ett år senare; en annan älva

...det är det ju inte. men för ett år sedan uthärdade jag - ja! - en veckas sommarsimskola med en älva som deltog i ingenting och knappt ville gå dit. idag skuttade han ner i vattnet med en vilt främmande tonåring och plaskade iväg like there was no tomorrow. han sneglade inte ens åt mig när jag gick. jag spanade lite när jag kunde och han var med på allt! som vilket som helst av de andra barnen. (utom hon som plumsade och vägrade eller hon som storgrät vid kanten hela lektionen då.)

under tiden underhöll räven mig med diverse hopp, skutt, plums och plask i barnbassängen bredvid. det skulle inte förvåna mig om han simmar snart! han är i alla fall verkligen inte vattenrädd.

bråda dagar.


dagens indiannamn:
matematik-student (och därmed dåligtsamvetebefriad)

drama queen (var och en efter sin fason)

herregud - jag har inte en, utan två drama queens hemma! (tre med mig?) det fina i det hela är att man i alla fall inte kan klaga på älvans sociala kompetens.
dagen har kantats av utbrott efter en ganska dålig natt; hypo har allt oftare yttrat sig som hyper och man kan väl sammanfatta det med att en stortjutande älva har klättrat på väggarna med stirrig blick. sisådär. mot slutet av dagen bryter han ihop fullständigt när jag vägrar att byta ut middagslagning inne mot cykling ute (själv tyckte jag åskan var ett ganska robust argument). han sitter rakt upp och ner och skriker i ca en halvtimme och demonstrerar - hey presto! - sagda kompetens:
"om vi inte går ut och cyklar blir jag aldrig glad igen.
VILL du inte att jag ska bli glad igen?
va?"

han är klurig, min lille man.

...och en glad överraskning är att han kan simma med puffar. och inte är lika rädd för att få vatten i ansiktet. har vi tur blir sommarsimskolan en succé.


dagens indiannamn:
sammanbiten-men-ganska-glad-ändå (man måste vara flexibel i det här jobbet)

allt om min mamma/alfahanne

upptäckte en väldigt fin sida hos min mamma idag. hon följde med en oguidad tur i regnet i vårt nya bostadskomplex och trots att jag såg mestadels just komplex var hon obotligt positiv och ville inleda ett helt forskningsprojekt om områdets växtliv - som jag så här i efterhand också tycker är lite intressant. det var fint.

on another note:
mina två barn råkar ju båda vara pojkar. det är inget jag gör jättestor sak av kanske men jag fasar ibland för vad det kan medföra. måste de bli macho? måste de ljuga hela sig blå för att passa in? kraftfull låter väl bra - men resten av de "manliga" egenskaperna? nja.

jag får återkomma i frågan. tappade tråden av en ledsen älva.
nu: godnatt!


dagens indiannamn:
bara-snurra-andligt-nuförtiden (karuseller går fetbort)

just det - jag har också förnyade tankar om döden. mer om det en annan gång.

döden, döden 2 (döden går igen?)

i mångt och mycket är vi oerhört lika, älvan och jag.
kanske inte just i detta:
han har pratat mycket ett tag nu om att han till exempel lär dö före räven (eftersom han är äldre) och att jag följaktligen dör först. det river i mig men jag inser att det för honom bara är logiska resonemang (och helt riktiga sådana).
men det vackraste vackra är härom dagen hans slutfundering (just nu) kring det hela:
"det är roligt ändå med livet; att man får leva så länge!"

mitt vackra, vackra barn.

och räven har ett temperament som bara den - precis som jag på äldre da´r! jag blir alldeles förvånad.


dagens indiannamn:
förbannad-frustrerad-förorättad (av fryshusets djävla idé om att ensamma mammors barn lider brist - mest av allt - på godis.)