En lista över dem vi har förlorat/Motvalls

Min framtidstro
Min glödande entusiasm inför alla era företag
Min samarbetsvilja och samtliga bollar i luften.

Min iver
Min vilja
Mitt inneboende hopp.
Mitt återstående kapital på banken.

De som är kvar, govänner,
är era ständiga förslag på förbättringar,
era tankar
och idéer.
Era önskemål
och tvång.

Låt en motvalls
få andas (för fan).

dagens indiannamn:
all-ideas-no-styrfart

kärlekskrank

Inuti mig, å andra sidan, är det ju som tomt just nu. Det finns bara en historia och den är ytterst fragmentarisk och framför allt sjukt ointressant i sin nuvarande form. Antingen blommar den liksom ut eller så är det bara en förstelnad pubbeunge som liksom aldrig kom längre. Igår maskerade jag min trevande ny-modighet som tonårsdejtande – förvisso effektivt men vi vet ju alla hur det egentligen ligger till. Eller nä, jag vet det. Kanske några till. Och i sak är jag verkligen helt fine med det; det är som det är och jag hade annat för mig (och för övrigt tror jag många med mig känner likadant i alla fall.) Men jag känner mig ändå helt ur led med mina jämnåriga, inte alls där de är. Jag har liksom någon bild av att detta hade kunnat delas friskt och frejdigt om vi bara vore någon annanstans i livet, att det hade tagits emot och omfamnats med en helt annan glöd om det inte vore så att jag är tjugo år för sen. Skiter väl jag i – å någon sida – men fy fan vad ensamt det blir – å någon annan.

dagens indiannamn:
den-sena-ankungen