in fact: jag h a t a r att sammanfatta. kanske är det autisten i mig. men sluppe jag rubriker (kreativ grammatik där, kan tyckas) vore jag glad.
jag har så svårt att urskilja det viktigaste ibland.
ville skriva en rad om butiksbakat bröd också, men det är ju herregud ingen intresserad av.
talade med kvinnan-som-inte-försvinner idag och for ut i en totalneggo av att vara ensam mamma. alltså om hur jobbigt det är. och det är det väl delvis. men det är ju inte alls så jag upplever det. och jag får lite dåligt samvete varje gång jag gör så (läs: varje gång vi pratar). men jag önskar så att det inte blir något av. det är hemskt. och lite har jag dåligt samvete eftersom hon har ett funktionshinder - men det är ju inte det. jag vet inget funktionshinder, kommer inte på något, som i sig diskvalificerar någon från att bli förälder. långt ifrån. det är ju hennes personliga egenskaper som gör mig fundersam.
och fortfarande: hennes barnlängtan förstår jag så väl och önskar att hon skulle få leva ut.
vad gäller barnet: nja. det önskar jag inte.
dagens indiannamn:
oj-vad-dagen-gick-fort-förundra
