hallå där

återupplivar en gammal tradition.
tror inte jag suttit så här knappt sedan älvan kom.
musik på och så spel och grejs.
för mig själv.
ensamvarg, ja tjena.

och idag trivs jag med allt.


dagens indiannamn:
skapar-anknytning-till-mina-elever-minsann


förresten! mobilen funkar igen! *jippi*
älska nokia...

men vafan då!

sabbade min mobil idag.
sov tre timmar med älvan mitt på dagen.
missade hälften av de vi borde ha handlat.
har en övervägande lust att använda ord som "sumpat".

funderar på att banga jobbet imorgon. just precis nu pallar jag inte.


dagens indiannamn: (annars)
tänker-mig-bakåt-ett-år

rubrikstopp igen

har försökt formulera idag det jag tänkt på och försökt skriva här. det var fan inte lätt. speciellt inte om det inte ska låta som värsta come-on-en. med betoning på det första ordet.
å andra sidan - vore det så fel?
hehe.

fast man får ju välja sina tillfällen förstås.


dagens indiannamn:
lika-oresonligt-irreterad-på-bossen-som-vanligt

efterlysning: var du ett av bokstavsbarnen i fem myror?

inte för att jag försöker antyda att du skulle ha neuropsykiatrisk problematik.
men jag är så nyfiken på om de heter så på riktigt.
idag var det en nada.
inte så kul i vissa delar av världen.

jag vill också berätta
att jag har en massa fina glas
men de används sällan
för det känns som slöseri på en.
man behöver två.
en till till mig, tack.

och varför är det aldrig någon i lekparken när vi är där?


dagens indiannamn:
splashar-på-hela-julbaletten (samlar kraft inför livets första julgran)

det många kanske inte förstår är att älvan är älva på riktigt

ensam kväll i kväll.
ser fram (i alla fall rent bokstavligt) mot en ensam dag imorgon också. ur vuxenperspektiv, då.
pratade med kära vännen lilla mån-mamman idag och inser än en gång hur priviligierad jag är. inte bara ur ett u-land/i-landperspektiv - vi har mat på bordet, vi har ett bord! - utan också här i lilla västvärlden. jag har bra ekonomi, jag har nätverk, jag har en underbar liten älva. och jag har stabilitet runt omkring för att ta hand om honom. men det är så sårbart, så sårbart och jag förstår henne så väl att det krisar ihop sig när det händer saker.
även banala grejer som lite feber. det är tungt när ingen kommer hem till middag ibland.

en annan sak är att lilla gubben flöt själv i djupa bassängen idag, iförd vackra omatchande puffar. vilken rackare! klänger sig fast för kung och fosterland i den lilla och flyter fritt i den stora - hur förklarar man det?

bästa bästa helgen - med bästa bästa barnet.

dagens indiannamn:
pendla-ändå-mellan-tokglädje-och-tröttotristheten

ps. har ändå nytt hopp om mammaledighetskompis! en som vore kanoners, dessutom. :)

jag har börjat äta äpple

det känns lite farligt. ganska daring. och ett tecken på en helt ny jag.
*urk*
det är i vilket fall djävligt gott. och jag dör inte.

blev nerkräkt idag igen, det är ju fan att de inte kan springa ut på toa, ungarna. tror jag ska börja träna lilla älvan.
som bonus (och det menar jag) fick vi en mysig stund med vaggsånger vid sängen och en lugnt andandes mage och liten vink godnatt när jag gick ut. min lilla älva är världens finaste.


dagens indiannamn:
stressad-men-lektionerna-går-grymt (faktiskt!)

bajs att man alltid ska vara så stressad

säger inte så mycket mer just nu.
lyckades i alla fall hitta fram till matte-kidsen idag, jag sa hur det var och de fattade och var stolta.
förstod också än en gång att chefen min är inget att ha. bajs.

jag vill vara mammaledig. eller i alla fall jobba flex hur lite som helst och ändå få full lön, hehe.


dagens indiannamn:
så-nära-så-nära-att-lägga-ner-verksamheten

helgens dåliga beslut

var att gå på junibacken när alla andra var där. av någon konstig anledning. och de var också sjukt otrevliga! inte mot mig kanske men sådär allmänt. det var helt galet. jag hatar folk ibland. alltså folk som i folk-samling. sedan blev resten av dagen helt kaiko aswell. men lillgurkan och jag avslutade i alla fall det hela med ett soff-mys.
...och idag var vi helt sega. en mycket bättre dag. jag fick lite tvättat dessutom. ska ju ut i veckan, herregud.
det jobbiga är att jag anar lite hur jag kommer att reagera på hela trotsgrejen. inte alls så som jag hade velat. superpedagogen som alltid har med sig banan till ica maxi. ditt kompetenta barn-fantasten som erbjuder den trilskande älvan två bra alternativ. tjolahopp-mamman som skrattar och gör på det helt andra sättet när ingenting funkar.
det är liksom bara inte jag.
tyvärr.

känner ändå att jag har vaknat igen lite. inte fan är jag där än... men det är bättre än innan.

(haha, så pang på nästa barn bara! *asg*)


dagens indiannamn:
men-ändå-rätt-så-lättirriterad

angående musse o jonas

så är min enda sanna kärleken mellan barn och föräldrar.
får man vara så teatralisk?
men det känns alldeles så.

annars har dagen varierat mellan effektivt och bra och störiga jävla ungar. hrmpf.


dagens indiannamn:
man-borde-bo-i-tallis

nä. inte idag inte.

(vägrar rubrik)
jag har världens bästa jobb. ungarna undrade hur man kan jobba 25 år med samma sak men jag svarade faktiskt helt på riktigt att det är en baggis om man hittat rätt jobb.

och det jag egentligen skulle skriva var något helt annat. lilla älvan sover efter en session med bästa vaggisarna nu i ro-sov alla-vyss lull lille palt. oroligt, dock. och jag blir alltid så orolig; har han ont, mår han dåligt, är jag inkonsekvent, är han autist (rutiner, rutiner...), är det en fas, borde jag göra något, borde jag vara stenhård, borde jag buffa, borde jag... har aldrig varit så sårbar som mitt uppe i denna enorma kärleken. jag älskar honom så ofattbart intensivt, inte bara mycket utan så allomfattande att jag är mitt uppe i det hela tiden, det känns fysiskt och är också nästan fysiskt påtagligt. hur handskas man med all denna oro?
(den som vet det...)
annars är han mitt i språkexplosionen (nr 2, 3 kanske... och jag gissar att det kommer fler). nya ord ofta - hoppa, ramla, komma, tappa, skål!, banan... han är så fin, min lilla loppa. och så bestämd. (just nu: byta till pyjamas equals trauma. herregud vilken pipa.)


dagens indiannamn:
vart-tog-dagen-vägen?

nej, jag vill inte sammanfatta

in fact: jag h a t a r att sammanfatta. kanske är det autisten i mig. men sluppe jag rubriker (kreativ grammatik där, kan tyckas) vore jag glad.
jag har så svårt att urskilja det viktigaste ibland.
ville skriva en rad om butiksbakat bröd också, men det är ju herregud ingen intresserad av.
talade med kvinnan-som-inte-försvinner idag och for ut i en totalneggo av att vara ensam mamma. alltså om hur jobbigt det är. och det är det väl delvis. men det är ju inte alls så jag upplever det. och jag får lite dåligt samvete varje gång jag gör så (läs: varje gång vi pratar). men jag önskar så att det inte blir något av. det är hemskt. och lite har jag dåligt samvete eftersom hon har ett funktionshinder - men det är ju inte det. jag vet inget funktionshinder, kommer inte på något, som i sig diskvalificerar någon från att bli förälder. långt ifrån. det är ju hennes personliga egenskaper som gör mig fundersam.
och fortfarande: hennes barnlängtan förstår jag så väl och önskar att hon skulle få leva ut.
vad gäller barnet: nja. det önskar jag inte.


dagens indiannamn:
oj-vad-dagen-gick-fort-förundra

kräk i ansiktet, dagen börjar

det är härligt med barn... älvan har aldrig varit något kräkbarn som liten men nu. fast det har ändå sina fördelar, det han inte tåler kommer ofta upp och han är iaf inte magsjuk. (peppar, peppar)

känner att jag måste sätta fart nu. har känt så ett tag. det har inte hänt så mycket, eller? *suck*
högre fart, alltså. herregud. jag som knappt orkar härifrån till sängen alla dagar. ;)


dagens indiannamn:
mycket-dålig-planering (men åh så soft)

a mamma-ledighet of sorts

...och lämnade älvan på dagis där han inledde dagen med att visa upp sitt stå-på-händer-i-brygga-trick för alla sina kompisar och fröknar och fick kommentarer i stil med "du är herregud glad jämt" så det var en strålande början på mamma-ledigheten. älvan var sprallig och nöjd.
nå. jag for till stan. bangade att simma - lite pirr i vänsterarmen skojar man inte bort? - och satsade i stället på att gå i så många affärer som möjligt utan att köpa något. (lite en käpphäst för mig som jag måste öva på.) så smått gick jag igång på rosa tunikor och till slut flög jag runt mellan de olika butikerna, lite fnittrigt hög på min nya stil. haha. i själva verket vill jag bara softa. och tunikorna är långa nog för det, ska gudarna veta.
en riktigt bra dag.
det enda jag är missnöjd med är lunchen.


dagens indiannamn:
så-nära-så-nära-mina-kavajbyxor (men ingen hare skjuten)