var nionde kvinna får bröstcancer

och det är naturligtvis fruktansvärt.
det jag ställer mig frågande till är om alla dessa kvinnor verkligen är hetero.
(i alla fall enligt tv3)

ett helt annat problem - antagligen svårmotiverat - är att flera på jobbet säger grejer som "nu när du är här händer det saker", "du och jag förstår varann och kan jobba ihop", "du är en pärla" osv. jättekul, javisst.
fast oftast känner jag mig fortfarande som den där nybörjaren som hittar på något till varje dag och hoppas att ingen kommer på mig. hur lite jag vet vad jag gör. bara det att nu är jag inte så naiv längre att jag tror att jag kan en massa grejer. nu fattar jag hur mycket jag famlar.
hur gör man med det här?

lilla älvan var trött idag. lilla stackaren. det blir en tuff vecka för honom det här.


dagens indiannamn:
ta-sociala-initiativ-minsann (det var som faan)

the mysbyxor to die for continued

alltså satan vad sköna de är. både att ha på sig och att stryka handen över. haha, jag blir mer och mer bisarr för varje dag. men de är verkligen helt fantastiska.
och idag har jag äntligen, ÄNTligen dammsugit. fy fan. jag borde verkligen dra nytta av borgarpacket (ha!) och anställa städhjälp så det är urstädat ordentligt tills vi röstar ut idioterna igen. (anders borg var på tv idag. det räcker. jag går igång.)

jag inser att det här aldrig blir coolt. det är liksom inte mitt mål.
det är trevligt att vara med här ute i bloggandet.


dagens indiannamn:
visst-fan-har-han-ögonkontakt (det har sina baksidor att veta det jag vet)

personalfest och glömda tröjor

inte likt mig att glömma saker. alltså fysiska ting menar jag då. annars: mycket typiskt.
förutom det var personalfesten faktiskt en höjdare. en massa överförfriskade lärare med ett antal glas vin innanför västen som så att säga fyllesnackade lite för mycket en del. (läs: det förekom en del alkohol.) själv drack jag två cider samt bål, blev lagom smålullig, småpratade socialt och figurerade en del på dansgolvet.
för-dansade (vad heter det? styrdans va?) även en del med en av skolans charmörer och upptäckte att jag har väldigt svårt att låta bli att föra. han å sin sida kunde bara föra i högersväng så det blev inte det där riktiga svinget kanske. men det var trevligt och hyggligt rytmiskt. och igen funderar jag på saker som inte kommer att bli. jag kan bli så fascinerad av män. de är så stora. herregud, det låter helt bisarrt. men ibland blir jag så nyfiken på att prao-hetero:a någon dag. och nej - jag menar inte primärt sexuellt. bara att leva med en m a n. så skumt!

förutom min lille man då som idag har förskjutit sitt dygn helt inför vintertidsomställningen. kan man tro. men det var fanimig mer än guld värt att få sova en timme extra dagen efter pf. satan i gatan.


dagens indiannamn:
muttra-förälskat-om-mina-nya-mysbyxor (de är gudomliga.)
(jag måste köpa fler.)

hm. jag anar ett mönster.

skickade iväg ett mail som fick en massa svar. inget riktigt som jag tänkt mig, dock.
och först blev jag besviken, min dumma idiot.
men man_ska_inte fiska.
dagens lärdom.
det och att ungar är himla gulliga när de känner att de har lyckats. (dagens citat: var vill du vara och jobba? "här för fan!") (det kallar jag vältalighet)


dagens indiannamn:
släpper-ur-mig-ett-heteronomativt-skämt-banne-mig

nämen vänta, det här vill jag berätta om. det förtjänar kanske det.
satt på telefon med en kollega och berättade om en elev "som just nu bara vill umgås med tjejer". läs: hon har iaf på papperet svårt att jobba ihop med killar. jag lade sedan till: "det går över" - och menade just bara det. min kollega skrattade gott och sa: "ja, det gör det ju alltid". först då insåg jag vad jag hade sagt; hon är hetero! det var iaf det min kollega hörde. no biggie. (det är ju så världen fungerar.)
sedan funderade jag på om det någonsin gick över för mig, om det är där skon så att säga klämmer. *s* men jag kom egentligen inte fram till något.
satte mig sedan vid grabbordet för att äta lunch. (som en av mina favoriter sa till musikläraren: "äh kom hit janne, sätt dig med de stora grabbarna!")

har du sista avsnittet av six feet under?

så skicka det gärna till mig. jag missade sista tio minuterna, idiot som jag är. och nu orkar jag liksom inte ta tag i att leta rätt på det.
ungar kan vara sega ibland. fy satan. men dagen har ändå varit rätt okej. jag gillar kidsen.


dagens indiannamn:
hoppa-träning-aj-aj-aj

disco, baby!

är osäker på om jag någonsin sett en hel austin powers-film, än mer osäker på om jag skulle vilja - men hans intonation har jag fått användning av åtskilliga gånger.
...och idag bär det av. på med snyggaste kläderna, rocka loss i barnstolen som uppvärmning och så kör vi en regnpromenad på det.


dagens indiannamn:
tänka-framåt-nära-är-läskigt

i natt är det du och jag, harry

som vanligt helt slut en fredag. (till skillnad från vilken annan dag?) så nu blir det bums i säng med en varm macka och läsa om den stora striden (nr 4). fick paket på posten idag så jag har massa annat på min läslista och harry måste pausas.

för övrigt: det är synd att det finns så många vuxna i skolan.
så känner jag ibland.


dagens indiannamn:
rätt-ofokuserad-va?

mjölkprodukter en masse

fy satan vad jag har överdoserat idag. och lider för det sedan dess, kan man säga. mjölkallergi är fanimig ett gissel. på en - i alla fall relativt - hög nivå. men det var trevligt annars. fina vänner. och härligt med squash!
fick som bonus en kväll med älvan där han slocknade i min famn. sovande barn... jag blir helt svag i hjärtat.


dagens indiannamn:
känner-igen-min-mage-sedan-barndomen (var det mjölkallergi redan då?)
(för i så fall ska jag sluta ha dåligt samvete för det.)
(det känns som att det är på tiden.)

jag måste orka bli roligare

men jag gör det helst en annan dag.
(nu är det jag och harry potter)

älvans rutschkaneteknik:
nu bättre än någonsin.


dagens indiannamn:
orka-farsta-centrum (hör ni kidsen?)

saggiga svt

en upphottad (läs: urvattnad) version av "let me entertain you" och anders lundin.
anders lundin och en massa trombonblås.
är det verkligen det bästa svt kan få fram till världens barn?
det är ju så man blir mörkrädd.

gick igång på att planera idag. på jobbet! det var grymt kul. och sedan blev det en toppkväll med lilla älvan.
livet leker.


dagens indiannamn:
har-pli-på-ungarna-oj-oj-oj (tuffa kidsen ber om ursäkt för senast när de kommer in *s*)

jag när hemliga planer

om en sexuell relation med min chef (hepp!). alternativet är älvans dagisfröken. kanske visar det att jag är tillbaks på banan? själv är jag mycket mycket skeptisk. men det är gött med lite planer; även om de aldrig kommer infrias.
(och ja - här handlar det bara om mig.)


dagens indiannamn:
lika-omotiverad-som-kidsen-men-jag-tjatade-lite-i-stället
(det är ju så det brukar bli)

är jag en dysterkvist?

försöker hålla koll på inläggen så att inte alla blir s.a.s. dystra. men just i detta nu när jag sitter framför datorn och "ville läsa något" så känns det som en så otroligt tung resa detta med att vara mamma på det sättet som jag är. att bli mamma, i vilket fall. och ja - jag har ju valt det själv, det bästa jag gjort (at that!) men samtidigt... nu när många andra runt omkring mig börjar få barn så känner jag skillnaden.
älvan och vår lilla familj är det bästa någonsin, bland det enda jag aldrig kan ångra. och det enda som fört med sig så mycket kärlek och enorm glädje. men ibland, ibland längtar jag så intensivt efter min älvas andra mamma. tillika min prince charming. (lite genderbender där ibland, jag vet. men som jag förklarade för mina elever härom veckan: jo, jag vill nog vara tjej. men mer killig än något annat om jag måste välja.)


dagens indiannamn: (annars)
hänga-snacka-skate-med-kidsen (det är min grej)

höll på att säga långfika

...det var väl den bestående känslan. fast i själva verket lång-umgicks vi, jag och älvan, med en kär singelmamma och hennes finfina lilla måne. och för det första var det supermysigt, vi har setts flera gånger i veckan under det här första året och nu helt plötsligt får vi kämpa för att få ihop det på helgerna. det är också guld värt att ha en familj till som ser ut likadant (även om anledningarna är helt andra), det känns sådär som det ser ut i alla andra familjer att ses på helgerna - äntligen är vi tillsammans allihop.
för det andra diskuterade vi (som vanligt?) våra framtida kärleksliv visavi de små älvorna. hur ska man kunna hitta - och godkänna någon? hur ska man orka ta sig igenom flört/nervositet/tokkärhet etc och komma fram till orkar-bara-fisa-ihop-i-soffan-het? och hur ska man någonsin kunna acceptera någon som en andra förälder till lilla älvan?
och det galna i det hela är att jag fortfarande - trots att jag faktiskt har haft lite goda år emellan - är helt inne på jag-kommer-aldrig-hitta-någon-linjen. medan hon säger som självklart att "livspartnern kommer ju" (hennes fina pk-ordval *hi*). borde jag också känna så? för jag vill i alla fall i teorin verkligen hitta någon. det vill jag. men hur fan gör man? och borde jag ändra något? inställning? strategi?
eller bara uggla vidare här hemma med lilla (misstänker jag) feber-älvan...


dagens indiannamn:
gustav-vasa-frisören-in-action-igen (stackars lilla älvan)

lycka respektive värme

i've figured it all out now:

lycka är att sova på nätterna
och värme är att stoppa in tröjan i byxorna.

för övrigt: alla med ett bra lektionsförslag i bråk - holler!


dagens indiannamn:
nytt-tidsfördriv-i-huvudet-minsann