hinner väl en till innan året är slut

har varit mycket här ett tag, solsemester och julfirande i dagarna tre och nu lite halvstress inför nyårsresa dessutom.
ville egentligen mest berätta att jag lärt mig idag att det där med att barnen ska ha rätt kläder, vara utsövda och mätta för att njuta av tillvaron lika mycket gäller vuxna.
läs: gå inte tre timmar i sträck på mellandagsrean i varma lekparkskläder (lager-på-lager); rätt så seg efter en sen gårdagskväll och utan något i magen utom en (nästintill fettfri) yoghurtglass.

allting kan man lära sig något.


dagens indiannamn:
helt-plötsligt-heldagsmamma (älvan sover inte på dagen!)

då så. då var det dags.

för svennesemester. jag och lilla älvan. livet leker.

under tiden frostar jag av frysen för första gången i mitt vuxna liv och sitter uppe mycket längre än jag borde.

och dagens stora höjdpunkt var snarare när vi fick bära lilla älvans egenmålade lykta hem än när han var tomte i luciatåget. även om det inte smällde så mycket lägre, det får jag säga...


dagens indiannamn:
stolt-harmonisk-handlingskraftig-mamma

skulle börja fundera på nyårslöfte

skulle är väl egentligen för mycket sagt. men ett av dem slog mig. ett potentiellt, menar jag.
äsch. orkar inte förklara.
men saken är den att jag vet vad jag skulle lova:
jag ska inte skämmas för mina intressen
jag ska njuta av det jag njuter av
(eller egentligen: man ska inte skämmas för den man är. man ska bara vara.)

det, och världens finaste älva - vad mer kunde livet erbjuda?


dagens indiannamn:
snabb-med-kommentaren-(som vanligt)-men-okej-genomtänkt-också
(på jobbet, menar jag nu.)

jag jag jag

jag känner det igen
jag har vaknat till
jag orkar helt plötsligt
jag vill en massa saker
jag smider planer
jag lever

(därmed inte sagt att jag kommit någon vart. men jag har länge/alltid varit i grunden nöjd.
jag och lilla älvan both.
det är vår stora styrka i livet.)


dagens indiannamn: (för övrigt)
körtelfeber-here-i-come (håll tummarna hörni!)

det skriker homo om mig (eller?)

nå.
gjorde en jobbresa med en barnlös kvinna idag. det låter ju helt sjukt. men grejen är att jag och en kollega gjorde ett studiebesök. hon är några år äldre och har förblivit barnlös då möjligheten att kärnfamilj-a inte uppstått i hennes liv. hon började så klart med den klassika öppningsrepliken "nu måste jag få ställa en privat fråga" - och "har du någon man?". det galna är att jag fortfarande reagerar likadant - hur kan de undra det? det låter bisarrt på så många nivåer; det låter brutalt vuxet, jag har ju aldrig nämnt någon så varför skulle där vara någon, lilla älvan har ju ingen pappa - här hemma är det självklart. men framför allt: det skriker ju homo om mig för fan.
i alla fall hoppas jag kanske det.
nå igen.
det jag egentligen skulle skriva var att reaktionen jag fick på själva inseminationsgrejen var en annan än den jag brukar få. riktigt annorlunda. och det tog mig lite på sängen.
hon tolkade ju den nya informationen utifrån sitt liv, självfallet. det vet jag ju om i teorin - men nu blev det väldigt tydligt.

och när vi ändå är där och rotar måste jag än en gång säga att jag är så oändligt tacksam för att jag fått leva med denna enorma glädjen.


dagens indiannamn:
utvärderar-yrkesmässigt-skolor/pedagogik
(och för mig själv reagerade jag mest på freaky-gunlög)

hallå där

återupplivar en gammal tradition.
tror inte jag suttit så här knappt sedan älvan kom.
musik på och så spel och grejs.
för mig själv.
ensamvarg, ja tjena.

och idag trivs jag med allt.


dagens indiannamn:
skapar-anknytning-till-mina-elever-minsann


förresten! mobilen funkar igen! *jippi*
älska nokia...

men vafan då!

sabbade min mobil idag.
sov tre timmar med älvan mitt på dagen.
missade hälften av de vi borde ha handlat.
har en övervägande lust att använda ord som "sumpat".

funderar på att banga jobbet imorgon. just precis nu pallar jag inte.


dagens indiannamn: (annars)
tänker-mig-bakåt-ett-år

rubrikstopp igen

har försökt formulera idag det jag tänkt på och försökt skriva här. det var fan inte lätt. speciellt inte om det inte ska låta som värsta come-on-en. med betoning på det första ordet.
å andra sidan - vore det så fel?
hehe.

fast man får ju välja sina tillfällen förstås.


dagens indiannamn:
lika-oresonligt-irreterad-på-bossen-som-vanligt

efterlysning: var du ett av bokstavsbarnen i fem myror?

inte för att jag försöker antyda att du skulle ha neuropsykiatrisk problematik.
men jag är så nyfiken på om de heter så på riktigt.
idag var det en nada.
inte så kul i vissa delar av världen.

jag vill också berätta
att jag har en massa fina glas
men de används sällan
för det känns som slöseri på en.
man behöver två.
en till till mig, tack.

och varför är det aldrig någon i lekparken när vi är där?


dagens indiannamn:
splashar-på-hela-julbaletten (samlar kraft inför livets första julgran)

det många kanske inte förstår är att älvan är älva på riktigt

ensam kväll i kväll.
ser fram (i alla fall rent bokstavligt) mot en ensam dag imorgon också. ur vuxenperspektiv, då.
pratade med kära vännen lilla mån-mamman idag och inser än en gång hur priviligierad jag är. inte bara ur ett u-land/i-landperspektiv - vi har mat på bordet, vi har ett bord! - utan också här i lilla västvärlden. jag har bra ekonomi, jag har nätverk, jag har en underbar liten älva. och jag har stabilitet runt omkring för att ta hand om honom. men det är så sårbart, så sårbart och jag förstår henne så väl att det krisar ihop sig när det händer saker.
även banala grejer som lite feber. det är tungt när ingen kommer hem till middag ibland.

en annan sak är att lilla gubben flöt själv i djupa bassängen idag, iförd vackra omatchande puffar. vilken rackare! klänger sig fast för kung och fosterland i den lilla och flyter fritt i den stora - hur förklarar man det?

bästa bästa helgen - med bästa bästa barnet.

dagens indiannamn:
pendla-ändå-mellan-tokglädje-och-tröttotristheten

ps. har ändå nytt hopp om mammaledighetskompis! en som vore kanoners, dessutom. :)

jag har börjat äta äpple

det känns lite farligt. ganska daring. och ett tecken på en helt ny jag.
*urk*
det är i vilket fall djävligt gott. och jag dör inte.

blev nerkräkt idag igen, det är ju fan att de inte kan springa ut på toa, ungarna. tror jag ska börja träna lilla älvan.
som bonus (och det menar jag) fick vi en mysig stund med vaggsånger vid sängen och en lugnt andandes mage och liten vink godnatt när jag gick ut. min lilla älva är världens finaste.


dagens indiannamn:
stressad-men-lektionerna-går-grymt (faktiskt!)

bajs att man alltid ska vara så stressad

säger inte så mycket mer just nu.
lyckades i alla fall hitta fram till matte-kidsen idag, jag sa hur det var och de fattade och var stolta.
förstod också än en gång att chefen min är inget att ha. bajs.

jag vill vara mammaledig. eller i alla fall jobba flex hur lite som helst och ändå få full lön, hehe.


dagens indiannamn:
så-nära-så-nära-att-lägga-ner-verksamheten

helgens dåliga beslut

var att gå på junibacken när alla andra var där. av någon konstig anledning. och de var också sjukt otrevliga! inte mot mig kanske men sådär allmänt. det var helt galet. jag hatar folk ibland. alltså folk som i folk-samling. sedan blev resten av dagen helt kaiko aswell. men lillgurkan och jag avslutade i alla fall det hela med ett soff-mys.
...och idag var vi helt sega. en mycket bättre dag. jag fick lite tvättat dessutom. ska ju ut i veckan, herregud.
det jobbiga är att jag anar lite hur jag kommer att reagera på hela trotsgrejen. inte alls så som jag hade velat. superpedagogen som alltid har med sig banan till ica maxi. ditt kompetenta barn-fantasten som erbjuder den trilskande älvan två bra alternativ. tjolahopp-mamman som skrattar och gör på det helt andra sättet när ingenting funkar.
det är liksom bara inte jag.
tyvärr.

känner ändå att jag har vaknat igen lite. inte fan är jag där än... men det är bättre än innan.

(haha, så pang på nästa barn bara! *asg*)


dagens indiannamn:
men-ändå-rätt-så-lättirriterad

angående musse o jonas

så är min enda sanna kärleken mellan barn och föräldrar.
får man vara så teatralisk?
men det känns alldeles så.

annars har dagen varierat mellan effektivt och bra och störiga jävla ungar. hrmpf.


dagens indiannamn:
man-borde-bo-i-tallis

nä. inte idag inte.

(vägrar rubrik)
jag har världens bästa jobb. ungarna undrade hur man kan jobba 25 år med samma sak men jag svarade faktiskt helt på riktigt att det är en baggis om man hittat rätt jobb.

och det jag egentligen skulle skriva var något helt annat. lilla älvan sover efter en session med bästa vaggisarna nu i ro-sov alla-vyss lull lille palt. oroligt, dock. och jag blir alltid så orolig; har han ont, mår han dåligt, är jag inkonsekvent, är han autist (rutiner, rutiner...), är det en fas, borde jag göra något, borde jag vara stenhård, borde jag buffa, borde jag... har aldrig varit så sårbar som mitt uppe i denna enorma kärleken. jag älskar honom så ofattbart intensivt, inte bara mycket utan så allomfattande att jag är mitt uppe i det hela tiden, det känns fysiskt och är också nästan fysiskt påtagligt. hur handskas man med all denna oro?
(den som vet det...)
annars är han mitt i språkexplosionen (nr 2, 3 kanske... och jag gissar att det kommer fler). nya ord ofta - hoppa, ramla, komma, tappa, skål!, banan... han är så fin, min lilla loppa. och så bestämd. (just nu: byta till pyjamas equals trauma. herregud vilken pipa.)


dagens indiannamn:
vart-tog-dagen-vägen?

nej, jag vill inte sammanfatta

in fact: jag h a t a r att sammanfatta. kanske är det autisten i mig. men sluppe jag rubriker (kreativ grammatik där, kan tyckas) vore jag glad.
jag har så svårt att urskilja det viktigaste ibland.
ville skriva en rad om butiksbakat bröd också, men det är ju herregud ingen intresserad av.
talade med kvinnan-som-inte-försvinner idag och for ut i en totalneggo av att vara ensam mamma. alltså om hur jobbigt det är. och det är det väl delvis. men det är ju inte alls så jag upplever det. och jag får lite dåligt samvete varje gång jag gör så (läs: varje gång vi pratar). men jag önskar så att det inte blir något av. det är hemskt. och lite har jag dåligt samvete eftersom hon har ett funktionshinder - men det är ju inte det. jag vet inget funktionshinder, kommer inte på något, som i sig diskvalificerar någon från att bli förälder. långt ifrån. det är ju hennes personliga egenskaper som gör mig fundersam.
och fortfarande: hennes barnlängtan förstår jag så väl och önskar att hon skulle få leva ut.
vad gäller barnet: nja. det önskar jag inte.


dagens indiannamn:
oj-vad-dagen-gick-fort-förundra

kräk i ansiktet, dagen börjar

det är härligt med barn... älvan har aldrig varit något kräkbarn som liten men nu. fast det har ändå sina fördelar, det han inte tåler kommer ofta upp och han är iaf inte magsjuk. (peppar, peppar)

känner att jag måste sätta fart nu. har känt så ett tag. det har inte hänt så mycket, eller? *suck*
högre fart, alltså. herregud. jag som knappt orkar härifrån till sängen alla dagar. ;)


dagens indiannamn:
mycket-dålig-planering (men åh så soft)

a mamma-ledighet of sorts

...och lämnade älvan på dagis där han inledde dagen med att visa upp sitt stå-på-händer-i-brygga-trick för alla sina kompisar och fröknar och fick kommentarer i stil med "du är herregud glad jämt" så det var en strålande början på mamma-ledigheten. älvan var sprallig och nöjd.
nå. jag for till stan. bangade att simma - lite pirr i vänsterarmen skojar man inte bort? - och satsade i stället på att gå i så många affärer som möjligt utan att köpa något. (lite en käpphäst för mig som jag måste öva på.) så smått gick jag igång på rosa tunikor och till slut flög jag runt mellan de olika butikerna, lite fnittrigt hög på min nya stil. haha. i själva verket vill jag bara softa. och tunikorna är långa nog för det, ska gudarna veta.
en riktigt bra dag.
det enda jag är missnöjd med är lunchen.


dagens indiannamn:
så-nära-så-nära-mina-kavajbyxor (men ingen hare skjuten)

var nionde kvinna får bröstcancer

och det är naturligtvis fruktansvärt.
det jag ställer mig frågande till är om alla dessa kvinnor verkligen är hetero.
(i alla fall enligt tv3)

ett helt annat problem - antagligen svårmotiverat - är att flera på jobbet säger grejer som "nu när du är här händer det saker", "du och jag förstår varann och kan jobba ihop", "du är en pärla" osv. jättekul, javisst.
fast oftast känner jag mig fortfarande som den där nybörjaren som hittar på något till varje dag och hoppas att ingen kommer på mig. hur lite jag vet vad jag gör. bara det att nu är jag inte så naiv längre att jag tror att jag kan en massa grejer. nu fattar jag hur mycket jag famlar.
hur gör man med det här?

lilla älvan var trött idag. lilla stackaren. det blir en tuff vecka för honom det här.


dagens indiannamn:
ta-sociala-initiativ-minsann (det var som faan)

the mysbyxor to die for continued

alltså satan vad sköna de är. både att ha på sig och att stryka handen över. haha, jag blir mer och mer bisarr för varje dag. men de är verkligen helt fantastiska.
och idag har jag äntligen, ÄNTligen dammsugit. fy fan. jag borde verkligen dra nytta av borgarpacket (ha!) och anställa städhjälp så det är urstädat ordentligt tills vi röstar ut idioterna igen. (anders borg var på tv idag. det räcker. jag går igång.)

jag inser att det här aldrig blir coolt. det är liksom inte mitt mål.
det är trevligt att vara med här ute i bloggandet.


dagens indiannamn:
visst-fan-har-han-ögonkontakt (det har sina baksidor att veta det jag vet)

personalfest och glömda tröjor

inte likt mig att glömma saker. alltså fysiska ting menar jag då. annars: mycket typiskt.
förutom det var personalfesten faktiskt en höjdare. en massa överförfriskade lärare med ett antal glas vin innanför västen som så att säga fyllesnackade lite för mycket en del. (läs: det förekom en del alkohol.) själv drack jag två cider samt bål, blev lagom smålullig, småpratade socialt och figurerade en del på dansgolvet.
för-dansade (vad heter det? styrdans va?) även en del med en av skolans charmörer och upptäckte att jag har väldigt svårt att låta bli att föra. han å sin sida kunde bara föra i högersväng så det blev inte det där riktiga svinget kanske. men det var trevligt och hyggligt rytmiskt. och igen funderar jag på saker som inte kommer att bli. jag kan bli så fascinerad av män. de är så stora. herregud, det låter helt bisarrt. men ibland blir jag så nyfiken på att prao-hetero:a någon dag. och nej - jag menar inte primärt sexuellt. bara att leva med en m a n. så skumt!

förutom min lille man då som idag har förskjutit sitt dygn helt inför vintertidsomställningen. kan man tro. men det var fanimig mer än guld värt att få sova en timme extra dagen efter pf. satan i gatan.


dagens indiannamn:
muttra-förälskat-om-mina-nya-mysbyxor (de är gudomliga.)
(jag måste köpa fler.)

hm. jag anar ett mönster.

skickade iväg ett mail som fick en massa svar. inget riktigt som jag tänkt mig, dock.
och först blev jag besviken, min dumma idiot.
men man_ska_inte fiska.
dagens lärdom.
det och att ungar är himla gulliga när de känner att de har lyckats. (dagens citat: var vill du vara och jobba? "här för fan!") (det kallar jag vältalighet)


dagens indiannamn:
släpper-ur-mig-ett-heteronomativt-skämt-banne-mig

nämen vänta, det här vill jag berätta om. det förtjänar kanske det.
satt på telefon med en kollega och berättade om en elev "som just nu bara vill umgås med tjejer". läs: hon har iaf på papperet svårt att jobba ihop med killar. jag lade sedan till: "det går över" - och menade just bara det. min kollega skrattade gott och sa: "ja, det gör det ju alltid". först då insåg jag vad jag hade sagt; hon är hetero! det var iaf det min kollega hörde. no biggie. (det är ju så världen fungerar.)
sedan funderade jag på om det någonsin gick över för mig, om det är där skon så att säga klämmer. *s* men jag kom egentligen inte fram till något.
satte mig sedan vid grabbordet för att äta lunch. (som en av mina favoriter sa till musikläraren: "äh kom hit janne, sätt dig med de stora grabbarna!")

har du sista avsnittet av six feet under?

så skicka det gärna till mig. jag missade sista tio minuterna, idiot som jag är. och nu orkar jag liksom inte ta tag i att leta rätt på det.
ungar kan vara sega ibland. fy satan. men dagen har ändå varit rätt okej. jag gillar kidsen.


dagens indiannamn:
hoppa-träning-aj-aj-aj

disco, baby!

är osäker på om jag någonsin sett en hel austin powers-film, än mer osäker på om jag skulle vilja - men hans intonation har jag fått användning av åtskilliga gånger.
...och idag bär det av. på med snyggaste kläderna, rocka loss i barnstolen som uppvärmning och så kör vi en regnpromenad på det.


dagens indiannamn:
tänka-framåt-nära-är-läskigt

i natt är det du och jag, harry

som vanligt helt slut en fredag. (till skillnad från vilken annan dag?) så nu blir det bums i säng med en varm macka och läsa om den stora striden (nr 4). fick paket på posten idag så jag har massa annat på min läslista och harry måste pausas.

för övrigt: det är synd att det finns så många vuxna i skolan.
så känner jag ibland.


dagens indiannamn:
rätt-ofokuserad-va?

mjölkprodukter en masse

fy satan vad jag har överdoserat idag. och lider för det sedan dess, kan man säga. mjölkallergi är fanimig ett gissel. på en - i alla fall relativt - hög nivå. men det var trevligt annars. fina vänner. och härligt med squash!
fick som bonus en kväll med älvan där han slocknade i min famn. sovande barn... jag blir helt svag i hjärtat.


dagens indiannamn:
känner-igen-min-mage-sedan-barndomen (var det mjölkallergi redan då?)
(för i så fall ska jag sluta ha dåligt samvete för det.)
(det känns som att det är på tiden.)

jag måste orka bli roligare

men jag gör det helst en annan dag.
(nu är det jag och harry potter)

älvans rutschkaneteknik:
nu bättre än någonsin.


dagens indiannamn:
orka-farsta-centrum (hör ni kidsen?)

saggiga svt

en upphottad (läs: urvattnad) version av "let me entertain you" och anders lundin.
anders lundin och en massa trombonblås.
är det verkligen det bästa svt kan få fram till världens barn?
det är ju så man blir mörkrädd.

gick igång på att planera idag. på jobbet! det var grymt kul. och sedan blev det en toppkväll med lilla älvan.
livet leker.


dagens indiannamn:
har-pli-på-ungarna-oj-oj-oj (tuffa kidsen ber om ursäkt för senast när de kommer in *s*)

jag när hemliga planer

om en sexuell relation med min chef (hepp!). alternativet är älvans dagisfröken. kanske visar det att jag är tillbaks på banan? själv är jag mycket mycket skeptisk. men det är gött med lite planer; även om de aldrig kommer infrias.
(och ja - här handlar det bara om mig.)


dagens indiannamn:
lika-omotiverad-som-kidsen-men-jag-tjatade-lite-i-stället
(det är ju så det brukar bli)

är jag en dysterkvist?

försöker hålla koll på inläggen så att inte alla blir s.a.s. dystra. men just i detta nu när jag sitter framför datorn och "ville läsa något" så känns det som en så otroligt tung resa detta med att vara mamma på det sättet som jag är. att bli mamma, i vilket fall. och ja - jag har ju valt det själv, det bästa jag gjort (at that!) men samtidigt... nu när många andra runt omkring mig börjar få barn så känner jag skillnaden.
älvan och vår lilla familj är det bästa någonsin, bland det enda jag aldrig kan ångra. och det enda som fört med sig så mycket kärlek och enorm glädje. men ibland, ibland längtar jag så intensivt efter min älvas andra mamma. tillika min prince charming. (lite genderbender där ibland, jag vet. men som jag förklarade för mina elever härom veckan: jo, jag vill nog vara tjej. men mer killig än något annat om jag måste välja.)


dagens indiannamn: (annars)
hänga-snacka-skate-med-kidsen (det är min grej)

höll på att säga långfika

...det var väl den bestående känslan. fast i själva verket lång-umgicks vi, jag och älvan, med en kär singelmamma och hennes finfina lilla måne. och för det första var det supermysigt, vi har setts flera gånger i veckan under det här första året och nu helt plötsligt får vi kämpa för att få ihop det på helgerna. det är också guld värt att ha en familj till som ser ut likadant (även om anledningarna är helt andra), det känns sådär som det ser ut i alla andra familjer att ses på helgerna - äntligen är vi tillsammans allihop.
för det andra diskuterade vi (som vanligt?) våra framtida kärleksliv visavi de små älvorna. hur ska man kunna hitta - och godkänna någon? hur ska man orka ta sig igenom flört/nervositet/tokkärhet etc och komma fram till orkar-bara-fisa-ihop-i-soffan-het? och hur ska man någonsin kunna acceptera någon som en andra förälder till lilla älvan?
och det galna i det hela är att jag fortfarande - trots att jag faktiskt har haft lite goda år emellan - är helt inne på jag-kommer-aldrig-hitta-någon-linjen. medan hon säger som självklart att "livspartnern kommer ju" (hennes fina pk-ordval *hi*). borde jag också känna så? för jag vill i alla fall i teorin verkligen hitta någon. det vill jag. men hur fan gör man? och borde jag ändra något? inställning? strategi?
eller bara uggla vidare här hemma med lilla (misstänker jag) feber-älvan...


dagens indiannamn:
gustav-vasa-frisören-in-action-igen (stackars lilla älvan)

lycka respektive värme

i've figured it all out now:

lycka är att sova på nätterna
och värme är att stoppa in tröjan i byxorna.

för övrigt: alla med ett bra lektionsförslag i bråk - holler!


dagens indiannamn:
nytt-tidsfördriv-i-huvudet-minsann

kunde jag skriva namnet skulle jag göra det

...kvinnan förföljer mig överallt. hon är rar på sina sätt men jag v i l l inte ha henne tex i älvans sammanhang. känner fortfarande att jag går i tjänst varje gång hon ringer, vill helt plötsligt inte ha med älv-föreningen att göra ett tag och det känns bara så trist. det är så svårt att förklara för någon som inte förstår sociala koder att jag gärna ha lite kontakt - men att det egentligen inte gör mig något om det går tio år mellan vi ses. att vi i n t e har något gemensamt förutom möjligtvis det vi har gjort ihop - men det var hennes vanliga liv och jag var på jobb.
*suck*
baksidan av mitt yrke, definitivt.
inte alla är som min fina monkey boy.


dagens indiannamn:
fasa-för-ännu-ett-fem-minuters-metods-helvete (nej, älvan sover inte.)

så rolig var jag

jahapp.
satt här i soffan så förnöjd med min överblivna morgon-dn och inandandes en doft av linfröbröd som stod och jäste i köket. (för övrigt luktar det sådär...) och konstaterade att detta var vad jag sett fram emot i veckan, den här sköna hemmakvällen med nybakat bröd och - hör och häpna - kokt ägg.
så inser jag ganska exakt hur mossig jag är.
det är fanimej sorgligt.

idag: en turdag. fick sova. hade mys-killar på jobbet. och hittade älvans välling åter in stock på mitt lokala cash-and-carry. om man så säger.
livet är en fest (om än ganska så stillsam).


dagens indiannamn:
äntligen-databuren-på-jobbet (hej poänglösa surftimmar på jobbets bekostnad!)

flickan sa kommer höst finns för mig ej kärleks tröst

fastnar på hjärnan jämt. synd att jag inte kan den bara.

åkte ut till älvans regnbågskompis efter att ha tvekat lite, segt igår på kalaset. men vilken dag! älvan o kompisen verkligen upptäckte varann och var superlyckliga så länge de fick äta, leka tittut och sova tillsammans. så fina!

"inget mer ber jag om
kärlek kom och kom"


dagens indiannamn:
frossa-frossa-ben&jerry-frossa (bit på den du mjölkmagen!)

afrikansk dans + jag

förresten!
jag gick igår!
jag dansade fan afrikansk dans!
och knäckte.
(i den mening: jag gör svåra saker och det är kul. samt är ljusår från vad vi brukar kalla stiff-varning.)

detta ska jag göra igen.

när man lägger ihop för och emot och lorelai är borta

saken är den.
att på pro-listan står egentligen bara att älvan trivs på sitt dagis och vår ekonomi har gjort en boom.
i det stora hela är det ganska lite värt jämfört med att han ständigt får färre grejer han kan äta, antagligen har ont en (hel) del och att jag stormvantrivs på jobbet.
då är det nog ganska okej att misströsta lite ibland.
...men framför allt att fortsätta smida mina planer. jag skall ta detta samman och göra ett bra liv till oss.
med diverse tjänstledighet, hehe.

och dessförinnan ska jag sakna mina gilmores lite grann. min alter ego-fru försvann.
kanske lika så bra om man tänker vuxet.


dagens indiannamn:
men-det-gör-nu-inte-alltid-jag

idag ska jag googla eva remaeus

...och reflektera över att flera av mina (äldre) kollegor säger "goggla". jag tycker det är lite rart.

tack och lov var älvan något piggare idag. om inget oförutsett händer provar vi med dagis imorgon.

ungefär så spännande har vår dag varit.


dagens indiannamn:
sitter-och-läser-om-barnen-igen

skräckupplevelse idag

speed-cyklade mot dagis med andan i halsen.
bästa - får jag lägga till hetaste? - dagisfröken ringer och säger att lilla älvan låter som ett astmaanfall.
herregud.
så mycket man hinner tänka på tolv minuter.

men faktum är att han var helt okej, inte alls på topp och med pipande hals - men andas kan han i alla fall.


dagens indiannamn:
fortfarande-inte-inne-i-jobbet (och det känns inte bra)

man kan inte hitta mig på nätet

(jag kollade för säkerhets skull.)
det kan jag tycka är ganska skönt. lite gammalt skit och ett skönt ställningstagande (i den viktiga grammatikfrågan) är väl egentligen det enda.
skönt, som sagt.
fick höra på jobbet idag att hon tyckt jag var trevlig, den lilla eleven jag ska försöka charma. det är väl en bra början. men det var fan inte vad jag fick för signaler när jag träffade henne.

så
nå
- vi har visst samma störning ändå.
*asg*


dagens indiannamn:
pratar-ut-på-promenaden (var annars?)

plikttrogen

funderar på att premiär-vabba imorgon.
...och ta med mig älvan till jobbet.
hepp!


dagens indiannamn:
wow-inte-bakis!

på gång nu

det är min plan.
jag ska vara på gång nu.
har varit så satans trött så det kan ni nästan inte förstå, har fått kämpa mitt hårdaste för att inte ramla i säng när älvan somnar (vid sju!!) men nu, NU, ska jag bli pigg.
har börjat träna.
fått lite koll på jobbet.
just avslutat schema, version 39 som vi brukar säga.
och vågat mig på att boka in lite sociala grejer i helgen.

nu fan kör vi.


dagens indiannamn:
låt-oss-vara-ärliga-rätt-trött-ändå

denna helg ett liv

trodde jag. jag inbillade mig att om bara helgen var över så började det nya på måndag. då allt det här var över.
riktigt så är det ju inte. även om det säkerligen blir lättare när allting rullar på.
fy fan vad tungt det känns.
det måste jag ändå få säga.


dagens indiannamn:
dvala-makes-the-world-go-round

pesada

tror jag skulle kunna vara dubbeltydigt här.
det känns bara så fördjävla tungt. jag hade aldrig tänkt tanken. jag slänger ur mig en massa skit under rådande premisser - alla här vet var jag står.
och så vet ingen...
självklart är det mitt fel för att inte ha kollat av mer ordentligt, jag får ta på mig det så klart. men faktum kvarstår: det gör så innerligt, innerligt ont där inne.

jag räknade dem som mina allra närmsta.
jag har gjort den missen igen.


dagens-indiannamn:
la-puta-och-rasist-på-det (sägs det)

jävla fan jag har ett jobb jag hatar

det var väl typ det jag ville säga. jävla skit också. jag vill aldrig mer gå dit. aldrig se dem.

håll en tumme att det kan ändras, snälla.


dagens indiannamn:
och-idag-var-jag-så-trött-att-jag-inte-ens-
orkade-vara-social

fan

jag känner igen den här situationen. äldre kollegor som kan ALLT. och som gör som de ALLTID har gjort, oavsett om förutsättningarna har ändrats fyrtiosjutton gånger sedan dess. och jag hamnar i underläge direkt. fast å andra sidan: jag höll min linje. det är älvan som kommer först nu. arbetsron någon slags distant seventh.
jag ville också berätta att det var lilla killens första dagisdag men de har förstås fuckat upp informationen och det blir i stället imorgon. så alla nyfikna får hålla ut. =)

dagens indiannamn:
inte-helt-diplomatisk-ändå

tomorrow tomorrow i love you tomorrow

imorgon börjar min älskade fina stora lilla kille på dagis. det är mer än min hjärna förmår förstå.
och idag läser jag i tidningen att ännu en familj har förlorat sitt barn i cancer. till råga på allt - som om det egentligen skulle göra saken värre - så var detta mina fina elevers kompis; en tjej jag sett gå från vanlig och en i mängden till uppsvälld, halvblind och utan balans. usch, det lät groteskt. jag har sett en del av utvecklingen, vad som faktiskt händer, menar jag. allt det man läser om. det är faktiskt så. ...och denna lilla tjej klarade det inte. inte heller detta förmår jag förstå.

åt det rent praktiska har jag bestämt mig för den diplomatiska jaja-det-ordnar-vi-approachen när jag ringer till dagis imorgon. i stället för varför-har-ni-inte-ordnat-mat-till-mitt-barn (jag var ute flera veckor i god tid!). jag tror det är vuxenpoäng till mig. samt gagnar lilla älvan.

fina vännerna var här i kväll och vi byggde tåg över hela världen. för mig gick det segt och nu mår jag illa av all mat - men bästa kvällen på länge tycker jag. älvan somnade också trött och nöjd efter att ha vinkat godnatt till hunden.


dagens indiannamn:
jag-är-så-oändligt-tacksam-att-jag-får-leva-med-min-älva (varje dag, varje sekund)

jag vill skriva oj som rubrik varje dag men det verkar lite fantasilöst

och annars var det jag ville säga att jag känner redan - efter tre dagar! - att jag är i ett helt annat energi-mode. som om jag kommit igång liksom. jag trodde faktiskt det skulle bli tvärtom.
nästa plan: bli en jävel på att baka butterkaka.


dagens indiannamn:
helt-oväntat-hugga-tänderna-i-schemat *he*

bajsjobb

...alltså något mer heteronormativt och könsstereotypt får man allt leta efter. och vi ska vara förebilder! tjejfilm, my ass. *kokar*


dagens indiannamn:
vad-annars-suck-tvärtemot-så-klart

mellan-, stor- och lillflaten

...var min reskamrats lite valhänta skämt på bussen. jag vet inte om han inser att jag är flata? han är världens skönaste i vilket fall och han vet ju så jävla väl men jag tror fanimej han glömmer bort det. (älskade, älskade tobbe som erbjöd lite "lebbe" på tal om det.)
poängen är: inte fan såg jag några flator! av någon storlek alls.
*hrmpf*
och as of tomorrow jobbar jag. det var som fan. tom det här tog slut.


dagens indiannamn:
förtränga-med-kompetent-föräldrautflykt (det funkar)

so that's the end of it

det var bara imorgon kvar. och då är jag faktiskt officiellt i tjänst... så vi ska iväg och bada med de andra små älvorna och sedan var jag jobbande igen.
det är helt galet.
den här långa långa tiden med älvan är slut. som jag hade längtat! och vilket mysterium det är att jag har klarat detta, jag har fixat att göra det här till bästa tiden någonsin när jag egentligen inte kan vara ledig o oplanerad mer än ett veckoslut - i vanliga fall.
men med älvan är allting bäst, jämt. (i alla fall mellan de grymt enerverande ögonblicken han levererar just nu, det lilla monstret.)

lite grann blir det ju också full fart mot nästa... det är ju liksom min plan. även om full fart är ett sjukt flexibelt begrepp. känns det som.


dagens indiannamn:
draaa-ut-på-dagen-slöa-den-till-underbarhet

ständigt denna lillasyrra

återupptog en gammal vana idag. eller, ja, för ett par minuter sedan ska jag kanske säga. den gör mig gott. den involverar sång.
...och annars kan jag inte riktigt hävda mig i systerkonkurrensen. jag känner det. de där baskade fem åren lämnar mig riktigt aldrig. inte ens som idag, när det var jag som föreläste (hrm, ja det kände jag nog själv faktiskt...) om bolån och annat. och någonstans känns det som det är därför jag mässar. irriterar mig. och tiger stilla ibland med, för all del. är det otroligt korkat att fortfarande ha småsysterkomplex när vi alla är vuxna?
dagarna går och nu är det bara ett par ynka kvar innan jag blir yrkesarbetande igen. helt galet. hela mitt liv är ju lilla älvan. som jag nu ska lämna flera timmar om dagen... men han kommer ha det jättebra, det är jag övertygad - och annars gör jag vad som än krävs för att han ska få det. framför allt tror jag att dagis (ligger bra i munnen) / förskolan (politiskt korrekt, speciellt med tanke på mitt yrke) kommer vara värsta lyftet för honom. en egen värld! det ska bli kul att få höra honom berätta om den.
vi slentrianskriver nu, för övrigt. för er som undrade, hehe. hon skriver, jag svarar, och så vidare. exakt vad det ska mynna ut i vet jag inte men just nu är det bra. har jag döpt henne här? det kanske jag borde. ska kolla det. och annars tänka ut något.

imorgon: kanske en spontan junibacken?


dagens indiannamn:
tystvrålar-peter-jöback-ha!!-bit-på-den-du! (dvs: glad)

ut på galej

oj oj oj, ut på galej.
andra dagen den här veckan minsann.
det trodde man inte om en dödstråkig singelmamma.

ha.

den du.


dagens indiannamn:
skälla-på-kundtjänst-i-telefon-minsann (igen!)

nja

jag vete fan.
jag har ändå någon sjuk slags bitterhumor som funkar i de flesta lägen.
...och gift låter ju inte så jävla party. så där rent semantiskt.
låter fördjävla vuxet om inte annat.
och just nu är det väl inget jag toksträvar efter direkt. (förutom tvåbarnsmamma då. det är mitt nästa mål.)


dagens indiannamn:
ute-på-galej-minsann

ett sorgesamt bokslut av pride

jag funderade egentligen på sorgligt. men det kändes ändå lite fel.
och jag vet - det är inte ens slut än. men den här känslan är så välbekant, en från varje år - tom det året jag (jag!!) raggade runt med brudarna.
jag saknar alltid den där hon. den självklara. hon som jag kan vara med. ha roligt med.
missförstå mig inte; jag är där med vänner, springer in i vänner (och tveksamma ex med, för den delen), fikar med vänner - och har kul. det är inte det. det är den smygande jag-ville-ha-mer-känslan som infinner sig.
jag längtar efter en fru, en förälder till mina barn. det är väl så helt enkelt.
*suck*
sorgesam som sagt. det är så tröstlöst ensamt att vara singel ibland.
(två parenteser: ...fast oftast trivs jag rätt så bra. social jubelidiot som jag är.
och visst vore det självklart lika bra att hänga med den perfekta bögen.
eller heterot med, antar jag. men en fru smällde nog högre ändå.)

men: imorgon är det parad. jag ska gå med alla fina. min lilla älva ska ha halsband om jag hittar.


dagens indiannamn:
den-eviga-singeln (vad annars?)

oj, och nu menar jag OJ

...det blev en bra dag av det här. älvan somnade i magiska skogen (som alltid) och jag la mig till rätta på schäslongen med resten av den gode harry. helt plötsligt var boken slut, jag gick och kissade och älvan vaknade! och det visade sig att flera timmar gått.
resten av dagen var bara mys o pedagog-mamma. det är härligt ibland. =)


dagens-reviderade-indiannamn:
ständigt-förundrad

oj

tänkte gå in idag och lägga in ett inlägg som redan fanns. det visar ungefär på vilken hög nivå min hjärna fungerar just nu. och om två veckor ska jag vara skarp på nya jobbet... det tar fan på krafterna att vara så fantastisk som jag är.
*he*
nästa veckas projekt: hitta en schysst fru. nja.
men det vore fan inte helt fel.


dagens indiannamn:
arg-häxan

jag är ett dåligt harry potter-fan

för det första har jag bara hunnit halvvägs - men det skyller jag på älvan. för det andra har jag så himmelens svårt att komma ihåg alla dessa namn och uttryck, det tog mig flera sidor att placera ollivander och - nog mitt grövsta brott i sammanhanget - visst är det spännande och kusligt och allt det där. men någonstans vet man ju ändå att slutet kommer och även om det inte är gullenuttigt så finns det ju gränser för vad hp-skaran klarar av. och alla dessa ledtrådar reder ju oftast också ut sig till slut. det är bara att slappna av och läsa på.
så.
då var det sagt.
ännu ett komma-ut-tillfälle. =)


dagens indiannamn:
ångest-brev-från-jobbet

vi är på igen

inte som smouldering lovers kanske. men we have liftoff. dvs kontakt. och jag har sagt en del saker jag borde ha sagt för flera år sedan. det är en början.
sanna mina ord.
annars har jag en mindre kris. var går gränsen för udda respektive psykiskt störd? i brist på bättre uttryck. utan att spräcka tystnadsplikten, som jag vad jag förstår inte längre lyder under, så undrar jag vem som egentligen ska få skaffa barn. och vems behov går före? jag önskar henne SÅ så mycket ett barn, jag har gjort precis likadant och det är mitt bästa val någonsin. men jag är inte så säker på att jag önskar barnet den föräldern... och jag fasar lite - eller snarare mycket - för min roll i det hela. men i det stora hela så är hon en kompetent vuxen - på många sätt - och får göra precis vad hon vill i detta fallet. så det är bara för mig att välja hur mycket jag vill vara med. känner snart att jag borde bli avlönad igen bara.
annars en ganska så enorm tomhet. just idag vill jag så gärna ha den där frun med mig i soffan. hon skulle lysa upp både lorelai (för en gångs skull) och golden league-holabaloon. (hur fan stavas det?) (och på tal om ingenting - vilka är ni som läser? och vad tänker ni? jag blir - det måste jag erkänna - nyfiken.)


dagens indannamn:
ständigt-detta-sug-efter-chips

svenska sötsaker är för söta

det kan jag faktiskt säga på polska. tro det eller ej. för ett par dagar sedan fick jag - helt oväntat - mail från polskan. min stora kärlek. får man väl ändå säga. i alla fall på något komplicerat sätt.
det ledde till att jag läste allt det gamla. jag tror det finns mer någonstans. om jag skulle våga titta efter. och det jag inser är inte bara hur otroligt intrasslade vi var, mitt i en kärlekshistoria när hon hela tiden skulle gifta sig med någon annan, utan också hur vidrigt svartsjuk och melodramatisk jag var. jag bara släppte alla spärrar. det positiva med det var väl att hon på något skruvat sätt var värd det... men herregud vilket monster.
jag älskade henne. det tror jag. inte någonsin på något realistiskt sätt men nu så ser jag ju bara ännu mer hur jag med massa korkade lögner, intrasslade historier och fega svek jagade iväg henne. förstörde det lilla komplicerade vi hade.
och allt för denna stora djävla rädsla. inte för att vi någonsin hade kunnat räddas - haha, det melodramatiska har jag allt kvar - men för att vi kunde ha blivit något annat.

får jag chansen nu kanske det kan återuppstå. vi kanske kan bli något nytt, vi och våra söner.


dagens indiannamn:
stora-barnögonen-i-fjärran

(och jag ska ta fasta på det positiva i detta och inse att jag inte är sådan nu. faktiskt. det ska jag. jag har det i mig någonstans.)

om man gör vissa undantag

var det en himla trevlig semester
var det en bra idé att åka fullsmockat tåg, försenat efter en olycka, kryllande av suckande medresenärer medförande en febersjuk älva
var det klipskt att öppna en tub skinkost efter en långhelgs frossande i mjölkprodukter
var det vältajmat med en ickefungerande telefon idag

...och allt sammantaget är lilla älvan världens ämligaste. och min alldeles egna jords salt.


dagens indiannamn:
sjunga-lågmält-med-bara-aningens-stress-i-rösten

en alternativ midsommar

det är vad jag och pojken firade. vi fick inte riktigt till det där med att hålla oss friska så det blev i stället en hemmagrej med lekpark och hela den biten. för min del var jag delar av dagen hyfsat bitter men lilla älvan kvittrade så glatt där vid sandåkraskolans alldeles för stora klätterställning så jag fick mig faktiskt en tankeställare.
de små sakerna i livet. det finns mycket som man kan njuta av.
och alla de kloka, kloka idéerna min lille son har.

som jag nu ska försöka ha med mig under sex veckors jag-vill-inte-jobba-där-jag-vill-inte-jobba-där. (det - och några tusen i löneförhöjning...)


dagens indiannamn:
alltid-vakna-5.17-mycket-mycket-motvilligt

och bamse kramar brummelina länge

jag måste erkänna att jag då och då tittar på min lilla älva och inte riktigt förstår hur han har kommit till. hur alla storkbarn (nordica, ava, what have you) kommit till. rent teoretiskt vet jag ju exakt, fröet möter ägget osv men i verkligheten...
i verkligheten ligger ju mitt lilla monster där och kräks halva natten. just nu i alla fall. och det är ju det absolut bästa som kunde hända.
på det stora hela.


dagens indiannamn:
baka-absurda-mängder-bröd

jag satt här och beklagade mig

räknade timmar, dagar. tills jag skulle få göra något annat.
(så fick jag se lille victor. han finns inte mer.)
...när det bästa jag kan göra är mitt allra bästa för att lilla älvan ska bli ett lyckligt barn. det som jag önskade där hos storken.


dagens indiannamn:
pms-häxa (erkänner jag motvilligt.)

idag är jag arg

detta jävla borgarsamhälle. borgerliga. men något säger mig att de inte hunnit sabotera riktigt så mycket bara sedan september.
men det skulle fan inte förvåna mig.


dagens indiannamn:
ultra-vänster

nu skäms jag

ja, det gör jag sannerligen. kollade av ren... tjaa, jag vet inte vad. kollade i alla fall på leverpastejen. och den innehåller mjölk. nu i form av vasslepulver. och inte vet jag om de har ändrat receptet men vad jag vet är att jag tryckte i den lilla älvan samma sorts leverpastej i stort sett dagligen. och då visste jag ändå om allergin.
vad är det för slags mamma?


dagens indiannamn:
slänga-lunchen

saknad via sms

en gammal vän meddelade igår att telia bara fortsätter att göra våra liv rikare, efter förra gångens rekordnotering på 32,50 blev det nu hela 200. och jag försökte förmedla min saknad via sms, jag är kanske någonstans väldigt arg - men jag saknar henne. hon är rolig, hon är smart, hon har koll på en massa konstiga grejer som inte jag har. och en gång i tiden sa hon att vår vänskap inte påverkades av avstånd i tid/rum.
men livet går vidare och jag kan läsa hennes blogg i smyg. hepp!
annars: älska spårvägsmuséet!


dagens indiannamn:
stela-nacken

"man har ju ett helt annat liv"

så sa han idag, min fina vän som jag träffade för första gången på länge. och det har han ju rätt i. och jag har ju - vill jag först säga - i allra högsta grad valt det här själv. men samtidigt kan jag ibland inte låta bli att låt oss säga ställa mig undrande till dem jag umgås med. för de vet ju det men det märks egentligen ändå inte. jag och lillen har rutiner o tider som inte alltid är så jättesmidiga att komma runt. han är inte heller särskilt road av maratonfikor och shoppingturer - förutom om han får massa uppmärksamhet och/eller spring.
nå. det jag menar är inte att alla andra bör anpassa sig. utan mer att jag undrar. ja, faktiskt undrar. hur de tänkt sig? att det skulle gå till.
och så klart så saknar jag ibland det där att kunna göra som man vill. men det är sällan just de sakerna.
och aldrig o-upp-vägda av lillkillen.
...som idag fick sitt livs första cykeltur. det gillade han!


dagens indiannamn:
konversera-mera

finaste finaste monkey boy

...och för en gångs skull inte min. utan min gamla lånepojke, som hugger mig direkt när jag visar mig på msn och vill uppdatera mig om allt som händer i hans liv. men! som först är noga med att gratulera till min lilla älva om han inte gjort det förut. finaste finaste pojken.
som jag saknar mitt liv där borta; ibland. ja, ibland får jag ändå säga. det går inte att jämka ihop med älvor o annat och det visste jag ju redan innan.
idag lärde sig lillen att krypa i tunnlar och praktiserade det flitigt. för övrigt var vi mest sura och dana båda två. jag biter ihop och hoppas på imorgon. det finns alltid imorgon.
som
ju är
en annan dag.

dagens indiannamn:
bita-hårt-och-svära

a coming out of sorts

sakta ska den ju växa fram, den här. och jag - i detta - presenteras. men jag måste säga att jag tycker det är rätt tröttsamt.
så det får komma när det kommer.

jag vet nu vad den här ska handla om. barnet. så klart. för någonstans måste jag få ur mig, få prata, få låtsas om. det fina, fina lilla barnet.

...och allt annat lär hänga med ändå.


dagens indiannamn:
längta-sova

premiär

jag ska skriva här nu. så jag kan ändra sedan. ta bort det här.
det första är ändå alltid bortkastat.
(gäller i bloggen som i livet - tror jag.)



dagens indiannamn:
fan-det-gick-ju!