oj, och nu menar jag OJ

...det blev en bra dag av det här. älvan somnade i magiska skogen (som alltid) och jag la mig till rätta på schäslongen med resten av den gode harry. helt plötsligt var boken slut, jag gick och kissade och älvan vaknade! och det visade sig att flera timmar gått.
resten av dagen var bara mys o pedagog-mamma. det är härligt ibland. =)


dagens-reviderade-indiannamn:
ständigt-förundrad

oj

tänkte gå in idag och lägga in ett inlägg som redan fanns. det visar ungefär på vilken hög nivå min hjärna fungerar just nu. och om två veckor ska jag vara skarp på nya jobbet... det tar fan på krafterna att vara så fantastisk som jag är.
*he*
nästa veckas projekt: hitta en schysst fru. nja.
men det vore fan inte helt fel.


dagens indiannamn:
arg-häxan

jag är ett dåligt harry potter-fan

för det första har jag bara hunnit halvvägs - men det skyller jag på älvan. för det andra har jag så himmelens svårt att komma ihåg alla dessa namn och uttryck, det tog mig flera sidor att placera ollivander och - nog mitt grövsta brott i sammanhanget - visst är det spännande och kusligt och allt det där. men någonstans vet man ju ändå att slutet kommer och även om det inte är gullenuttigt så finns det ju gränser för vad hp-skaran klarar av. och alla dessa ledtrådar reder ju oftast också ut sig till slut. det är bara att slappna av och läsa på.
så.
då var det sagt.
ännu ett komma-ut-tillfälle. =)


dagens indiannamn:
ångest-brev-från-jobbet

vi är på igen

inte som smouldering lovers kanske. men we have liftoff. dvs kontakt. och jag har sagt en del saker jag borde ha sagt för flera år sedan. det är en början.
sanna mina ord.
annars har jag en mindre kris. var går gränsen för udda respektive psykiskt störd? i brist på bättre uttryck. utan att spräcka tystnadsplikten, som jag vad jag förstår inte längre lyder under, så undrar jag vem som egentligen ska få skaffa barn. och vems behov går före? jag önskar henne SÅ så mycket ett barn, jag har gjort precis likadant och det är mitt bästa val någonsin. men jag är inte så säker på att jag önskar barnet den föräldern... och jag fasar lite - eller snarare mycket - för min roll i det hela. men i det stora hela så är hon en kompetent vuxen - på många sätt - och får göra precis vad hon vill i detta fallet. så det är bara för mig att välja hur mycket jag vill vara med. känner snart att jag borde bli avlönad igen bara.
annars en ganska så enorm tomhet. just idag vill jag så gärna ha den där frun med mig i soffan. hon skulle lysa upp både lorelai (för en gångs skull) och golden league-holabaloon. (hur fan stavas det?) (och på tal om ingenting - vilka är ni som läser? och vad tänker ni? jag blir - det måste jag erkänna - nyfiken.)


dagens indannamn:
ständigt-detta-sug-efter-chips

svenska sötsaker är för söta

det kan jag faktiskt säga på polska. tro det eller ej. för ett par dagar sedan fick jag - helt oväntat - mail från polskan. min stora kärlek. får man väl ändå säga. i alla fall på något komplicerat sätt.
det ledde till att jag läste allt det gamla. jag tror det finns mer någonstans. om jag skulle våga titta efter. och det jag inser är inte bara hur otroligt intrasslade vi var, mitt i en kärlekshistoria när hon hela tiden skulle gifta sig med någon annan, utan också hur vidrigt svartsjuk och melodramatisk jag var. jag bara släppte alla spärrar. det positiva med det var väl att hon på något skruvat sätt var värd det... men herregud vilket monster.
jag älskade henne. det tror jag. inte någonsin på något realistiskt sätt men nu så ser jag ju bara ännu mer hur jag med massa korkade lögner, intrasslade historier och fega svek jagade iväg henne. förstörde det lilla komplicerade vi hade.
och allt för denna stora djävla rädsla. inte för att vi någonsin hade kunnat räddas - haha, det melodramatiska har jag allt kvar - men för att vi kunde ha blivit något annat.

får jag chansen nu kanske det kan återuppstå. vi kanske kan bli något nytt, vi och våra söner.


dagens indiannamn:
stora-barnögonen-i-fjärran

(och jag ska ta fasta på det positiva i detta och inse att jag inte är sådan nu. faktiskt. det ska jag. jag har det i mig någonstans.)

om man gör vissa undantag

var det en himla trevlig semester
var det en bra idé att åka fullsmockat tåg, försenat efter en olycka, kryllande av suckande medresenärer medförande en febersjuk älva
var det klipskt att öppna en tub skinkost efter en långhelgs frossande i mjölkprodukter
var det vältajmat med en ickefungerande telefon idag

...och allt sammantaget är lilla älvan världens ämligaste. och min alldeles egna jords salt.


dagens indiannamn:
sjunga-lågmält-med-bara-aningens-stress-i-rösten