så sa han idag, min fina vän som jag träffade för första gången på länge. och det har han ju rätt i. och jag har ju - vill jag först säga - i allra högsta grad valt det här själv. men samtidigt kan jag ibland inte låta bli att låt oss säga ställa mig undrande till dem jag umgås med. för de vet ju det men det märks egentligen ändå inte. jag och lillen har rutiner o tider som inte alltid är så jättesmidiga att komma runt. han är inte heller särskilt road av maratonfikor och shoppingturer - förutom om han får massa uppmärksamhet och/eller spring.
nå. det jag menar är inte att alla andra bör anpassa sig. utan mer att jag undrar. ja, faktiskt undrar. hur de tänkt sig? att det skulle gå till.
och så klart så saknar jag ibland det där att kunna göra som man vill. men det är sällan just de sakerna.
och aldrig o-upp-vägda av lillkillen.
...som idag fick sitt livs första cykeltur. det gillade han!
dagens indiannamn:
konversera-mera
