den där stora tomma känslan

idag var hela släkten här (just ordet "tjocka" torde väl vara reserverat till mig...) idag; åt lunch, röjde, bakade pepparkakor, röjde, fikade, röjde, åt middag, röjde lite grann och så åkte alla hem. barnen, meanwhile, röjde mest hela dagen.

det var en härlig dag.

och nu när de har gått infinner sig inte den där pusta-ut-efter-en-lyckad-men-intensiv-dag-känslan. i stället känns det fördjävla ensamt och tomt. jag vill plocka och fixa med någon. kanske spela ett spel. trycka i oss pepparkakor. eller bara sitta och dega (ha!).

just för att jag vet att man måste vara världens bästa för att kvala in i vår lilla familj - följa den rådande trenden, så att säga - så längtar jag ibland så intensivt. efter fler vuxna. oj, en kanske räcker. du fattar. jag har allt jag kan önska mig men lite är det det som får mig att vilja ha mer.


dagens indiannamn:
bullmamma-så-det-finns-inte
(fyra brödbak sedan igår kväll, slå det du!)

jag har ett gott reproduktivt självförtroende

jag vill ha många barn.
jag vill bara flagga för det.
jag behöver verkligen inte föda dem alla själv.
jag har fixat två, jag sitter nöjd med det.
(det här borde egentligen ligga på qx. men jag orkar mig ju aldrig dit.)
dessutom börjar jag närma mig gränsen för vad jag pallar med på egen hand - tror jag. i alla fall rent teoretiskt.
så därför är jag öppen för alla möjliga förslag.


dagens indiannamn:
värsta-lyckade-dagen (och lite innehåll blev det också)

trött och ledsen och världens sämsta mamma

tjaa, det är väl en sammanfattning av kvällen. det är så jävla tröstlöst att vara så här trött, så här sliten, så här tråkig och så här lättretad. idag när älvan smugit upp ur sängen och hällde tandkräm över hela handfatet så blev jag så jävla arg. det hade jag inte velat bli. och inte för att jag sas 'lost it' men arg blev jag. övervägde att se till att han stannade i sängen och inte var uppe i sitt rum och grejade.
jag hämtade mig. det gjorde jag. satt en stund med honom och bekräftade att han blev ledsen när han ska ligga ensam och sova men höll fortfarande fast vid att han KAN somna själv. att han gör det varje kväll. och att det går bra.

men en bra mamma hade säkert inte ens hamnat där.

eller tänk så här:
en icke-gravid, utvilad mamma med ett barn som inte var på gång att få syskon och genomlida värsta trotsåldern samtidigt hade nog inte hamnat där.

fast inte ens det vet jag iofs säkert.

jag älskar min älva över allt annat och vill ge honom dagar som matchar det men just nu får jag bara inte ihop det. det kanske ska vara så?

(dessutom har jag en crappy vikarie på jobbet from idag. ingen bra start. han suger.)


dagens indiannamn:
tvära-kast-mellan-konsekvent-och-låt-gå (jag tvingar inte i något barn middag, det gör jag bara inte.)

mammornas ö

idag var älvan och jag på teater. vi hoppade bara på när några kompisar skulle gå, jag hade ingen koll och var inte jättesugen på pjäsen egentligen. älvan inledde dock starkt med att sitta trollbunden längst fram och uppföra en liten solodans till intromusiken. han gillade det! redan då var jag såld...
när sedan mamma-pappa-barn-leken (som jag satt och småfunderade på) övergick till mamma-mamma-barn-lek - efter glada pussar två (pojk-)bästa vänner emellan! - och älvan hoppade upp och ner av lycka, jaaa... ja, det kan jag nog inte beskriva. han var helt betagen och ville inte gå därifrån och inte jag heller, tror jag. så enkelt, så fint, blev det ett regnbågstema på pjäsen fast det var inte alls det det handlade om - precis så som jag vill ha det. ingen stor grej. bara att det råkar vara så ibland.
det var så fint.
vi var så lyckliga, jag och min älva.

annars var helgens tema trött och gnällig; i alla fall för mig. trots indragen lur på dagen så somnar han sällan före nio. dock! är det ju bättre än elvatiden och bara med mig; en timme till för mig och han somnar själv. jag försöker bita ihop och tänka att det går över. det kommer att ordna sig. om inte annat så kommer jag bli piggare.

någon gång i livet.

en liten nyhet: älvan är medveten om att baby b ska bo här hos oss. samt att jag blir bebisens mamma. mer än jag visste. men det framkom under dagen.


dagens indiannamn:
mammamamma-simmandes-ut-till-ön (jag och älvan och vår växande familj)