...är det så att man älskar barnen mer och mer? jag försöker tänka hur jag kände för lilla älvan när han var alldeles ny och det känns ändå som detta är något annat. (men inget jag kände var möjligt då!) i så fall - finns det något slut? för redan nu känns det vissa dagar som att hjärtat (om man nu tolkar det fysiskt) ska svälla upp och bara explodera.
men jo, på ett bra sätt så klart.
min lilla älva. som just nu sover oroligt, magont är min teori.
dagens indiannamn:
en-ändå-något-piggare-mamma (synd bara att lilla älvan är ett vrak)
