jag hörde redan då doktorns rätt så övertydliga antydningar om att jag kanske, kanske åt för mycket makaroner. att det var därför magen var som den var.
jag tog det aldrig på allvar. tydligen gjorde inte mina föräldrar det heller.
(och jag misstänker en ignorerad mjölkallergi, jag. för min egen del.)
...och nu är jag tillbaka där jag började. orkar för mitt LIV inte laga något annat än makaroner med (tack och lov!) lite varierande tillbehör. mår illa av potatissaker. orkar inte stå vid spisen medan riset kokar.
så vi äter makaroner. möjligtvis varierat med lite rester.
och belive you me, ingen är gladare än lilla älvan! =)
dagens indiannamn:
tydligen-en-typisk-veckaåttare
(det var ju skönt i alla fall. jag kanske borde läsa på vecka nio för att se vad jag har att vänta.)
