inte som smouldering lovers kanske. men we have liftoff. dvs kontakt. och jag har sagt en del saker jag borde ha sagt för flera år sedan. det är en början.
sanna mina ord.
annars har jag en mindre kris. var går gränsen för udda respektive psykiskt störd? i brist på bättre uttryck. utan att spräcka tystnadsplikten, som jag vad jag förstår inte längre lyder under, så undrar jag vem som egentligen ska få skaffa barn. och vems behov går före? jag önskar henne SÅ så mycket ett barn, jag har gjort precis likadant och det är mitt bästa val någonsin. men jag är inte så säker på att jag önskar barnet den föräldern... och jag fasar lite - eller snarare mycket - för min roll i det hela. men i det stora hela så är hon en kompetent vuxen - på många sätt - och får göra precis vad hon vill i detta fallet. så det är bara för mig att välja hur mycket jag vill vara med. känner snart att jag borde bli avlönad igen bara.
annars en ganska så enorm tomhet. just idag vill jag så gärna ha den där frun med mig i soffan. hon skulle lysa upp både lorelai (för en gångs skull) och golden league-holabaloon. (hur fan stavas det?) (och på tal om ingenting - vilka är ni som läser? och vad tänker ni? jag blir - det måste jag erkänna - nyfiken.)
dagens indannamn:
ständigt-detta-sug-efter-chips
