idag, det måste jag bara säga

har jag varit på så otroligt dåligt humör.
samtidigt som det varit en produktiv dag mitt i all stressen.

...men så många fler såna här dagar vill jag då rakt inte ha.


dagens indiannamn:
leka-proffsig-igen (och det lät bra idag)

jag vill ha ett barn till

jag vill att älvan ska få syskon
jag vill kunna bli gravid igen
jag vill egentligen inte vänta särskilt mycket till

jag
vill
ha
barn
nu

(eller åtminstone snart sätta igång.)


dagens indiannamn:
längta-längta-längta (men mest efter älvan idag)

byggare bob är livsfarlig och jag är jävligt macho

...för en vilt kastande tvååring (är han snart!) kan utverka ett försvarbart jack i sin mammas näsa. det kan jag säga.
med allra största sannolikhet.
vinterbadade med jobbet idag. eller snarare: inför jobbet. de andra vaktade ungarna (som förvisso vinterbadade de med) och jag hoppade i. flera gånger. simmade runt en liten stund. doppade huvudet. pratade efteråt om hur skönt det - mot alla odds - var.
och allt det där var på alla sätt sant. det var det.
men tyvärr går jag också igång på hela den där macho-grejen. om att "vara mer karl". skulle jag verkligen vara man vore det vidrigt.
gäller detsamma nu?
*fundersam*


dagens indiannamn:
äntligen-lusfria! (akta er för förskolor...)

när jag söker på femmis får jag upp f

...det är fan inte lätt att jobba deltid
...att en natt kan göra så stor skillnad! (åt det dåliga hållet då)
...mat är gott när man är sugen (och annars inte)
...satan att jag lyckades hålla vikten genom semester-jul-o-förkylnings-träsket
...älvan är bussfreak och har min queerkönsostereotypa uppfostran misslyckats?

spridda tankar från idag.

dagens indiannamn:
inte-ett-rätt-i-planeringen (men tack och lov gick dagen)

jag har någon slags gnagande oro i kroppen

jag vet faktiskt inte varför.
vi har varit supereffektiva idag; plockat, skurat spis, köks- och badrumsväggar, torkat alla skåp inklusive micro och kylskåp, tvättat, dammsugit, våttorkat, torkat handfat, skurat toalett, organiserat om stolar som stod i vägen, handlat, lagat mat och frusit in, bakat bröd och eh... kollat på skidskytte. *s*
allt det är jag nöjd med.

men det är det här lilla syskonet jag hoppas så på som ligger och gnager. är det rätt tidpunkt? borde jag vänta? kommer jag bli gravid? kommer jag orka med två? vill älvan verkligen ha syskon? hur viktigt är det med biologin?

det är ju supersvårt. därför att för mig går allt from NU bra men det är ju vad lilla älvan (och syskonet - shit! jag har inte ens tänkt på att jag också ska väga in syskonet i detta, herregud min skapare) kan tänkas tycka om fem-tio-femton-trettio år som egentligen spelar roll. och hur fan vet man detta???


dagens indiannamn:
en-amazing-jävla-städ-evelyn (funderade jag på att anställa där jag stod med trasan)
(för nä, städning är i n t e kvalitetstid)

den där glasartade blicken

jag går lite som på halvfart. eller... nja, mer liksom lite avstängd.
har fortfarande inte riktigt fattat.
men sorgen är inte alls lika akut. det blossar väl upp igen till begravning. däremot är sorgen för familjens skull konstant. jag kan inte ens föreställa mig.

men jag fick ändan ur och skrev alla de där papprena jag ville ha skrivna för älvans skulle om något händer mig.
en stor mängd tårar.
även där.
fast hellre att han får med sig de där orden än att de aldrig blir sagda.
jag försöker tänka så. och hoppas att jag kan bränna allt det där om sisådär fyrtio år. eller snarare att älvan gör det.
vi tänker så.


dagens indiannamn:
improviserar-och-det-går-okej

hon är borta

hon var borta redan när jag skrev här igår. de stängde av allt och hon somnade in.
det som var hon var borta sedan länge redan då.
och jag vet det nu.
jag försöker ta in det.
men så många delar av mig vägrar och vill tänka att det fortfarande en chans till missförstånd.
av alla människor i den kretsen - inte hon.
inte hon.
hon var en god kraft i världen och en trygg punkt för mig och andra, alltid.

fina, fina f.

och dagen har varit en konstig mix av svårmod och tårar och förvånansvärt kreativ och konstruktiv jobbanda. jag har fått en massa gjort. det är helt galet. egentligen vill jag ju bara gråta och skälla på henne att hon ska se sig för när hon kör.

men det är ju ingen mening med det.


dagens indiannamn:
jaa-du-det-vet-jag-faktiskt-inte

det verkar inte gå vägen

fina f ligger utan syretillförsel till hjärnan. det finns inget som tyder på att hon kommer att klara det.
i tystnaden sitter jag och försöker ta in vad det egentligen betyder.
fina f som egentligen aldrig funnits (självmant) aktivt hos mig, det har alltid varit andras initiativ, via andra. ändå finns hon så starkt, har alltid gjort det; hennes röst, så OTROLIGT söt hon var som liten och den enorma känslan - när än man träffar henne - att hon är en av de verkligt goda människorna. står upp för de som behöver det på ett ganska stillsamt vis, ingen moder teresa men ändå - f är reko.
hon är fin.
hon räddade min rumpa en gång i femman, det glömmer jag inte hehe. min fega rumpa räddade hon.

och ska hennes fina son växa upp utan egna minnen av sin mamma?

...mot allt förnuft hoppas jag att hon ändå ska få vakna upp och kunna på något sätt kommunicera. få se honom växa upp. få fortsätta vara reko-f.

jag vill, vill, vill inte ta in att det snart kan vara slut.


dagens indiannamn:
tjaa-vadkandetvara-egen-dödsångest-kanske? (jag vill så gärna gärna få vara med och se min lilla älva leva lyckligt)

jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen

det jag vill är att slappa i soffan med min fru.
det är vad jag vill.

för övrigt: lyckad dag idag. vi kom iväg. jag är dålig på det annars.
jag och älvan i halvrisig form. får se om jag startar terminen med lite vab kanske.
lyckades bolla rätt bra trots att kvinnan (som jag kallar henne va?) inte helt oväntat dök upp idag. jag var där privat. inte i tjänsten. jag fixade att hålla isär det.
f fortfarande nersövd. tummarna vitnar.


dagens indiannamn:
bollar-med-danskan-på-kvällarna (måste jag erkänna)

julskinka på extrapris

...men vad spelar det för roll när min f ligger nersövd och allt är ovisst? hon blev påkörd och nu är det bara till att vänta. vad gör man? stabila f som alltid har funnits där, jag tänkte på henne senast igår när jag satte in gamla kort på oss som små i album. förhoppningsvis gör mina hållna tummar skillnad.

det jag annars skulle bekänna var att jag köpt julskinka på extrapris. sjukt extrapris. vi snackar glocalnet-lågt. så jag gjorde det. och idag blev det pastasås. mums.

samt att älvan för första gången i sitt liv sovit längre än till halv nio. kvart i tio, sug på den! så där fick jag för mitt sömnbehov. tror han är på gång att bli dålig igen, jag. vi får välan se.


dagens indiannamn:
rätt-bra-flyt-på-dagen-ändå

just nu kan ju vara så kort

...och tur är väl det.
kvällen blev väldigt, väldigt nära värsta myskvällen. älvan var sprudlande glad över sin dag på dagis (även om jag var delvis missnöjd med personalen); maten blev lyckad, nyttig och god; bolibompa var i sitt esse; vi hann med en russinstund innan han nöjd tumlade i säng vid åttasnåret.
så långt allt väl.

lik förbannat känner jag att jag egentligen borde slänga iväg ett mail till den Fantastiska Föreningen där jag egentligen - rent intellektuellt - kan räkna ut att de vet och kan säga det jag vill höra.
"det är normalt"
"många känner så här"
"det går över"
eller i alla fall:
"det går ändå".

nåja.
jag kan egentligen tänka ut de där sakerna själv också. och lägga till att en god nattsömn gör ganska mycket i sammanhanget. så behovet är väl inte skriande.

ändock: en partner in crime (eller i mitt fall kids) skulle fan inte sitta fel.
speciellt inte eftersom startskottet för nummer två officiellt har smällt.
om än väldigt, väldigt tystlåtet...


dagens indiannamn:
jag-försöker-igen-och-det-går-bättre (ha! mysfaktorn menade jag nu. inte barnprojektet.)

just idag vill jag bara sörja

ja, det vill jag faktiskt.
sörja stora saker som att älvan inte har någon mer förälder (än) och jag inte har hittat den där perfekta.
sörja små saker som att jag varit så fördjävla sur och gnällig nu när älvan inte sovit.

jag vill också ta tag i dagen om en timme och nitton minuter när älvan ska hämtas och få en finemangfredag med sin mamma.
sin inte så sura
trötta
och gnälliga mamma.


dagens indiannamn:
inte-ett-uns-dåligt-samvete (för mammadagen, menar jag nu.)

nyår i byn

har nog sagt i fjällen ett par gånger men egentligen tvivlar jag på det. jag är sjukt dålig på geografi.
nu är vi i vilket fall hemma igen. (gillar att klippa det där uttrycket.)

mitt eventuella nyårslöfte är egentligen samma som alltid:
våga mer
göra mer
bry mig mindre om vad andra tycker.

...skillnaden i år är kanske att formuleringen snarare lyder "fortsätta". jag har redan börjat. jag har kommit ganska långt. jag måste längre.
men efter 30 år kan jag faktiskt säga att jag rör på mig.

jag närmar mig fearless.
(även om ända fram nog inte finns.)


dagens indiannamn:
förundras-över-älvans-självständiga-utflykt (till bollhavet, inte mindre!)