försöker hålla koll på inläggen så att inte alla blir s.a.s. dystra. men just i detta nu när jag sitter framför datorn och "ville läsa något" så känns det som en så otroligt tung resa detta med att vara mamma på det sättet som jag är. att bli mamma, i vilket fall. och ja - jag har ju valt det själv, det bästa jag gjort (at that!) men samtidigt... nu när många andra runt omkring mig börjar få barn så känner jag skillnaden.
älvan och vår lilla familj är det bästa någonsin, bland det enda jag aldrig kan ångra. och det enda som fört med sig så mycket kärlek och enorm glädje. men ibland, ibland längtar jag så intensivt efter min älvas andra mamma. tillika min prince charming. (lite genderbender där ibland, jag vet. men som jag förklarade för mina elever härom veckan: jo, jag vill nog vara tjej. men mer killig än något annat om jag måste välja.)
dagens indiannamn: (annars)
hänga-snacka-skate-med-kidsen (det är min grej)
