det är nog jag just nu. somnar sur. vaknar sur. är sur stora delar av dagen (speciellt morgnar, innan måltider och till kvällen).
vet inte hur jag ska komma ur detta; nej det har inte hållt på jättelänge. och det finns glimtar av annat. men hur kan det vara att nu när jag börjar få finfin avlastning - så kajkar jag ur totalt?
jag tar tillbaka allt jag någonsin har sagt om harmoni. fan också. jag vill vara världens bästa morsa till världens bästa barn. JAG VET JU ATT DE ÄR DET.
och ju surare jag blir desto mer tvivlar de på att de verkligen är det.
jag måste skärpa till mig.
lägga mig tidigt.
allt vad jag kan.
dagens indiannamn:
jamen-gissa-själv
26 september 2009
23 september 2009
ja just det ja
jag skulle ju skriva mer. idag har jag dock inte tänkt på det. det stora frågetecknet. så här: jag har hittat någon. denne någon har hittat mig. vi hittar varann. inte kanske nödvändigtvis på "det" sättet - men hade någon varit en dennA så hade jag... nej, vi... nej, man - ja, man hade tolkat det på ett helt annat sätt. eller jag, kanske.
jag har svårt att förhålla mig till att det är en man. jag vet att jag har haft slängar förr men det var så länge sedan och i ett helt annat läge än nu. hur gör man? vill man?
nej, jag vet att det aldrig kommer hända. (jag är ju ändå en av de två vi pratar om...) men det stör mig lite att jag hänger upp mig så på det här med kön. eller att det skakar min världsbild så pass mycket. att jag tänker på vad alla andra skulle tänka så pass mycket.
i och med du-vet-vad och min passiva ådra så kommer ingen behöva tänka något. haha. skönt att bespara alla lite tankemöda...
när på tal om annat ett litet, litet pyttehopp om att räven skulle kunna tåla något av det som älvan inte tål. en veckas väntan nu så snälla, håll tummarna för rävrackaren! det vore faktiskt skönt att bespara åtminstone ett av barnen allt det där mecket.
älvan har börjat att, i alla fall ibland, säga till när han vill kissa. jag är over-the-moon, som man brukar säga. det finns hopp!
dagens indiannamn:
höll-faktiskt-ganska-länge (men surade stundtals ur på kvällen, får jag erkänna)
jag har svårt att förhålla mig till att det är en man. jag vet att jag har haft slängar förr men det var så länge sedan och i ett helt annat läge än nu. hur gör man? vill man?
nej, jag vet att det aldrig kommer hända. (jag är ju ändå en av de två vi pratar om...) men det stör mig lite att jag hänger upp mig så på det här med kön. eller att det skakar min världsbild så pass mycket. att jag tänker på vad alla andra skulle tänka så pass mycket.
i och med du-vet-vad och min passiva ådra så kommer ingen behöva tänka något. haha. skönt att bespara alla lite tankemöda...
när på tal om annat ett litet, litet pyttehopp om att räven skulle kunna tåla något av det som älvan inte tål. en veckas väntan nu så snälla, håll tummarna för rävrackaren! det vore faktiskt skönt att bespara åtminstone ett av barnen allt det där mecket.
älvan har börjat att, i alla fall ibland, säga till när han vill kissa. jag är over-the-moon, som man brukar säga. det finns hopp!
dagens indiannamn:
höll-faktiskt-ganska-länge (men surade stundtals ur på kvällen, får jag erkänna)
22 september 2009
and this is a reminder
...att jag ska skriva mer om detta sedan.
jag funderar på detta med rätt kön. kan det bli fel? eller är det jag...
jaja.
mer snack än verkstad - som vanligt!
dagens indiannamn:
träna-träna-träna (beach 2010?)
jag funderar på detta med rätt kön. kan det bli fel? eller är det jag...
jaja.
mer snack än verkstad - som vanligt!
dagens indiannamn:
träna-träna-träna (beach 2010?)
15 september 2009
jag vet något jag önskade jag inte visste
apropå barncancerfondens reklam:
det finns så många saker som är ofattbara, just vad det gäller ens barn.
det som hände min finaste lilla (dock är hon inte min så) förra veckan - det är i sanning ofattbart. att barn blir utnyttjade av (i princip) andra barn, det är faktiskt ofattbart.
det är så vidrigt.
det är så fruktansvärt.
och jag kan se henne framför mig i det där trånga utrymmet.
jag kan känna... något är det jag kan känna i hela mig även om jag ju inte kan känna det hon känner. det gör ont. det svider.
jag hade velat ta denna lilla och bara ha henne hos mig och ta hand om henne. hon har det bra där hon är, det vet jag. det gör nästan ännu mera ont - i mitt jobb är det ibland barn som man vet att man kan förändra livet för genom att hjälpa dem med sin miljö. här är det inte så. hon har det redan bra. inte ens det kunde vi göra för att skydda henne mot det här.
lilla, lilla fina.
...och mest av allt skulle jag så gärna vilja vara gud/kung/what-have-you för bara två sekunder så alla slutgiltigt fattar att den som är tuff; det är den som inte gör det alla andra gör. det är den som gör det som passar den, den som lyssnar på sig själv och handlar därefter. älskade, älskade barn som jag träffar; om man kunde få skjutsa fram dem 15 år i tiden och sedan tillbaka - så många annorlunda beslut de kanske kunde fatta då.
självklart finns också mina fina barn i detta - hur gör man för att vägleda dem förbi alla de här snåren?
dagens indiannamn:
going-over-theold-"whatif..."
det finns så många saker som är ofattbara, just vad det gäller ens barn.
det som hände min finaste lilla (dock är hon inte min så) förra veckan - det är i sanning ofattbart. att barn blir utnyttjade av (i princip) andra barn, det är faktiskt ofattbart.
det är så vidrigt.
det är så fruktansvärt.
och jag kan se henne framför mig i det där trånga utrymmet.
jag kan känna... något är det jag kan känna i hela mig även om jag ju inte kan känna det hon känner. det gör ont. det svider.
jag hade velat ta denna lilla och bara ha henne hos mig och ta hand om henne. hon har det bra där hon är, det vet jag. det gör nästan ännu mera ont - i mitt jobb är det ibland barn som man vet att man kan förändra livet för genom att hjälpa dem med sin miljö. här är det inte så. hon har det redan bra. inte ens det kunde vi göra för att skydda henne mot det här.
lilla, lilla fina.
...och mest av allt skulle jag så gärna vilja vara gud/kung/what-have-you för bara två sekunder så alla slutgiltigt fattar att den som är tuff; det är den som inte gör det alla andra gör. det är den som gör det som passar den, den som lyssnar på sig själv och handlar därefter. älskade, älskade barn som jag träffar; om man kunde få skjutsa fram dem 15 år i tiden och sedan tillbaka - så många annorlunda beslut de kanske kunde fatta då.
självklart finns också mina fina barn i detta - hur gör man för att vägleda dem förbi alla de här snåren?
dagens indiannamn:
going-over-theold-"whatif..."
14 september 2009
försöker göra ett ryck
...åtgärda min ekonomi (inkomster, utgifter)
...åtgärda my living space (förråds- samt garderobsutrymme)
...fixa detta med läggningarna (förbannade blinkande clownpinne!)
...bara njuta av mina barn (och det funkar ganska bra.)
dagens indiannamn:
mysa-på-trappan
(gjorde vi jämt när älvan var liten. idag hittade vi dit igen.)
...åtgärda my living space (förråds- samt garderobsutrymme)
...fixa detta med läggningarna (förbannade blinkande clownpinne!)
...bara njuta av mina barn (och det funkar ganska bra.)
dagens indiannamn:
mysa-på-trappan
(gjorde vi jämt när älvan var liten. idag hittade vi dit igen.)
13 september 2009
gustaf skarsgård är inte donator
...eller det vet jag ju inte när jag tänker efter. men med hjälp av imdb.com har jag i alla fall lyckats konstatera att varken han eller hans syskon är mina barns donator. så var det med det. men tänk att heta bill günther istvan - det namnet skojar man faktiskt inte bort!
lilla älvan är filmfri. han vill inte titta. han har kommit över den där filmfrossan. det bästa av allt - det har jag med! livet flyter på här hemma och jag känner inget behov alls av att han ska titta. vi tittar ofta en stund tillsammans till vällingen (max en halvtimme!) men inte ens det alltid. det känns sååå bra... försökte komma på vad vi gör i stället, vi har varit hemma ett gäng eftermiddagar och helgförmiddagar och tiden bara går. vi spelar spel, klipper och tejpar, bygger slott, leker med bilar, pusslar golvpussel, läser böcker, leker katt i sängen och pratar med varandra.
nu i kväll hade vi ett långt samtal om hur barnen är mot varandra på dagis, vilka som är snälla och vilka älvan vill leka med - aldrig dom man tror! nu var det en tjej i femårsgruppen som han lekte allra helst med, tror knappt jag sett henne i närheten av honom... nåja. så länge han upplever att de har roligt så. älvan är så underbart duktig på att verbalisera precis hur vi är (för i dessa aspekter är vi väldigt lika); hur han inte vill prata med folk han inte känner och vilka han tycker han känner och inte. jag hoppas innerligt att han får utrymme att vara precis så, att han inte känner sig tvungen att bli supersocial - samtidigt som jag vill ge honom verktyg att vara det när han vill. det är sannerligen inte lätt detta!
ett annat tacksamt inlägg för dagen är att vår nya barnvakt visade sig vara den fina tjejen som redan lekt en hel dag med räven och att hon räknat ut att vi var vi! jag gillar henne, räven gillar henne och bäst av allt var att älvan kommenterade att han redan kände henne - ett toppbetyg! (jag menar - räven gillar ju alla...)
stoj och lek hos bästa kompisen.
supergod chokladkaka som älvan bakade nästan själv (utan komjölk skrev han så ordentligt på sin karta först).
synd bara att jag lost it när de inte ville sova men jag hoppas att vågen ändå väger över åt det bra hållet. trots en pigg och glad dag räcker jag inte ändå fram ibland - ännu! om det går åt det här hållet fortsatt så kommer jag nog dit igen en dag. (och då är det dags att ta sig en funderare på baby svet tror jag minsann, hehe.)
dagens indiannamn:
glad-och-full-av-planer (sånt gillar vi!)
lilla älvan är filmfri. han vill inte titta. han har kommit över den där filmfrossan. det bästa av allt - det har jag med! livet flyter på här hemma och jag känner inget behov alls av att han ska titta. vi tittar ofta en stund tillsammans till vällingen (max en halvtimme!) men inte ens det alltid. det känns sååå bra... försökte komma på vad vi gör i stället, vi har varit hemma ett gäng eftermiddagar och helgförmiddagar och tiden bara går. vi spelar spel, klipper och tejpar, bygger slott, leker med bilar, pusslar golvpussel, läser böcker, leker katt i sängen och pratar med varandra.
nu i kväll hade vi ett långt samtal om hur barnen är mot varandra på dagis, vilka som är snälla och vilka älvan vill leka med - aldrig dom man tror! nu var det en tjej i femårsgruppen som han lekte allra helst med, tror knappt jag sett henne i närheten av honom... nåja. så länge han upplever att de har roligt så. älvan är så underbart duktig på att verbalisera precis hur vi är (för i dessa aspekter är vi väldigt lika); hur han inte vill prata med folk han inte känner och vilka han tycker han känner och inte. jag hoppas innerligt att han får utrymme att vara precis så, att han inte känner sig tvungen att bli supersocial - samtidigt som jag vill ge honom verktyg att vara det när han vill. det är sannerligen inte lätt detta!
ett annat tacksamt inlägg för dagen är att vår nya barnvakt visade sig vara den fina tjejen som redan lekt en hel dag med räven och att hon räknat ut att vi var vi! jag gillar henne, räven gillar henne och bäst av allt var att älvan kommenterade att han redan kände henne - ett toppbetyg! (jag menar - räven gillar ju alla...)
stoj och lek hos bästa kompisen.
supergod chokladkaka som älvan bakade nästan själv (utan komjölk skrev han så ordentligt på sin karta först).
synd bara att jag lost it när de inte ville sova men jag hoppas att vågen ändå väger över åt det bra hållet. trots en pigg och glad dag räcker jag inte ändå fram ibland - ännu! om det går åt det här hållet fortsatt så kommer jag nog dit igen en dag. (och då är det dags att ta sig en funderare på baby svet tror jag minsann, hehe.)
dagens indiannamn:
glad-och-full-av-planer (sånt gillar vi!)
07 september 2009
då var man fertil igen
...det känns lite bisarrt. tänk att få nästa unge när räven är... 16 månader? herregud!
de säger att vi närmar oss toppen och jag vet inte vad jag ska hoppas. svininfluensan går i ett; alla tidningar, alla rapport, alla aktuellt. måste erkänna att jag - när jag tänker på det - är jätteorolig, ska vi hinna vaccineras? ska barnen få vaccineras? råkade halka in på debatt igår och blev faktiskt lite lugnare, svensk sjukvård (ja! sverige är bäst!) är bra, vi har läget under kontroll, svenska myndigheter bestämmer saker och gör en hemsida tillsammans. det känns bra. jag gillar myndigheter (tills de blandar sig i vad jag vill göra, hehe).
annars: älvan tar all världens problem på sina axlar och jag förtvivlar. med en natts sömn på saken känns det som han utforskar världen och lite mer komplexa orsak-verkan-samband. dessutom hävdar han bestämt att han är lika stark (och tokig!) som pippi så jag tror han klarar sig. =) lilla räven är supersnorig och sover lite hackigt - annars glad och aktiv som vanligt; min fantastiska lilla krigare till pojk.
dagens indiannamn:
ska-försöka-tänka-budget (men gud, vad det är tråkigt!)
de säger att vi närmar oss toppen och jag vet inte vad jag ska hoppas. svininfluensan går i ett; alla tidningar, alla rapport, alla aktuellt. måste erkänna att jag - när jag tänker på det - är jätteorolig, ska vi hinna vaccineras? ska barnen få vaccineras? råkade halka in på debatt igår och blev faktiskt lite lugnare, svensk sjukvård (ja! sverige är bäst!) är bra, vi har läget under kontroll, svenska myndigheter bestämmer saker och gör en hemsida tillsammans. det känns bra. jag gillar myndigheter (tills de blandar sig i vad jag vill göra, hehe).
annars: älvan tar all världens problem på sina axlar och jag förtvivlar. med en natts sömn på saken känns det som han utforskar världen och lite mer komplexa orsak-verkan-samband. dessutom hävdar han bestämt att han är lika stark (och tokig!) som pippi så jag tror han klarar sig. =) lilla räven är supersnorig och sover lite hackigt - annars glad och aktiv som vanligt; min fantastiska lilla krigare till pojk.
dagens indiannamn:
ska-försöka-tänka-budget (men gud, vad det är tråkigt!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)