och bamse kramar brummelina länge

jag måste erkänna att jag då och då tittar på min lilla älva och inte riktigt förstår hur han har kommit till. hur alla storkbarn (nordica, ava, what have you) kommit till. rent teoretiskt vet jag ju exakt, fröet möter ägget osv men i verkligheten...
i verkligheten ligger ju mitt lilla monster där och kräks halva natten. just nu i alla fall. och det är ju det absolut bästa som kunde hända.
på det stora hela.


dagens indiannamn:
baka-absurda-mängder-bröd

jag satt här och beklagade mig

räknade timmar, dagar. tills jag skulle få göra något annat.
(så fick jag se lille victor. han finns inte mer.)
...när det bästa jag kan göra är mitt allra bästa för att lilla älvan ska bli ett lyckligt barn. det som jag önskade där hos storken.


dagens indiannamn:
pms-häxa (erkänner jag motvilligt.)

idag är jag arg

detta jävla borgarsamhälle. borgerliga. men något säger mig att de inte hunnit sabotera riktigt så mycket bara sedan september.
men det skulle fan inte förvåna mig.


dagens indiannamn:
ultra-vänster

nu skäms jag

ja, det gör jag sannerligen. kollade av ren... tjaa, jag vet inte vad. kollade i alla fall på leverpastejen. och den innehåller mjölk. nu i form av vasslepulver. och inte vet jag om de har ändrat receptet men vad jag vet är att jag tryckte i den lilla älvan samma sorts leverpastej i stort sett dagligen. och då visste jag ändå om allergin.
vad är det för slags mamma?


dagens indiannamn:
slänga-lunchen

saknad via sms

en gammal vän meddelade igår att telia bara fortsätter att göra våra liv rikare, efter förra gångens rekordnotering på 32,50 blev det nu hela 200. och jag försökte förmedla min saknad via sms, jag är kanske någonstans väldigt arg - men jag saknar henne. hon är rolig, hon är smart, hon har koll på en massa konstiga grejer som inte jag har. och en gång i tiden sa hon att vår vänskap inte påverkades av avstånd i tid/rum.
men livet går vidare och jag kan läsa hennes blogg i smyg. hepp!
annars: älska spårvägsmuséet!


dagens indiannamn:
stela-nacken

"man har ju ett helt annat liv"

så sa han idag, min fina vän som jag träffade för första gången på länge. och det har han ju rätt i. och jag har ju - vill jag först säga - i allra högsta grad valt det här själv. men samtidigt kan jag ibland inte låta bli att låt oss säga ställa mig undrande till dem jag umgås med. för de vet ju det men det märks egentligen ändå inte. jag och lillen har rutiner o tider som inte alltid är så jättesmidiga att komma runt. han är inte heller särskilt road av maratonfikor och shoppingturer - förutom om han får massa uppmärksamhet och/eller spring.
nå. det jag menar är inte att alla andra bör anpassa sig. utan mer att jag undrar. ja, faktiskt undrar. hur de tänkt sig? att det skulle gå till.
och så klart så saknar jag ibland det där att kunna göra som man vill. men det är sällan just de sakerna.
och aldrig o-upp-vägda av lillkillen.
...som idag fick sitt livs första cykeltur. det gillade han!


dagens indiannamn:
konversera-mera

finaste finaste monkey boy

...och för en gångs skull inte min. utan min gamla lånepojke, som hugger mig direkt när jag visar mig på msn och vill uppdatera mig om allt som händer i hans liv. men! som först är noga med att gratulera till min lilla älva om han inte gjort det förut. finaste finaste pojken.
som jag saknar mitt liv där borta; ibland. ja, ibland får jag ändå säga. det går inte att jämka ihop med älvor o annat och det visste jag ju redan innan.
idag lärde sig lillen att krypa i tunnlar och praktiserade det flitigt. för övrigt var vi mest sura och dana båda två. jag biter ihop och hoppas på imorgon. det finns alltid imorgon.
som
ju är
en annan dag.

dagens indiannamn:
bita-hårt-och-svära