att övervinna sig själv

jag övervann mig själv igår. gick till tandläkaren - trots oron i magen och den bestämda instinkten att bara skita i det innan. jag satt lugnt (?) kvar i stolen för att få min tand utdragen - trots den andra välkända instinkten att bara fly undan när tillfälle ges. tanden är ute, jag har skitont - men jag har banne mig varit lite småhög av lycka ändå sedan igår. jag kunde! tandläkare eller inte må vara en mindre sak - men prestationen som sådan var en högvinst. ännu en gammal, gammal issue som jag tog tag i; övervann.

tack och lov hade jag ett barn utackorderat för bara med nöd och näppe klarade jag en eftermiddag/kväll på upptåg. drog i det närmaste hem en liten älva när jag började bli lite groggy där. (tandläkarbedövning och jag går inte ihop.)

på tal om älvan har jag en unge som liknar mig så jag blir nästan mörkrädd. igår vägrade han att gå till simskolan - "nej! nej! nej!" gick som ett mantra när jag kom till dagis, "inte simskolan" ville han inte, "inte dit". så jag gav mig... sa att han fick bestämma, att det var bra att han sa vad han tyckte. vet inte vad som är rätt men det kändes rätt just då - så att vi båda hann tänka. han svarade lite på vad han inte tyckte om med simskolan (jag hade en massa gissningar om att följa instruktioner, känna sig pressad att göra saker han inte vågar etc) - men med hans treåringslogik yttrade det sig mest som att "det är för mycket vatten". fina älvan! nästa vecka ska jag försöka lura med honom dit utan att göra någon grej av det, ta det superförsiktigt när vi är där och sedan får vi se - det är ju inget tvång att gå på simskola än i alla fall!

några långa (kvällsliga) telefonsamtal med Någon igen - och på jobbet nu (efter en hel dag tillsammans) kunde jag helt plötsligt inte hålla fokus på just jobbet igen: för där satt han. jag tappade det totalt stundtals. det är bara att konstatera. fan att jag nästan vet att han inte känner likadant bara - för med den grejen vi har skulle man nästan kunna tro det. han gillar mig. mycket. ibland kan jag släppa det - men inte just idag.


dagens indiannamn:
hög-på-framåtkliv (för att inte tala om lilla rävens enorma kalaslycka, vilken pudding han är min lille man!)

förlossningsdepression

...funderar jag lite på idag. hur skiljer man den från den Stora Tröttheten, Tvåbarnschocken eller bara lite allmänt ensamföräldraskap? vad det än är tycker jag det är så svårt att skaka av sig (mig) det där trött-täcket, sur-filten eller vad det nu är. ständigt lite i halvdvala. inte jätteskönt att ha barnvakt, inte jättelätt att ha barnen - och nu är jag ständigt arg på jobbet också (alla är dumma). några veckor nu bara så drar vardagen igång med nästa grej: jobb o dagis. två dagis, tyvärr. men ändå - en ny vardag.

föräldraledighet verkar inte vara min grej. fan. det är ju hemskt att inte förmå vara hemma med sina barn. men just i det fallet vore det så fantastiskt underbart att ha någon att dela ledigheten med. eller i alla fall någon som kom hem mot slutet av dagen... det saknar jag inte nämnvärt när jag jobbar, men nu...

å andra sidan flyter mer konkreta tankar på baby svet runt i skallen nu; när skulle man försöka, var skulle barnen vara, hur skulle man lägga upp det... man är ju jag förstås. hyser inga hopp om att ha hittat en medförälder då. kanske när de blir tonåringar?

*smirk*

lite en sån dag idag.


dagens indiannamn:
måste-ta-tag-i-nattvanor (snart)

förresten

så är det allt lite sorgligt att se att produktiviteten - här - mer än halverades när jag blev tvåbarnsmamma. låt oss hoppas att energin spenderas någon annanstans.

för energi är väl en konstant?

gör om, gör rätt

...det kanske ska bli detta årets motto? jag har provat några grejer redan: åkt skridskor utan foglossning och baby b i magen - det gick mycket bättre! ägna mig åt älvan i stället för pusta när lilla räven sover - mycket bättre i längden plus närmare och närmare den där enorma kärleksstormen jag har för älvis; protestperioder och härligheter till trots (!). har också insett att denne Någon (grattis, du fick stor bokstav!) aldrig kommer att ta några initiativ, oavsett avsikter - han gör inte sånt. ännu mer tydligt efter några kvällar på krogen, hehe.

för övrigt: det händer att jag är grym på biljard. sedan kommer jag på mig. då går det över.


dagens indiannamn:
på-hemlig-ort (men är väl inte mycket av en utforskare)