fyra veckor; rastlös och social

...så kan man sammanfatta min yngste son just nu. här i helgen blev jag tvungen att palla upp honom i vagnen på biblioteket för att han skulle vara nöjd, f y r a veckor gammal! och vill sitta och spana på folk. och igår började det sociala leendet på allvar, vi snackade och han var med. härliga, härliga lilla räven.

fortfarande tunga dagar här av och till, lilla älvan har varit sjuk som aldrig förr och som en direkt följd av det (och allt annat, i suppose) riktigt, riktigt gnällig. själv är jag trött som aldrig förr - hur många gånger det senaste året har jag sagt det? - och toppar honom lätt i gnällligan. (hoppsan! tre l!)

dagens indiannamn:
mina-intentioner-är-ändå-goda
(vi ska få ihop det här, jag och mina grabbar)

man ska ju verkligen inte klaga

när man har två fina underverk hemma. (speciellt inte när det ena sover och det andra är på dagis, hehe...) och jag ser dagarna an med en ny tillförsikt redan. samt har tagit initiativ för att styra upp min vardag (tack internet).

MEN jag vill ändå säga att det är tufft så här i början, jag tycker det den här gången också. ännu mer nu, faktiskt. jag behöver rutiner och förutsägbarhet (samt i viss mån mat och sömn) för att må bra och just nu är det kontot ganska obefintligt, får man säga. helgerna känns som de kommer att bli kraftprov ett tag framöver; å andra sidan har jag planerat in varenda en tom slutet av mars - och då fyller älvan år! =)

denna helg, kan jag rapportera, passerade utan större missöden; rolig gympa, kusinmys/röj (det är individuellt) här hemma och en härlig våldgästning hos femmiskompisar igår. det funkade! denna vecka satsar jag på kvalitetshöjning (ha!), lite umgänge (annars dör jag) och så värsta kalashelgen.

vi ska nog fixa detta, jag och mina fina knoddar. vi är ju världens bästa familj. om än lite ny.


dagens indiannamn:
försöker-fungera-flexibelt

det har varit en tung höst på rackarbacken

...men nu börjar det våras.

vad jag menar är detta:
jag tyckte det var tungt första veckorna med älvan.
underbart - men också tungt.
det går inte att komma ifrån.
all den här befriande (ugh) oförutsägbarheten passar inte mig alls. jag blir superstressad av att aldrig veta ens i grova drag hur dagen ska se ut - och då menar jag på basala plan som sömn, mat och toalettbesök. kanske en dusch om man har riktig tur.
nu är vi där igen.
denna gång med en treåringsälva som inte riktigt är med på alla noter, om man säger så. samt har en hel del behov som faktiskt inte går att kompromissas med, sådär som man gör med sig själv.
att älvan dessutom inledde storebrorskarriären med en envis influensa samt en viss motvilja visavi sin mormor (efter att ha blivit dumpad där, ju) gjorde det inte lättare.

men nu! nu! nu går älvan på dagis. dagis är fantastiskt!

och jag får vara hemma och reda ut begreppen med den finaste, finaste lillebroren som äntligen har kommit till oss. ett litet buttert charmtroll. och så underbart fin.

just det, det hade jag redan sagt.
återkommer om namn.


dagens indiannamn:
ätit-sovit-och-nu-jäklar-är-vi-på-gång (?)