tror jag.
..fast jag har svaga minnen av att förmiddagen var SÅ_skön med deadlineångesten släppt. nu ska jag bara få rätt på den där offentligheten så får vi se.
jag vill ha lite lugn och ro.
men nu är det fokus på älvan. hans stora fina dag. jag har noll koll. det är snart.
min älskling har blivit så stor.
dagens indiannamn:
spottar-fellow-regnbågsmamma (mitt i studiebesöket minsann)
(jag ska maila henne sedan, he)
31 mars 2011
30 mars 2011
en annan sak jag kan vara utan:
gråta själv på kvällen för att jag ständigt måste kontrollera hur mina barns familj presenteras.
jag får inte vara trött.
inte vara sliten.
inte vara jävligt sur på mina barn.
de får inte vara trötta, inte slitna, inte sura. möjligtvis lite, lite sjuka.
vi måste ständigt ha det perfekt - annars börjar hela tycka-synd-om-dig-sörjan. och det kan jag inte med.
just idag var det fan inte perfekt. det var helt sjukt stressigt.
kan man inte få klaga på det i alla fall lite, lite grann?
dagens indiannamn:
ingen-dissar-mina-barn (men hur fan gör man?)
jag får inte vara trött.
inte vara sliten.
inte vara jävligt sur på mina barn.
de får inte vara trötta, inte slitna, inte sura. möjligtvis lite, lite sjuka.
vi måste ständigt ha det perfekt - annars börjar hela tycka-synd-om-dig-sörjan. och det kan jag inte med.
just idag var det fan inte perfekt. det var helt sjukt stressigt.
kan man inte få klaga på det i alla fall lite, lite grann?
dagens indiannamn:
ingen-dissar-mina-barn (men hur fan gör man?)
24 mars 2011
trött trött trött
...så var det en sådan period igen.
å andra sidan har jag bokat vårt stora äventyr.
hoppsan. där tog det visst slut.
dagens indiannamn:
försöker-hyssja-en-(febrig-)tvååring (dumb ass tar med honom på konferens...)
å andra sidan har jag bokat vårt stora äventyr.
hoppsan. där tog det visst slut.
dagens indiannamn:
försöker-hyssja-en-(febrig-)tvååring (dumb ass tar med honom på konferens...)
20 mars 2011
nä
...jag har faktiskt inget att säga idag.
dagens indiannamn:
hänga-med-lilla-månen (nu lite större!)
dagens indiannamn:
hänga-med-lilla-månen (nu lite större!)
16 mars 2011
dyspraxi eller mer
en period av intensiv oro för älvan just nu.
svårigheterna har visserligen givit med sig lite i och med operation och annat - men det är långt ifrån bra.
i kväll berättade älvan att de andra barnen säger "blä blä" till honom på dagis för att de tror att det är det han säger (hans tolkning). han berättade också att det känns fult och tråkigt och ledsamt samt att det är tröttsamt att höra samma ord hela tiden så han hoppas att de andra barnen kan börja viska sitt blä blä i stället. det vore skönt om det var lite tystare, säger han. jag pratar mest med fröknarna för det är bara de som förstår vad jag säger.
...och mitt hjärta blöder. jag applicerar samtalstekniker (inlärda aujourdhui), bekräftar hans känslor, berömmer honom för hur fint han kan förklara hur det känns, för hans stora ordförråd, förklarar hur de andra barnen kan undgå att förstå hur det känns för honom och berättar hur viktigt det är för mig att veta hur han har det. att det finns - som älvan uttrycker det - barnfixarsaker och vuxenfixarsaker och att om man har funderat på något ett tag och det inte fixar sig så är det nog en vuxenfixarsak och då vill vi veta det. att han är jätteduktig som berättar.
men det löser ju inte så mycket. jag ska ta tag i det så klart, ska strida för min älskling så mycket jag bara kan - men blotta tanken på att inte räcka till är som ett... och för en gångs skull är även jag utan adekvata ord.
jag vet ju.
jag vet.
jag kan bara älska honom och hoppas att det räcker.
dagens indiannamn:
på-kurs-med-fin-gammal-vän (kärt återseende!)
svårigheterna har visserligen givit med sig lite i och med operation och annat - men det är långt ifrån bra.
i kväll berättade älvan att de andra barnen säger "blä blä" till honom på dagis för att de tror att det är det han säger (hans tolkning). han berättade också att det känns fult och tråkigt och ledsamt samt att det är tröttsamt att höra samma ord hela tiden så han hoppas att de andra barnen kan börja viska sitt blä blä i stället. det vore skönt om det var lite tystare, säger han. jag pratar mest med fröknarna för det är bara de som förstår vad jag säger.
...och mitt hjärta blöder. jag applicerar samtalstekniker (inlärda aujourdhui), bekräftar hans känslor, berömmer honom för hur fint han kan förklara hur det känns, för hans stora ordförråd, förklarar hur de andra barnen kan undgå att förstå hur det känns för honom och berättar hur viktigt det är för mig att veta hur han har det. att det finns - som älvan uttrycker det - barnfixarsaker och vuxenfixarsaker och att om man har funderat på något ett tag och det inte fixar sig så är det nog en vuxenfixarsak och då vill vi veta det. att han är jätteduktig som berättar.
men det löser ju inte så mycket. jag ska ta tag i det så klart, ska strida för min älskling så mycket jag bara kan - men blotta tanken på att inte räcka till är som ett... och för en gångs skull är även jag utan adekvata ord.
jag vet ju.
jag vet.
jag kan bara älska honom och hoppas att det räcker.
dagens indiannamn:
på-kurs-med-fin-gammal-vän (kärt återseende!)
13 mars 2011
peace of mind moves in mysterious ways
alltså detta är för mig ett mysterium:
älvan levde sina första år med en - förhållandevis - harmonisk förälder med ALLT fokus på honom. ständigt.
räven lever sina första år med en - mer eller mindre - ständigt sur förälder som i bästa fall pussar lite på honom mellan tjafsen med storebror. (jag vet ju herregud inte ens hur många år han fyller...)
och vem är det som är helt igenom trygg i alla sina känslouttryck, arga som glada? vem beskrivs som trygg, robust och gud vet allt?
den enda förklaringen till det jag kan ta till mig är det enormt tragiska att detta är status quo för räven, det har alltid varit så, det ska väl alltid vara så?
för älvan är det ett snäpp nedåt på skalan.
fy fan.
nåja.
älvans humörtrappa är väl liksom bara början får man tänka; det är bara för mig att bita ihop.
och faktum är att det är hans försök att släta över ("nu tror jag det kommer bli en jättekul dag mamma") som oroar mig mest.
dagens indiannamn:
lite-over-the-top-faktiskt (sur, ja.)
älvan levde sina första år med en - förhållandevis - harmonisk förälder med ALLT fokus på honom. ständigt.
räven lever sina första år med en - mer eller mindre - ständigt sur förälder som i bästa fall pussar lite på honom mellan tjafsen med storebror. (jag vet ju herregud inte ens hur många år han fyller...)
och vem är det som är helt igenom trygg i alla sina känslouttryck, arga som glada? vem beskrivs som trygg, robust och gud vet allt?
den enda förklaringen till det jag kan ta till mig är det enormt tragiska att detta är status quo för räven, det har alltid varit så, det ska väl alltid vara så?
för älvan är det ett snäpp nedåt på skalan.
fy fan.
nåja.
älvans humörtrappa är väl liksom bara början får man tänka; det är bara för mig att bita ihop.
och faktum är att det är hans försök att släta över ("nu tror jag det kommer bli en jättekul dag mamma") som oroar mig mest.
dagens indiannamn:
lite-over-the-top-faktiskt (sur, ja.)
10 mars 2011
ute i svängen
har dejtat.
försöker fortsätta med det.
skulle definitivt gå vidare till ruta fyra (dejta bara en).
...men då måste man väl i logikens namn försöka hitta någon man vill träffa igen?
*suck*
dagens indiannamn:
suraste-bruden-på-combat (men jag slår hårt!)
försöker fortsätta med det.
skulle definitivt gå vidare till ruta fyra (dejta bara en).
...men då måste man väl i logikens namn försöka hitta någon man vill träffa igen?
*suck*
dagens indiannamn:
suraste-bruden-på-combat (men jag slår hårt!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)