bra
(det är inte alla dagar det blir så nu)

den där stora tomma känslan

idag var hela släkten här (just ordet "tjocka" torde väl vara reserverat till mig...) idag; åt lunch, röjde, bakade pepparkakor, röjde, fikade, röjde, åt middag, röjde lite grann och så åkte alla hem. barnen, meanwhile, röjde mest hela dagen.

det var en härlig dag.

och nu när de har gått infinner sig inte den där pusta-ut-efter-en-lyckad-men-intensiv-dag-känslan. i stället känns det fördjävla ensamt och tomt. jag vill plocka och fixa med någon. kanske spela ett spel. trycka i oss pepparkakor. eller bara sitta och dega (ha!).

just för att jag vet att man måste vara världens bästa för att kvala in i vår lilla familj - följa den rådande trenden, så att säga - så längtar jag ibland så intensivt. efter fler vuxna. oj, en kanske räcker. du fattar. jag har allt jag kan önska mig men lite är det det som får mig att vilja ha mer.


dagens indiannamn:
bullmamma-så-det-finns-inte
(fyra brödbak sedan igår kväll, slå det du!)

jag har ett gott reproduktivt självförtroende

jag vill ha många barn.
jag vill bara flagga för det.
jag behöver verkligen inte föda dem alla själv.
jag har fixat två, jag sitter nöjd med det.
(det här borde egentligen ligga på qx. men jag orkar mig ju aldrig dit.)
dessutom börjar jag närma mig gränsen för vad jag pallar med på egen hand - tror jag. i alla fall rent teoretiskt.
så därför är jag öppen för alla möjliga förslag.


dagens indiannamn:
värsta-lyckade-dagen (och lite innehåll blev det också)

trött och ledsen och världens sämsta mamma

tjaa, det är väl en sammanfattning av kvällen. det är så jävla tröstlöst att vara så här trött, så här sliten, så här tråkig och så här lättretad. idag när älvan smugit upp ur sängen och hällde tandkräm över hela handfatet så blev jag så jävla arg. det hade jag inte velat bli. och inte för att jag sas 'lost it' men arg blev jag. övervägde att se till att han stannade i sängen och inte var uppe i sitt rum och grejade.
jag hämtade mig. det gjorde jag. satt en stund med honom och bekräftade att han blev ledsen när han ska ligga ensam och sova men höll fortfarande fast vid att han KAN somna själv. att han gör det varje kväll. och att det går bra.

men en bra mamma hade säkert inte ens hamnat där.

eller tänk så här:
en icke-gravid, utvilad mamma med ett barn som inte var på gång att få syskon och genomlida värsta trotsåldern samtidigt hade nog inte hamnat där.

fast inte ens det vet jag iofs säkert.

jag älskar min älva över allt annat och vill ge honom dagar som matchar det men just nu får jag bara inte ihop det. det kanske ska vara så?

(dessutom har jag en crappy vikarie på jobbet from idag. ingen bra start. han suger.)


dagens indiannamn:
tvära-kast-mellan-konsekvent-och-låt-gå (jag tvingar inte i något barn middag, det gör jag bara inte.)

mammornas ö

idag var älvan och jag på teater. vi hoppade bara på när några kompisar skulle gå, jag hade ingen koll och var inte jättesugen på pjäsen egentligen. älvan inledde dock starkt med att sitta trollbunden längst fram och uppföra en liten solodans till intromusiken. han gillade det! redan då var jag såld...
när sedan mamma-pappa-barn-leken (som jag satt och småfunderade på) övergick till mamma-mamma-barn-lek - efter glada pussar två (pojk-)bästa vänner emellan! - och älvan hoppade upp och ner av lycka, jaaa... ja, det kan jag nog inte beskriva. han var helt betagen och ville inte gå därifrån och inte jag heller, tror jag. så enkelt, så fint, blev det ett regnbågstema på pjäsen fast det var inte alls det det handlade om - precis så som jag vill ha det. ingen stor grej. bara att det råkar vara så ibland.
det var så fint.
vi var så lyckliga, jag och min älva.

annars var helgens tema trött och gnällig; i alla fall för mig. trots indragen lur på dagen så somnar han sällan före nio. dock! är det ju bättre än elvatiden och bara med mig; en timme till för mig och han somnar själv. jag försöker bita ihop och tänka att det går över. det kommer att ordna sig. om inte annat så kommer jag bli piggare.

någon gång i livet.

en liten nyhet: älvan är medveten om att baby b ska bo här hos oss. samt att jag blir bebisens mamma. mer än jag visste. men det framkom under dagen.


dagens indiannamn:
mammamamma-simmandes-ut-till-ön (jag och älvan och vår växande familj)

din ständige följeslagare

...det lite halvt tveksamma dåliga samvetet.

älvan har i en period varit väldigt mammig och inte gärna gått till dagis (men sedan stortrivts när han väl är där).
nu igår sa han helt plötsligt att han ville till sitt dagis och imorse att han hade längtat dit.

då borde man väl vara supernöjd va? och det var jag, i bråkdelen av en sekund.
sedan kände jag ett otvivelaktigt sting av det unkna samvetet: "jo jo, det är ju faktiskt så tråkig jag är just nu." han pratar även om att han vill träffa mormor.

jag vet, jag vet, jag vet allt man skulle kunna tänka så förnuftigt i det här läget. och jag är jätteglad att han gillar sitt dagis (och mormor!) - och jätteglad för att det ju betyder att han gillar sin tillvaro i stort. jätteglad att lämna en glad och sprallig älva till dagens lek och hämta en dito efter mellis.

...men någonstans finns stinget där ändå. jag längtar så intensivt till andra tider och sörjer lite grann min sura och trötta höst. jag saknar glada o pigga mamman som faktiskt hittar på roliga saker och orkar genomföra dem.

my time will come, eh? not a day too soon, either.


dagens indiannamn:
ut-på-stan-minsann

nöjd idag

för det första var jag helt okej, snudd på grym, på jobbet. nöjda och glada barn som skuttade ut från mitt rum.
dessutom hade jag redan innan dess inlett dagen med värsta mysmorgonen med älvan, min fina pojke som somnade i sin säng igår och snusade där tills imorse - och tog sedan en bonuslur på en timme hos mig. *nöjd*
...och nu i kväll har vi lagat god och nyttig mat med flera olika grönsaker till.
tamejfan.


dagens indiannamn:
saknat-baby-b-idag (men h*n vaknade till framåt kvällen)

apetrött

...men vilken lyckad dag!
fullt med kompisar omkring oss, både åt älvan och mig.
det var härligt.


dagens indiannamn:
lite-lite-otålig-men-annars-en-okej-mamma (sammanfattningsvis)

bekännelser från en mamma på dekis

det finns nog en hel liten lista sådana egentligen.
till exempel:
* idag - när tillfälle gavs - stannade jag hemma hela dagen och gjorde ingenting utom bakade bröd. jag försökte tom sova en stund på soffan. (no such luck, however.)
* det var också ett tag sedan jag lyfte tillbaka lilla älvan till sin egen säng när han somnat i min. jag bara kan inte... jag njuter så av min lilla älva och hur mycket en liten oro än undrar hur det blir när baby b kommer så kan jag ändå inte.
* det här med städning har jag helt lagt ner.
* slackar en del på jobb också - men mest pga trevliga arbetskamrater (äntligen!).
jaa du.


dagens indiannamn:
sunka-i-soffan

homo-femmis

var på första föräldraträffen idag. det var fina mammor; några oroliga, några lugna, några man kände igen och några nya. det var trevligt. samma halvspralliga jämförande av due dates i hallen när man gick. ändå kunde jag känna mig rätt så ensam. det vore fint att diskutera hur den biologiska respektive icke-biologiska delen av släkten delar upp titlar emellan sig, hur det är att leva med någon som är gravid, hur det är att bli en riktig familj.
men jag är inte där. min fina, fina familj är inte där nu. och vad gäller mitt föräldraskap är det lite andra frågor jag vill diskutera. faktiskt. sedan är jag jätteglad för en trevlig kväll i sällskap med dem som eventuellt ska bli våra polers under nästa år - det är ju topp! men jag kände ändå lite att mitt deltagande där inte var helt klockrent.
*suck*
homo-femmis-tvåbarnsmammor in the making - finns ni? inser att jag är en liten, liten minoritet. jag skulle faktiskt vilja hitta fler.

strength in numbers.
och hela den biten.


dagens indiannamn:
trötthet-skapar-trots-ju (bit ihop, bit ihop...)

kärlek i parkleken

alltså det måste jag säga att det var en fröjd att se lilla älvan idag. vi tillbringade dagen med en sådär lite halvny vän och hennes mamma och jag funderade innan på hur det skulle gå - vilket av barnen skulle ta initiativ? båda är rätt försiktiga, får man säga, så jag tänkte att det kanske skulle gå lite trögt. döm om min förvåning när lilla älvan inom två minuter fullkomligt hänger ut ur sin vagn, pratar på vitt och brett och struntar i mig. det var vännen han ville åt! när hon väl tinat upp fortsatte de att leka - mer eller mindre tillsammans - i nästan fem timmar. lilla älvan var så lycklig, så lycklig. det var kanske schysst att få vara lite först med grejer, kan jag tänka. även vännen verkade nöjd så det här vill vi göra om.

själv kajkade jag ur lite nu och då med en hel del otålighet och nu-kommer-du-ner-därifrån-tillrop (mer eller mindre handfasta). jag har så extremt kort stubin. och råkade också vara väldigt trött just idag, detta sagt med en rejäl nypa ironi.

fy satan vad jag är trött jämt.

veckans planer:
kolla med chefen hur vikariejakten går
lägga om schemat för mina härligt störiga åttor (så jag kan träffa dem mer)
bestämma mig till torsdag kväll hur mycket jag ska jobba
fira storkusinen och ragga barnvakt som i en smäll
samt det stående; somna lite tidigare.


dagens indiannamn:
flåsa-i-minsta-sluttning (det är attraktivt!)

bamse spyr

...och lille skutt håller utkik.
det går att höra så fel...

halvtrista rapporter från schleten-land:
jag dristade mig till att dammsuga.
var sedan helt slut samt öm.
däremot njuter jag av min nyrena hem.
det är vecka 25! jag är glad och förtröstansfull.
älvan är trotsig och genomgår en sovkris.
helt ljuvlig.
och nattens sömn sabbade jag själv genom en tupplur strax före middagen.


dagens indiannamn:
flyttdrömmar-igen (men de får vänta)

en bulle i ugnen

det blev faktiskt bullar bakade idag. det trodde jag faktiskt inte, inte med tanke på gårdagen och dagens start med samtal från jobbet av desperata medarbetare - stackarna! jag är ju i i alla fall envis och vägrar saker men för dem jag arbetsleder (du fattar) är det inte riktigt lika enkelt. det är skönt att vara gammal i gården ibland.
feber idag med för övrigt. helt utläkt verkar det ju inte vara.
men bullar blev det och lyxlunch. även älvan är inne på bakning idag och har kavlat min mage (stoor bulle!) bland annat.
nåja. även denna dagen har ett slut.


dagens indiannamn:
bull-mamma (så klart!)

den så kallade ventilen

just det ja, man kan ju alltid blogga.
detta är tredje veckan i rad jag kommer hem från sista arbetsdagen med feber, malande huvud och framför allt ångest. tyvärr oftast orsakad av min chef. hans senaste trick är att ringa tre gånger inom en halvtimme (trots att jag sagt att jag skulle maila så snart dagishämtningen var klar) och mer eller mindre kräva att jag skulle komma på möte imorgon (min lediga dag), kl tre på eftermiddagen (en fredag) samt ta med mig älvan ("för du har väl ingen barnomsorg"). hur börjar man förklara för en (i det här läget) komplett idiot att jag är sjukskriven eftersom jag är dödstrött, att jag behöver en dag (minst) för att komma igen efter arbetsveckan, en dag (minst) skulle jag egentligen också behöva för att orka vara förälder hela helgen och att han är dum i huvudet som inte kan ta en paus för att andas och lyssna. Han ifrågasatte starkt varför jag skulle ha en dag ledigt, var inte alls nöjd med min prioritering (trots att jag både fått den av samt kollat den med honom), sa flera gånger att nu fick jag "köra igång på riktigt" och antydde lite sådär allmänt att jag sitter av tiden på jobbet och låtsas vara lite sjuk.
lite sjuk?
jag är fan helt knäckt.
jag vill ju verkligen jobba, jag vill och jag kan göra nytta. men inte... jag vet.
senast i morse sa jag att jag jobbar på så gott det går nu och att det är roligt.

jag vill kunna somna på kvällarna igen. det är väl mål nummer ett.


dagens indiannamn:
upp-som-en-sol-du-vet-det-blir-pannkaka

hitta-kompisar-överallt-åldern

...jag tror att min lilla älva är på väg dit. idag hos doktorn fick han flera stycken.

var som sagt hos doktorn med älvan och tog honom sedan med på jobb. promenerade hem (på dubbla tiden mot vad jag brukar...) och kollapsade - efter en välförtjänt korvmacka - i soffan. och jag bara slocknade! första gången sedan innan viruset (i alla fall) som jag somnat utan problem. på kvällarna annars är det minst en timme av slå-bort-den-tanken-tid.
så klart att psykisk stress spelar in. det inser jag.


dagens indiannamn:
stolt-stolt-stolt (min söta älva!)

biffen och bananen

en liten biff vore kanske inte helt fel ändå. en strid att bättra sig, värre kan man leva upp till.

annars: en kortis bara.
jag älskar det här barnet i magen så jag vet inte vad... och bara tanken på min älskade älva som storebror...
ibland känns faktiskt livet som en gåva. jag är oändligt glad att jag kämpade mig hit.


dagens indiannamn:
halvfebrig-mör-schleten (men var duktig och tog en paus!)

jag bör ha förverkat min rätt att tjata

eftersom jag aldrig lär mig.
tänkte igår kväll att "idag borde jag verkligen skriva någonstans". dagen var hellyckad från början till slut med sprallig gympa, spontan dag med lilla månen, en hyfsat pigg mamma och roliga planer för morgondagen.
jag skrev aldrig.
dagens dito tillfälle sammanfattas i stället så här:
min son har tittat på film hela dagen.
förvisso var en av dem på bio - hans första någonsin!
och vi klämde in både stadspromenad och lekparksbesök däremellan.
men ändå...

och här sitter jag, halvfebrig och illamående.
jag förtog mig.
det är bara att konstatera.

det här är bara SÅ frustrerande.


dagens indiannamn:
upp-som-en-sol-ochsåvidare

jamen shit...

var ska man börja?
månaden som gått har varit allt annat än en promenad i parken, orkar inte wrap everything up men i kväll orkade jag äntligen tänka ut (den efterlängtade planen) att baka bröd och faktiskt också genomföra den. inte den mer avancerade bakningen jag hade tänkt mig, men bröd blev det och några goda havretekakor hann jag klämma framför tv:n också. kanske är jag ändå på väg tillbaka.

samtidigt är jag så frustrerad att terminsstarterna blir så här (den här så klart ännu värre eftersom jag är flera veckor efter) - är det alltså the gist av mitt jobb att starten innebär en hel massa stress och ångest och sedan tillbringar man året med att försöka kompensera det? det plågsamma i det hela är ju att det är barn det drabbar, kollegor och hela familjer i förlängningen. och ingen tar över mitt jobb om jag är borta, knappt ens när jag är föräldraledig (vilket vi i femmis är läääänge...).

det är skit.

men jag vet också att det blev bättre. (innan det kajkade ur totalt när jag blev gravid, hehe.) och att jobbet är långt långt långt från the top of my list.

framför allt:
lilla älvan sover efter en härlig kväll med fingerfärg, älv-gjort regnbågsmos och mys i soffan
lilla b sparkar i magen (quite an active little type, that one)

livet är gott.


dagens indiannamn:
fint-ändå-med-så-många-grattis-o-kramar-på-en-dag (fina kollegor och barn)

sperm donors on oprah/önskelista för min son

1. att växa upp med många människor omkring honom som älskar honom - mostrar, kusiner, syskon, föräldrar, mormor, morbröder, egna kompisar och familjevänner
2. att få syskon
3. att få höra varje dag att han är ett kärleksbarn
4. att kanske någon gång i livet få en till social (inte biologisk) förälder
5. att kunna berätta sin historia med stolthet


dagens indiannamn:
spontan-och-härlig (ja, faktiskt)

nejdå, du är inte alls tjock

familjesammankomst när alla ungdomarna (det är tydligen vi systrar) är i stan med tillhörande barn och annat.
lunch
fika
studsmatta
vattenlek
bilar, båtar och lego i massor
en del smärre konflikter
...samt ett ständigt konstaterande av att "men du är ju supersmal, du är inte alls tjock!"

fint av er.

men jag VILL ju att det ska synas! det vore skönt inför pride och annat plus att jag längtar, längtar ju efter baby b och vill börja kunna känna på dig lite, skruttunge.


dagens indiannamn:
vrak-men-kompetent (gäller både mig och finaste älvan)

jag hjärta kjell

äntligen en ny sladd till dvd:n som fungerar! *håller tummarna* (so far so good) dessutom en så söt kille i affären att jag nästan ville adoptera honom. (hmm, ja, it's come to this...)

pratade dessutom med kvinnan som kom med lilla älvan till mig på uppvaket - och kom ihåg mig upprepade gånger under året som kom. vet inte om hon kom ihåg mig längre men hon var underbar, uppmuntrande, betryggande men ändå tydlig, praktisk och realistisk. dessutom kallade hon mig vid namn flera gånger vilket jag uppskattar i ett sådant läge. försökte inbilla mig att det hade gått att åka och lyssna på baby b innan priden här, bara för att känna mig lite lugnare (som om det nu är möjligt), men fru tapper var väldigt tydlig om riskerna så jag gav mig. det känns riktigt. även om jag fortfarande drömmer i hemlighet om att ha en sån där lyssna-grej hemma.


dagens indiannamn:
jaga-sorbet-på-stan-till-älvan (det gick!!)

pride is in the air

ja, alltså - det verkar inte bättre. varenda (snygg?) tjej jag ser känns helt plötsligt väl-digt, väldigt flatig.
iron maiden-fanset på tunnelbanan.
snygga vego-tjejen i mörka skogen.
det lär komma fler.
det är härligt.
*skrattar*
nog för att jag är totalt oförmögen att skaffa mig en egen flata
...men jag njuter i alla fall av att spot-a dem.


dagens indiannamn:
svett-svett-och-och-åter-svett (långärmat idag var fel)

den enda som blivit gravid på nordica

...det är tydligen jag.
fast jag vet ju att det föddes en guldklimp därifrån bara härom dagen; ändå förstår jag vad de menar. jag är i vilket fall nöjd att rep-re-zent.

älvan visar nya sociala drag. en del glädjande, en del så att dåliga samvetet vaknar igen. hur gör man rätt egentligen... roligast är att han börjar kunna prata ännu mer om saker som är långt borta i tid - häftigt!

annars idag blev det en helt oväntad bebisfika. älvan somnade under den annars relativt misslyckade utflykten och jag satt en timme på g-star (!) och njöt varm choklad samt lusläste mama. en försmak av våren? jag längtar...

dagens indiannamn:
mjölk-eller-gravid-sur-i-magen (men vilket är det?)

idag säger vi: 15!

det är ändå respektabelt. en helt okej siffra. vecka, menar jag.
det blir lugnare och lugnare - även om det inte är lugnt.
det är inte heller piggt.
eller aptitretande.

men lilla älvan är ljuvlig
och sommaren är lång.


dagens indiannamn: (dock)
sura-sura-mamman

vad är nu detta?

åt med lilla älvan på ett tacoställe i stan här i afton - och nu är jag helt som besatt! kan inte riktigt släppa enchiladan eller nachosen eller för den delen böndippen hur mycket jag än försöker tänka på potentiella onyttigheter jag skulle kunna skrapa fram här hemma. jag vill ha tacos!
måste erkänna att jag till och med gick in på deras hemsida för att se om de kör hem...
innebär detta att jag har en craving?
samt att måste sneaka till mig en portion imorgon när vi är i stan med barnvakt? satan vad gott det vore... jag skulle känna mig som en alkoholist.
hm.
det får nog vänta.
hur mycket det än tar emot.
annars firade vi älvan idag trots en riktigt dålig start på dagen så blev det bra som i toppbra! (om inte annat tack vara tacosen...)


dagens indiannamn:
putar-lite-extra-med-magen (det är ju så kul!)
(fast mormor vet fortfarande inte.)

hur jag ser mig själv nu

jag ser mig själv som kapabel att ta stegen (själv)
jag ser mig själv som kapabel att kunna fullfölja
jag ser mig själv långt mer säker - eller villig att chansa

jag ser också mig själv som snart höggravid
en liten komplikation kanske
men med den farten de här grejerna brukar gå i mitt liv
har jag kanske hunnit bli det med chorkina innan det är dags
det vore fan sorgligt

(men ändå, livet är ju långt)


dagens indiannamn:
oändligt-glad-för-månmamman (men annars orolig idag)

ps. förresten! lilla älvan kan säga sommarlov! han vet också vad det är och gläds lika mycket som jag åt att det är snart. mitt älskade, älskade barn. (lärarbarn, dessutom!) ds.

en helt ny karriär

eller: strategi.
jag testar att äta tills jag storknar. trycka i mig mat. eventuellt med någon slags måtta, även om det inte riktigt ligger för mig.
så, here goes: makaroner med smält ost. en klassiker.

en svår grej är att ena dagen sover jag två gånger och är alltså hyfsat pigg på kvällen. det vill jag njuta av - en ovanlig känsla - så jag somnar lite halv sent (typ elva). resultatet är att jag idag är ett vrak. hur får man rätt på det?


dagens indiannamn:
svintrött-och-tårta-till-lunch (nja...)

i slept twice today

...it's not really getting any better. this cold isn't exactly helping, tho. i'm trying to do what my sister says (mother of four, you know) and eat constantly but it's hard when everything tastes and more importantly SMELLS so horrid. relying on swedish quality childcare for the rest of the week now, hoping to gather some energy for the weekend.
i've been told there may be a change in all this - for the better, yoohoo! - in a couple of weeks.

...och annars har jag konstaterat att detta ändå måste vara en helt fantastisk vår:
*lilla älvan pratar och utvecklas som aldrig förr
*jag är gravid igen
*älvan och jag har varit på äventyr och planerar fler
*jag inser att jag inte är för fet samt fungerar även med fula tänder
*kursjävelen är avklarad, det trodde jag inte!

(och snart är det sommarlov!!!)


dagens indiannamn:
spexar-på-fotbollsplanen-gubevars (med älvan så klart)

jag är glad och tacksam

*att vara i vecka 10
*att det snart är måndag (lotta är min livboj)
*att jag snart får sova (hoppas hoppas)


dagens indiannamn:
satan-i-gatan-vad-trött-jag-är
(och sur, tyvärr.) (mår som bonus ganska illa.)

en mamma-kris

jag har en mamma-kris idag.
nej nej, inte jag - jag är ju världens bästa mamma! fråga bara mina barn... ;)
men min mamma.
nå, där är en annan sak.
lilla älvan hade bjudit henne till stora kalaset på dagis (och han var så glad för det). själv satt jag och ville inte vara där hon var, hon driver mig till vansinne ibland med sin heteronormativitet, könssterotypa inställning och så vidare. ofta tänker jag att "nej, jag skiter i detta, går ner i tid och klarar mig utan mormor".
...men det blir ju inte så. jag vet ju att älvan har det bra med mormor och det är viktigt för mig att han får fler trygga vuxenrelationer. och oftast är jag ju faktiskt inte här.
tur det.
för beslutet blir som alltid att fördelarna faktiskt överväger, vi kör på mormor så länge vi bara kan.

annars: positiv och nästan lite pigg på jobb, effektiv emellan och social och vuxenpratar med föräldrarna på dagis. bara lite hjärtsnörp vid simningen som ligger i den bägaren idag.


dagens indiannamn:
så-stolt-så-stolt-över-min-lyckliga-lille-man (finaste älvan sjöng och applåderade!)

tog mig en funderare

...är det så att man älskar barnen mer och mer? jag försöker tänka hur jag kände för lilla älvan när han var alldeles ny och det känns ändå som detta är något annat. (men inget jag kände var möjligt då!) i så fall - finns det något slut? för redan nu känns det vissa dagar som att hjärtat (om man nu tolkar det fysiskt) ska svälla upp och bara explodera.

men jo, på ett bra sätt så klart.

min lilla älva. som just nu sover oroligt, magont är min teori.


dagens indiannamn:
en-ändå-något-piggare-mamma (synd bara att lilla älvan är ett vrak)

nä fy fan

vaknade 2.17 i natt och var tvungen att gå upp och kräkas (och en del annat otrevligt som jag inte tänker gå in på). var helt slut och visste att morgondagen skulle bli jobbig så jag la mig igen och sov helt enkelt.
idag på morgonen har jag skrivit en tre timmars tenta, ätit som vanligt, mått lite illa men inget som maginfluensa.
var det då alltså en gravid-grej?
jag minns en gång med älvan att jag kräktes o höll på. men det var mer som riktig maginfluensa om jag inte minns fel, kanske lite kortare bara. hur ska jag tänka om det här? självklart känner jag mig jättesmal och icke-gravid men jag har inte märkt av något konstigt egentligen och jag mår ju fortfarande illa.
bajs.
jag vill så gärna kunna slappna av och inte oroa mig. för allas skull.
men det lyckas fan inte.
nu räknar jag ner - sex dagar till underbara lotta. då kan jag i alla fall få lite besked.


dagens indiannamn:
orolig-orolig-mage (och mamma)

vinden har vänt

...lite, lite i alla fall. kanske. det kanske har vänt lite.
igår: hade värsta superdagen med fina vännen a på långväga besök. mådde illa så jag inte ville finnas.
idag: jobbar, småstressar, trycker i mig mjölkprodukter. mår ändå helt okej. nästan hyfsat. (men spyan står i halsen så klart.)

det stora revolutionerande är ändå att jag utan att sova på dagen orkade stanna till i lilla parken med älvan på vägen hem - och till och med springa uppför backen!


dagens indiannamn:
så-då-oroar-jag-mig-i-stället (är jag kanske skengravid?)

back to my (macaroni) roots

jag hörde redan då doktorns rätt så övertydliga antydningar om att jag kanske, kanske åt för mycket makaroner. att det var därför magen var som den var.
jag tog det aldrig på allvar. tydligen gjorde inte mina föräldrar det heller.
(och jag misstänker en ignorerad mjölkallergi, jag. för min egen del.)
...och nu är jag tillbaka där jag började. orkar för mitt LIV inte laga något annat än makaroner med (tack och lov!) lite varierande tillbehör. mår illa av potatissaker. orkar inte stå vid spisen medan riset kokar.
så vi äter makaroner. möjligtvis varierat med lite rester.
och belive you me, ingen är gladare än lilla älvan! =)


dagens indiannamn:
tydligen-en-typisk-veckaåttare
(det var ju skönt i alla fall. jag kanske borde läsa på vecka nio för att se vad jag har att vänta.)

jag hade glömt bort de här dagarna

...att man mår så dåligt.
jag är som en disktrasa.
någonstans börjar jag nu skönja ett svagt minne av släpamiguppursängenpåmorgonen-jobba-hem-kollapsa. det var så mitt liv såg ut.
det är lite svårare nu med en liten älva. som dessutom är arg för att mamma är så trist.
så länge har jag löst det med karensdagar.

och en himlastormande glädje över både älvan och lilla b.

tänk att man kan vara så heldig!


dagens indiannamn: (idag höll det på att bli indian-man)
försöker-desperat-åtminstone-äta-lyxglass (desperat var ordet. det går sådär.)

oja mig oja mig men också igenkännande

nu har det varit tungt lite här.
så trött, så trött.
så orolig.
så sur.
samtidigt känner jag igen den där återkommande, gnagande oron från de här veckorna med älvan. då när jag sov i främmande lägenheter och knaprade tom & jerry-kex (som älvan nu älskar!!) på nätterna för att stävja ett illamående som egentligen inte var överjävligt men ändock kändes - och tacka fan för det! så glad att må illa har nog ingen varit. så många små klapp över bulan borde man inte kunna hinna med. men jag kan inte låta bli, både av glädje och av oro.
försöker njuta av de här veckorna med lilla älvan, försöker njuta av de 30någonting veckorna som han är ensambarn, njuta av tiden med min finaste lilla pojke.
samtidigt kan jag knappt vänta åtminstone tills det blir klart kännbart och över åtminstone de värsta krisveckorna. samtidigt som man ju aldrig kan vara säker.
så jag läser om alfons igen och gråter så det droppar.
jag älskar min pojke så mycket. jag älskar honom så intensivt.


dagens indiannamn:
sol-ute-förhållandevismer-sol-inne (idag var vi ute hela dagen!)

i retrospekt:

it did me good.
stannade hemma
sov mellan 11 och 14
...och orkade spela bandy med älvan i solen på kvällen.

det måste vara ett lyckat utfall.

jag ska komma ihåg det.
till sedan.

(var jag verkligen så här trött med älvan? det var ju iofs annorlunda då.)

ett litet tips från mig till dig

prova det här:

nygravid
pollen
en halvtidskurs som du lagt ner 0 tid på och som nu börjar närma sig tentor
en chef som går i väggen och tar oss alla med sig
en tvååring som "kan själv" - förutom just sova

osv...

känn sedan efter hur pigg du är.

idag stannar jag hemma från jobbet. älvan är på dagis. jag tar en karensdag med glädje.
bara jag får sova en timme till.


dagens indiannamn:
disktrasa (urkramad sådan)

ps. men å så glad jag är för älvan och lilla b!! ds.

det är så olika från dag till dag

idag, måste jag erkänna, har jag haft en pisse-dag (älskar danskan), upptäckt att jag inte är lika äppelkäckt pigg som vanligt (?) just nu, somnat framför bompa igen (jag fattar inte att älvan accepterar det!) och suttit och bara tyckt synd om mig själv en stund.

jag vill så gärna, så gärna ha någon att älska.

helvete - jag vill hångla!

och ha allt vardagsgrejs.

jag har älvan, jag älskar älvan, jag är otroligt glad för honom och lilla b och jag är SÅ nöjd med mitt liv. hela. hela alltet.
så jag klarar mig.
jag lever.
jag lever gott.

...men detär inte utan att man längtar ibland.
*suck*


dagens indiannamn:
överväga-ett-byte-av-karriär (jag är så trött, så trött och sur.)

en kompetent ensamvarg

sitter här och funderar på om jag är rädd för att leva resten av livet ensam.
jag vet inte det, jag.
jag är ändock en ytterst kompetent ensamvarg (som sagt) - på många sätt.
...samtidigt som jag ju längtar och längtar.

mest efter baby b. just nu.

men inte så lite efter en fru heller.
försöker ragga lite (ha!)
men ryggar lite för det ganska taskiga läget.

nygravid med småbarn, hejsan?
sugen på att flytta in?

(där snackar vi den klassiska l.s.d. - innan det ens har kommit igång!)


dagens indiannamn:
smiter-från-allt (på jobb)
(jag behöver ledigt, NU!)

det betyder ju lesbiska sängkammardöden.
ju.

jävla heteronormativitet

jag blir så jävla trött.
sveriges (för att inte tala om större perspektiv) alla folkkära artister sitter så fint och myser till bilderna på "pojken och flickan".
för jo, det är det enda alternativet...
jag blir rosenrasande och rasande trött på det.
jag önskade att de små homobarnen som växer upp idag kunde få sig någonting annat till livs än den skiten som är nu. för tom de som själva är homo sitter ju och skrålar hämningslöst om dessa ständiga man-o-kvinna-historier.

finns det verkligen inga möjligheter till alternativ?


dagens indiannamn:
orolig-men-försöker-vara-spontan-ändå
(och jo, det är ju det som ligger framför mig nu)

statistik jag vill se

*alla som lyckas på första försöket lyckas igen på nästa första
*alla bra som vill ha barn får det
*var första graviditeten relativt smärtfri och förlossningen smidig så blir det så igen
*är man gravid nu så föder man ett lyckligt barn om ett lagom antal veckor

...osv


dagens indiannamn:
i-parken-bubblade-det-nästan-ur-mig (det är svårt ibland!)

gravid

...helt enkelt.
(och det får man väl verkligen säga att det var.)
jag ska komma igång med hela processen. vänta barn-processen.
men så länge ville jag bara i alla fall få säga det här.

jag
är
tamejfan
gravid!!!


dagens-indiannamn:
jamen-vad-tror-du?

det är något magiskt med alfons åberg

...så fort filmen går igång somnar jag som en klubbad säl.
jag älskar den.
den är underbar.
jag kan fan inte hålla mig vaken.


en helt annan sak, som jag tänkt på många gånger men aldrig fått i skrift:
jag sörjer så ofta när jag rör mig på stan att ingen, absolut ingen, av de jag möter kommer någonsin att vara f. hur mycket jag än tycker mig se henne kommer det aldrig att vara hon. det är det mest konkreta jag har kommit på. jag kommer aldrig mer springa in i f. jag kan se henne, höra henne, hon finns på film ständigt inom mig. men aldrig aldrig kommer hon vara på stan.
jag saknar f, jag saknar henne.
hon finns med mig hela tiden.


dagens indiannamn:
trotsar-trotset-och-försöker-hålla-mig-lugn (lilla älvan har en rough patch)

idag: oro

jag skulle vilja må likadant hela tiden.
inget utrymme för oro.
tveksamheter.
funderingar.
men så är nu inte livet.


dagens indiannamn:
smitare (det går inte att komma undan)

har du någon son?

mot alla odds har jag barn. så det kunde jag stoltsera med när nya lilla sötnosen kom till mig idag.
det är faktiskt helt otroligt.
det är ju mer än ett odds jag haft emot mig, menar jag.
satan att jag fick till det.


dagens indiannamn:
må-illa-riktigt-riktigt-illa (klockrent!)

här sitter jag och ljuger

tänkte skriva att idag börjar det kännas riktigt jobbigt.
det är en fet djävla lögn.
det har det gjort hela tiden
men det liksom stegras
det finns grader
även
i helvetet.

(but - oh! - what a bitter (potentially) - sweet (hopefully) one...)


dagens indiannamn:
får-nya-favoriter (jag älskar mitt jobb)

we've got company

...och det är väl bra.
samtidigt är det jobbigt att inte kunna säga något. men det är ju i allra högsta grad mitt eget val och förutom det nervösa känns det bra. helt rätt.
- och det nervösa kommer man verkligen inte runt dessa dagar -
hade skrivit lite dagbok sist det begav sig och det piggade upp. samtidigt var det inte tillräckligt detaljerat för att jag skulle våga slappna av och börja tro är liksom en helt annan resa. herregud. och nu händer det saker jag inte vet om jag känner igen.
*suck*
jag hoppas så mycket, jag vill så mycket.
...och försöker så länge maskera min trötthet.


dagens indiannamn:
en-mjukare-mamma (jag är för lat för hårda tag.)

this is torture

i can't even be here.
let alone write.


dagens indiannamn:
softar-på-jobb (försöker få tiden att gå)

hope for the best, prepare for the worst

could someone please tell me exactly how to do that?

so far, no luck.

(i'm more into believing at this point. both ways, though.)

dagens indiannamn:
ugh-i'm-a-mess (though trying to look normal)

babel, baby!

brad pitt är en vuxen man i babel. (och inga spoilers här för jag har inte sett slutet än.) pendlar från småland till skånekurs idag och upptäcker det fantastiska med jensens bärbara dvd - och det obekväma i att inte boka sittplats på öresundståg. men men.
man överlever.
annars är det bara att fortsätta räkna. och hoppas på att denna räkningen ska bli en annan. ja, jävlar.
det är för mycket i huvudet nu.


dagens indiannamn:
tränga-borra-ner-i-känslan (hur mycket kommer man ihåg?)

shit shit shit

...det trodde jag faktiskt inte.

men så
var
det nu.

tröstlöst bida tiden an (är vad jag får göra)

jag vet ju att jag inte hittills har kommit på så himla många bra alternativ. alltså borde jag vara mer aktiv (på de arenor som finns).
*suck*
grejen är ju att jag vill få ihop det. alla bitar.
och inte minst fru-frågan.
...det är så fördjävla tröstlöst.


dagens indiannamn:
någon-slags-uppgivenhet (försöker tänka på ödet)

hur länge måste man vänta?

min kropp vill inte
men det vill jag
snart måste en av oss ge upp
jag tror det blir den
envis har varit min grej liksom
och vad har ett litet guldägg mot det?


dagens indiannamn:
något-mer-harmonisk (men trött)

östra götaland

hur lång tid kan det ta? väntan är i det närmaste outhärdlig och jag blir om möjligt ännu mer nervös för att något ska vara/gå fel. visserligen vet jag att så tidig som lilla älvguldägget var, så brukar det aldrig vara. men jag väntar ändå...
(alltså nej, jag har inte varit iväg än.)
en annan sak: hur många chanser kan man missa? *bajs*

lite så
sammanfattar man dagen.


dagens indiannamn:
våga-vägra-bo-med-andra (aaaasocial)


ps. men faktiskt
det måste jag erkänna
så även om jag rent intellektuellt fattar
att det inte är jag
så skulle jag ge nära nog en förmögenhet
- om man kan kalla det jag har för det -
för att få vara någons stora nu.
om det fick vara jag. ds.

och så var det där med freud

herregud
hörde en (tioårig!!) tjej säga "jag knullade in alla sakerna i skåpet" på badhuset idag.
vart går mina tankar?

insåg också igår, på telefon med en kär vän, att jag nog missat ett och annat här i världen. vad det gäller en dam specifikt. flera fina hintar som totalt gått mig förbi.
jag är ju en sådan idiot så.
samtidigt som det tyvärr hänger jättemycket ihop med ett dåligt självförtroende - i alla fall i dessa sammanhang - jag menar, varför skulle de just mena så?
blir man raggad på så blir man.
det är bara jag som aldrig fattar.

...och risken är ju alltid att sumpa det helt och hållet.

jag hoppas det inte är för sent att prova det här igen.

meanwhile:
lilla älvan sover i "riktig" säng som det lilla kompetenta underverk han är.


dagens indiannamn:
åh-nej-lika-ofokuserad-på-jobbet-igen
(snälla snälla låt det vara min tur nu)
(och ja, där tar jag mig friheten att vara helt egoistisk.)

biologiska syskon är dyra

...det är väl vad jag har lärt mig.
svårt att skriva nu.
svårt att ens fungera.


dagens indiannamn:
räkna-räkna-långsamt-dö (det är i alla fall känslan)

vad vore livet utan ett dramatiskt språkbruk?

jag har lärt mig att man borde skriva janet+nipple i varje rubrik nu
(eller i alla fall motsvarande "hett stoff" á la 2008)
men jag kunde inte bry mig mindre

jag slänger mig ut där
(vet inte ens själv vad det betyder)

jag älskar danska

och på en annan mode:
nu räknar jag dagarna.


dagens indiannamn:
muttrar-åt-folk-i-affären (undrar om det hörs?)

ett steg närmare fru, barn och hela kitet

nä alltså rent praktiskt är jag ju inte det.
men kanske mentalt.

had a long talk with fina månmamman idag. och vi konstaterade - förutom att våra barn nu nått den ålder vi alltid pratat om; "när vi kan sitta och fika och de leker bredvid" - att man kan inte gå och vänta. vänta på det man ville vara nu.

i stället är det handling som gäller; att själv skapa sig det nu man vill ha och så låta allt annat som kan komma ens väg bli en bonus.

för att så småningom kanske håva in bonus, på bonus, på bonus.

...alternativt ha ett underbart liv med sin underbara familj.

det är så vi väljer att se det.
månmamman och jag som faktiskt hunnit prata idag.
barnen har slagits, puttats, dragits i håret, bråkat och skrikit
samt kramats, lekt, busat, diskuterat, röjt o rusat och längtat till nästa gång.

min lilla älva pratar bara om lilla månen. han älskar henne. vi är två familjer som - tjaa - ja, älskar varann sådär.

det är ju fint.
slog det mig nu.
(och snälla nej, inte det ironiska fint.)


dagens indiannamn:
lycklig-att-alla-dagar-inte-är-som-igår
(även om den innehöll ljusa stunder den med.)

herregud jag skriver på jobbet

jag är så rastlös så jag vet inte vart jag ska ta vägen
jag kan inte tänka riktigt
framför allt fixar jag fan inte att jobba
jag är trött men mest speedad
jag har tusen andra saker jag vill göra som inte är det här
jag vill ha sommarlov
jag vill plugga vidare
jag vill lägga upp långsiktiga planer
jag vill läsa i timmar

men mest av allt vill jag bara bli gravid
jag vill bli gravid
jag VILL bli gravid

jag är igång nu.
heaven knows how long it'll take.
(för jobbets och skattebetalarnas skull hoppas jag det går fort. lite valuta för pengarna är ungarna förtjänta av.)


dagens indiannamn:
värsta-smitaren (vad trodde du?)

aldrig har jag haft så mycket närkontakt med kiss

insemination är tricky business
så mycket kan jag säga
galna saker som att sitta på toaletten frenetiskt läsandes en tidning för att inte titta på ägglossningsstickan som ligger bredvid
en sekundsnabb galen impuls att fundera om muggen i själva verket innehåller saft
(jag menar - gul saft. inget konstigt med det.)
storkonsument av plastmuggar.
och idag den galna insikten att om det inte vore idag och mars - så skulle det vara NU.

helt sjukt.

jag önskar och hoppas att jag kommer kunna bli gravid.


dagens indiannamn:
värsta-flytet-på-jobbet
(och hemma var det små blommor på besök)

på äventyr i homsanland

jag vill bara poängtera
att jag gör saker jag inte vågar
dyker upp på oväntade ställen
...och kämpar hårt med att vara social.

(så får vi se hur långt det räcker.)


dagens indiannamn:
lida-med-handfallna-föreläsare (usch.)

älvan har ny fräsig frisyr

trots vilda protester.
spenderade ett antal timmar hemifrån utan älva idag.
och blev så innerligt lycklig när jag hörde hans maa-MA på vägen in.
jag älskar min lilla älva.
det är ett sådant mirakel att han finns
- ett nästan ännu större mirakel att det är just han.
min lilla fina älva.


dagens indiannamn:
samlad-vuxen-och-konverserar (men trevligt var det.)

jag vill så mycket

...så jag vet inte ens vad jag vill.

(förutom höra älvan skratta
ingen skrattar som han
min lyckliga lille man.)


dagens indiannamn:
hittar-en-unge-med-mrbean (den var oväntad)

till min lilla älva om du någonsin blir som jag

är barnfri i kväll och spenderar den med att titta på fina bilden av dig och tänka på hur mycket jag älskar dig. vilket mirakel det kändes som i söndags när du gungade och jag slöputtade och mamman bredvid började skoja med sitt barn - och du skrattade! som du skrattade! det var så att hon var tvungen att kommentera det och till slut började jag skratta jag med. (fast vi var småsjuka och superslitna båda två.) hur jag saknar dig när du inte är här. hur jag längtar efter att få höra dig prata igen, vad du funderar på, berätta om dina äventyr.
(och så har jag, måste jag erkänna, gått en spontantur till affären i fula träningsoverallsbyxor och köpt den där dyra chokladglassen som du inte tål samt ätit upp halva...)

hela du är ett mirakel, lilla älva.


dagens indiannamn:
trött-som-fan (helt enkelt)

näe de sitter så jävla gött!

ärligt talat hade jag faktiskt glömt bort de där pengarna. även om det är korttidsminnet jag jobbar på (underlättar i alla sociala situationer) så funkar långtids-ditot hyfsat bra och någonstans så kom jag väl ihåg dem. jag har ju grejat lite med dem plus att "mars 2008" någonstans lät bekant.
- om jag hade tänkt på dem aktivt -
däri ligger knuten, så att säga. för det har jag inte gjort. och idag när jag lite mensdeppig och stressad sitter ner en sekund i hallen så dimper de ner.
45 jävla tusen.
50% tillväxt.
...och syskonförsöken ligger som i ett pärlband framför mig...

haha.

jag ska undersöka om man kanske ändå kan få döpa sitt barn till heldig.
eller om vi kanske ska ta det som efternamn?
för det här satt s å j ä v l a gutt.
som man säger.


dagens indiannamn:
jamen-vad-tror-du-tät-som-ett-jävla-bergatroll (idag)

jag blev förlöst av charlotte perellis syster

...så därför är jag så klart glad att hon gick vidare. dessutom var det den enda låten jag och älvan diggade till så lite riktig schlager tackar man inte nej till.
(och för övrigt: det var ju inte hon.
och jag blev ju aldrig förlöst - eller? inte mycket till förlossning i vilket fall.)

annars är jag glad över att vara en av två.
en av två riktigt viktiga.
lite ledsen att inte vara viktig för någon annan nu.
men:
- hör och häpna -
jag upptäcker nya saker varje dag.
om mig själv.
det är rätt lattjo.
förutom att det inte har hänt än har jag gott hopp om att det skulle kunna hända.

...och någonstans en tanke om att stora familjer kan man ju verkligen få på olika sätt.


dagens indiannamn:
seg-så-du-FATTAR-inte

i främmande hemma-stad

på besök
seriöst besök
känn på den
har suttit på kurs hela dagen och varit hyfsat seriös och riktigt social
(blir alltid lika förvånad när jag konstaterar det. har inte kommit ifrån den där bilden av lilla vettskrämda, störtblyga mig.)
och den här staden är ju hemma
fast inte längre
och trots att jag alltid längtar tillbaka
är det så mycket som fattas här nu
...och nya komplikationer.
nåja.
målet just nu är att hitta något att äta.
kursen verkar bra. fast lite repetition. det är bra, helt okej.
och jag blir jättepeppad och vill läsa mer av det här, som alltid. jag skulle lätt kunna bli matematiker på heltid. tror jag?
kanske.
så. en tripp på stan innan jag åker. inte fel.


dagens indiannamn:
barnledig-och-längtar-så
(så älvan får nog stå ut med att släpas runt på nationalmuseum imorgon stackaren. jag klarar mig inte en dag till.)

i'm back

det borde kanske vara utläkt nu
jag är ju herregud inte ens familj
men jag fastnar fortfarande många stunder och bara tänker
"f finns inte längre"
jag kan fortfarande inte förstå
det är nästan så att jag gett upp och börjat vilja
(ja, förstå menar jag)
då blev det kanske mer hanterbart

i stället
ännu ett hål
hon finns inte

det är bara inte riktigt.


dagens indiannamn:
gå-loss-på-matematiken (det ägnar jag dagarna emellan åt)

hade ett långt prat med mamman igår

som faktiskt var himla bra.
jag noterade det redan medan det pågick.
vi kommunicerar
vi framför våra åsikter
vi tycker lika ibland
och ibland inte.
det var fantastiskt.
bla sa hon några halva meningar om att hon inte "förstår varför det är så" när jag sa att jag inte var beredd att ljuga ihop en livshistoria för att älvan ska få ett syskon. alltså lagstiftningen i världen, menade hon då.
min mamma tycker att jag borde få skaffa barn.
det är stort, tycker jag.
självklart så menar hon nog kanske mig specifikt, kanske homos i allmänhet? nja, knappt ens det tror jag. homos hon känner möjligtvis - men det är ju bara jag... men men. det är ett liitet litet steg framåt mellan oss.
snart kanske vi kan nämna ordet också!
*smirk*
(kom inte undan engelskan till slut)
just det - det var inte det jag tänkte säga.
det jag tänkte var att idag när hon ringde med sin årliga kvarskattepanik där hon som en treåring svarar på allt jag säger med: "men det står inte så på MIN apparat" (dvs dator) så lyckades jag faktiskt nästan hela tiden upprepa lars von triers mantra:
m a n f å r t a d e t g o d a m e d d e t o n d a .

det är vuxet.


dagens indiannamn:
cykelmamma-ontheloose-igen (våren är här!)

den där insikten igen

jag förstår det ju någonstans.
jag gör det faktiskt.
jag förstår att det hela går ut på att just NU finns älvan,
just nu ligger älvan inbäddad mellan två lastgamla (som jag, gubevars!) nallar och sover,
just nu kommer snart en massa kusiner indansande och njuter av varandra och vi av dem.
just nu finns jag och älvan här och får ha vårt liv tillsammans.
jag förstår det.
att man måste se till att leva alla "just nu" till fullo.
jag vet, jag vet.

och någonstans så känns det faktiskt okej. det gör det nog.

men bara tanken på att det skulle kunna vara annorlunda...

dagens indiannamn:
jag-njuter-av-min-älva-det-gör-jag-faktiskt
(en lycklig mamma
med en lycklig liten man.)

idag är jag arg (del två)

idag är jag arg och rasande förtvivlad för att f inte får finnas längre
jag är arg och rasande förtvivlad att hennes son lekte i vagnen längst bak och inte förstod något av vad som hände
jag är arg och rasande förtvivlad att han inte ens kommer minnas henne
jag är arg för det är orättvist
jag är arg för det är en jävla massa snack om gud och ändå gör det ingen skillnad
jag är arg på f
jag är arg på stallet
vad skulle hon dit och göra?
jag är arg för att man kan vinka hejdå till sitt barn och sedan bara aldrig mer komma tillbaka.

hur kan det få vara så?


dagens indiannamn:
sorg-bara-sorg-bland-alla-gamla-barndomsbekanta
(vi har alla blivit vuxna nu. och f har vuxit färdigt.)

ä-ordet och thomas tobé

ett litet tillägg:
jag har hela mitt vuxna liv varit en sådan där fasanfullt mesig människa som inte vågar säga "jag älskar dig".
(alltså i min barndom fanns liksom inte ens konceptet, tyvärr.)
undantaget är lilla älvan, turligt nog.
men jag måste ändå få säga att jag tycker det missbrukas
när thomas tobé älskar "alla" - hur fan vet han det?
...jag är till och med tveksam till mona sahlins ganska digra lista.

(själv
håller jag mig till älvan
men hoppas
så småningom
på fler.)

gaygalan och sånt där humör

är på ett sånt där humör i kväll.
skulle vilja ställa en massa retoriska frågor.
ofta är det ju faktiskt någon som kan svara på dem.
fast just nu kommer jag inte på någon.

sitter annars och slötittar på gaygalan (samtidigt som jag officiellt "jobbar" vid datorn).
håller på med ett grymt krävande (höll på att skriva kvävande, hej freud) projekt på jobbet och gaygalan- måste jag säga - funkade rätt bra som distraktion. hoppsan, där dansade visst johan förbi!
jaja.
på den gamla goda tiden satt a och jag och skrek så fort de bara andades något om lotta bromé. jag kände det rycka i mig även i år.
jag antar att jag saknar a.
men samtidigt måste jag säga att det ofta byggs upp en massa irritation på en massa håll; så olika liv vi har.

...och imorgon är det begravning för f. jag fasar. jag kan inte och vill ärligt talat inte fatta att hon är borta. inte fina, fina f. jag fattar inte hur livet kan vara så grymt.
hur ska man kunna sova lugnt när man vet att det är de fina som försvinner?
vad ger det för djävla livsutsikter?


dagens indiannamn:
förvånansvärt-effektiv (fast på för få plan kanske)

idag, det måste jag bara säga

har jag varit på så otroligt dåligt humör.
samtidigt som det varit en produktiv dag mitt i all stressen.

...men så många fler såna här dagar vill jag då rakt inte ha.


dagens indiannamn:
leka-proffsig-igen (och det lät bra idag)

jag vill ha ett barn till

jag vill att älvan ska få syskon
jag vill kunna bli gravid igen
jag vill egentligen inte vänta särskilt mycket till

jag
vill
ha
barn
nu

(eller åtminstone snart sätta igång.)


dagens indiannamn:
längta-längta-längta (men mest efter älvan idag)

byggare bob är livsfarlig och jag är jävligt macho

...för en vilt kastande tvååring (är han snart!) kan utverka ett försvarbart jack i sin mammas näsa. det kan jag säga.
med allra största sannolikhet.
vinterbadade med jobbet idag. eller snarare: inför jobbet. de andra vaktade ungarna (som förvisso vinterbadade de med) och jag hoppade i. flera gånger. simmade runt en liten stund. doppade huvudet. pratade efteråt om hur skönt det - mot alla odds - var.
och allt det där var på alla sätt sant. det var det.
men tyvärr går jag också igång på hela den där macho-grejen. om att "vara mer karl". skulle jag verkligen vara man vore det vidrigt.
gäller detsamma nu?
*fundersam*


dagens indiannamn:
äntligen-lusfria! (akta er för förskolor...)

när jag söker på femmis får jag upp f

...det är fan inte lätt att jobba deltid
...att en natt kan göra så stor skillnad! (åt det dåliga hållet då)
...mat är gott när man är sugen (och annars inte)
...satan att jag lyckades hålla vikten genom semester-jul-o-förkylnings-träsket
...älvan är bussfreak och har min queerkönsostereotypa uppfostran misslyckats?

spridda tankar från idag.

dagens indiannamn:
inte-ett-rätt-i-planeringen (men tack och lov gick dagen)

jag har någon slags gnagande oro i kroppen

jag vet faktiskt inte varför.
vi har varit supereffektiva idag; plockat, skurat spis, köks- och badrumsväggar, torkat alla skåp inklusive micro och kylskåp, tvättat, dammsugit, våttorkat, torkat handfat, skurat toalett, organiserat om stolar som stod i vägen, handlat, lagat mat och frusit in, bakat bröd och eh... kollat på skidskytte. *s*
allt det är jag nöjd med.

men det är det här lilla syskonet jag hoppas så på som ligger och gnager. är det rätt tidpunkt? borde jag vänta? kommer jag bli gravid? kommer jag orka med två? vill älvan verkligen ha syskon? hur viktigt är det med biologin?

det är ju supersvårt. därför att för mig går allt from NU bra men det är ju vad lilla älvan (och syskonet - shit! jag har inte ens tänkt på att jag också ska väga in syskonet i detta, herregud min skapare) kan tänkas tycka om fem-tio-femton-trettio år som egentligen spelar roll. och hur fan vet man detta???


dagens indiannamn:
en-amazing-jävla-städ-evelyn (funderade jag på att anställa där jag stod med trasan)
(för nä, städning är i n t e kvalitetstid)

den där glasartade blicken

jag går lite som på halvfart. eller... nja, mer liksom lite avstängd.
har fortfarande inte riktigt fattat.
men sorgen är inte alls lika akut. det blossar väl upp igen till begravning. däremot är sorgen för familjens skull konstant. jag kan inte ens föreställa mig.

men jag fick ändan ur och skrev alla de där papprena jag ville ha skrivna för älvans skulle om något händer mig.
en stor mängd tårar.
även där.
fast hellre att han får med sig de där orden än att de aldrig blir sagda.
jag försöker tänka så. och hoppas att jag kan bränna allt det där om sisådär fyrtio år. eller snarare att älvan gör det.
vi tänker så.


dagens indiannamn:
improviserar-och-det-går-okej

hon är borta

hon var borta redan när jag skrev här igår. de stängde av allt och hon somnade in.
det som var hon var borta sedan länge redan då.
och jag vet det nu.
jag försöker ta in det.
men så många delar av mig vägrar och vill tänka att det fortfarande en chans till missförstånd.
av alla människor i den kretsen - inte hon.
inte hon.
hon var en god kraft i världen och en trygg punkt för mig och andra, alltid.

fina, fina f.

och dagen har varit en konstig mix av svårmod och tårar och förvånansvärt kreativ och konstruktiv jobbanda. jag har fått en massa gjort. det är helt galet. egentligen vill jag ju bara gråta och skälla på henne att hon ska se sig för när hon kör.

men det är ju ingen mening med det.


dagens indiannamn:
jaa-du-det-vet-jag-faktiskt-inte

det verkar inte gå vägen

fina f ligger utan syretillförsel till hjärnan. det finns inget som tyder på att hon kommer att klara det.
i tystnaden sitter jag och försöker ta in vad det egentligen betyder.
fina f som egentligen aldrig funnits (självmant) aktivt hos mig, det har alltid varit andras initiativ, via andra. ändå finns hon så starkt, har alltid gjort det; hennes röst, så OTROLIGT söt hon var som liten och den enorma känslan - när än man träffar henne - att hon är en av de verkligt goda människorna. står upp för de som behöver det på ett ganska stillsamt vis, ingen moder teresa men ändå - f är reko.
hon är fin.
hon räddade min rumpa en gång i femman, det glömmer jag inte hehe. min fega rumpa räddade hon.

och ska hennes fina son växa upp utan egna minnen av sin mamma?

...mot allt förnuft hoppas jag att hon ändå ska få vakna upp och kunna på något sätt kommunicera. få se honom växa upp. få fortsätta vara reko-f.

jag vill, vill, vill inte ta in att det snart kan vara slut.


dagens indiannamn:
tjaa-vadkandetvara-egen-dödsångest-kanske? (jag vill så gärna gärna få vara med och se min lilla älva leva lyckligt)

jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen

det jag vill är att slappa i soffan med min fru.
det är vad jag vill.

för övrigt: lyckad dag idag. vi kom iväg. jag är dålig på det annars.
jag och älvan i halvrisig form. får se om jag startar terminen med lite vab kanske.
lyckades bolla rätt bra trots att kvinnan (som jag kallar henne va?) inte helt oväntat dök upp idag. jag var där privat. inte i tjänsten. jag fixade att hålla isär det.
f fortfarande nersövd. tummarna vitnar.


dagens indiannamn:
bollar-med-danskan-på-kvällarna (måste jag erkänna)

julskinka på extrapris

...men vad spelar det för roll när min f ligger nersövd och allt är ovisst? hon blev påkörd och nu är det bara till att vänta. vad gör man? stabila f som alltid har funnits där, jag tänkte på henne senast igår när jag satte in gamla kort på oss som små i album. förhoppningsvis gör mina hållna tummar skillnad.

det jag annars skulle bekänna var att jag köpt julskinka på extrapris. sjukt extrapris. vi snackar glocalnet-lågt. så jag gjorde det. och idag blev det pastasås. mums.

samt att älvan för första gången i sitt liv sovit längre än till halv nio. kvart i tio, sug på den! så där fick jag för mitt sömnbehov. tror han är på gång att bli dålig igen, jag. vi får välan se.


dagens indiannamn:
rätt-bra-flyt-på-dagen-ändå

just nu kan ju vara så kort

...och tur är väl det.
kvällen blev väldigt, väldigt nära värsta myskvällen. älvan var sprudlande glad över sin dag på dagis (även om jag var delvis missnöjd med personalen); maten blev lyckad, nyttig och god; bolibompa var i sitt esse; vi hann med en russinstund innan han nöjd tumlade i säng vid åttasnåret.
så långt allt väl.

lik förbannat känner jag att jag egentligen borde slänga iväg ett mail till den Fantastiska Föreningen där jag egentligen - rent intellektuellt - kan räkna ut att de vet och kan säga det jag vill höra.
"det är normalt"
"många känner så här"
"det går över"
eller i alla fall:
"det går ändå".

nåja.
jag kan egentligen tänka ut de där sakerna själv också. och lägga till att en god nattsömn gör ganska mycket i sammanhanget. så behovet är väl inte skriande.

ändock: en partner in crime (eller i mitt fall kids) skulle fan inte sitta fel.
speciellt inte eftersom startskottet för nummer två officiellt har smällt.
om än väldigt, väldigt tystlåtet...


dagens indiannamn:
jag-försöker-igen-och-det-går-bättre (ha! mysfaktorn menade jag nu. inte barnprojektet.)

just idag vill jag bara sörja

ja, det vill jag faktiskt.
sörja stora saker som att älvan inte har någon mer förälder (än) och jag inte har hittat den där perfekta.
sörja små saker som att jag varit så fördjävla sur och gnällig nu när älvan inte sovit.

jag vill också ta tag i dagen om en timme och nitton minuter när älvan ska hämtas och få en finemangfredag med sin mamma.
sin inte så sura
trötta
och gnälliga mamma.


dagens indiannamn:
inte-ett-uns-dåligt-samvete (för mammadagen, menar jag nu.)

nyår i byn

har nog sagt i fjällen ett par gånger men egentligen tvivlar jag på det. jag är sjukt dålig på geografi.
nu är vi i vilket fall hemma igen. (gillar att klippa det där uttrycket.)

mitt eventuella nyårslöfte är egentligen samma som alltid:
våga mer
göra mer
bry mig mindre om vad andra tycker.

...skillnaden i år är kanske att formuleringen snarare lyder "fortsätta". jag har redan börjat. jag har kommit ganska långt. jag måste längre.
men efter 30 år kan jag faktiskt säga att jag rör på mig.

jag närmar mig fearless.
(även om ända fram nog inte finns.)


dagens indiannamn:
förundras-över-älvans-självständiga-utflykt (till bollhavet, inte mindre!)