ont, det gör ont

...men jag har kommit till en tröskel igen idag känns det som. det är inte detta jag söker. i alla fall inte exakt som det ser ut nu - och då kan det lika gärna vänta.

det kanske dyker upp någon annan. tills dess kan jag vänta och vara cool (citat) med mina underbara barn.

och nu: full fart hela tiden!


dagens indiannamn:
stora-kramen (till mina fina skolbarn som försvann idag)

some days are better than ours

(det passade bättre än det du sade.)

eller okej: det finns bra och det finns mindre bra saker. en dålig sak är att så TOTALT tappa kontrollen, att så totalt inte kunna hantera situationen (hade jag varit lite smart hade det hela avlöpt smidigt) och att sedan hela, hela dagen bli påmind om det - och fortfarande inte kunna hantera det.

en bra sak är att det för typ första gången i mitt liv (?) är Någon - he - som uppfattar signaler som jag faktiskt försöker låta bli att sända ut. som frågar. som lyssnar på svaret. och som bemödar sig om att fråga om när jag bara svarar halvt. det är stort. stort på många sätt - jag gick fram, jag svarade lite, jag bröt inte ihop och sprang inte därifrån. även om det lockade.

lite surt i det hela så klart att det var just Någon. och att det ändå inte är närmare än så. aningens sur eftersmak att det ändå måste sägas vara bra saker - men inte tillräckligt bra.

Någon är fin och bra och bryr sig om. en fin kille.
synd bara att i don't do boys. (eller hur det nu var...)


dagens indiannamn:
(en gång hysteriskt skitskraj) ränderna-går-aldrig-ur

ps. oj! totalt omedveten freudianstavning där uppe. jag som aldrig stavar fel. det passade ändå ganska bra tänker jag. det är väl våran dag som aldrig kom. ds.