(vägrar rubrik)
jag har världens bästa jobb. ungarna undrade hur man kan jobba 25 år med samma sak men jag svarade faktiskt helt på riktigt att det är en baggis om man hittat rätt jobb.
och det jag egentligen skulle skriva var något helt annat. lilla älvan sover efter en session med bästa vaggisarna nu i ro-sov alla-vyss lull lille palt. oroligt, dock. och jag blir alltid så orolig; har han ont, mår han dåligt, är jag inkonsekvent, är han autist (rutiner, rutiner...), är det en fas, borde jag göra något, borde jag vara stenhård, borde jag buffa, borde jag... har aldrig varit så sårbar som mitt uppe i denna enorma kärleken. jag älskar honom så ofattbart intensivt, inte bara mycket utan så allomfattande att jag är mitt uppe i det hela tiden, det känns fysiskt och är också nästan fysiskt påtagligt. hur handskas man med all denna oro?
(den som vet det...)
annars är han mitt i språkexplosionen (nr 2, 3 kanske... och jag gissar att det kommer fler). nya ord ofta - hoppa, ramla, komma, tappa, skål!, banan... han är så fin, min lilla loppa. och så bestämd. (just nu: byta till pyjamas equals trauma. herregud vilken pipa.)
dagens indiannamn:
vart-tog-dagen-vägen?
