kärlek i parkleken

alltså det måste jag säga att det var en fröjd att se lilla älvan idag. vi tillbringade dagen med en sådär lite halvny vän och hennes mamma och jag funderade innan på hur det skulle gå - vilket av barnen skulle ta initiativ? båda är rätt försiktiga, får man säga, så jag tänkte att det kanske skulle gå lite trögt. döm om min förvåning när lilla älvan inom två minuter fullkomligt hänger ut ur sin vagn, pratar på vitt och brett och struntar i mig. det var vännen han ville åt! när hon väl tinat upp fortsatte de att leka - mer eller mindre tillsammans - i nästan fem timmar. lilla älvan var så lycklig, så lycklig. det var kanske schysst att få vara lite först med grejer, kan jag tänka. även vännen verkade nöjd så det här vill vi göra om.

själv kajkade jag ur lite nu och då med en hel del otålighet och nu-kommer-du-ner-därifrån-tillrop (mer eller mindre handfasta). jag har så extremt kort stubin. och råkade också vara väldigt trött just idag, detta sagt med en rejäl nypa ironi.

fy satan vad jag är trött jämt.

veckans planer:
kolla med chefen hur vikariejakten går
lägga om schemat för mina härligt störiga åttor (så jag kan träffa dem mer)
bestämma mig till torsdag kväll hur mycket jag ska jobba
fira storkusinen och ragga barnvakt som i en smäll
samt det stående; somna lite tidigare.


dagens indiannamn:
flåsa-i-minsta-sluttning (det är attraktivt!)

bamse spyr

...och lille skutt håller utkik.
det går att höra så fel...

halvtrista rapporter från schleten-land:
jag dristade mig till att dammsuga.
var sedan helt slut samt öm.
däremot njuter jag av min nyrena hem.
det är vecka 25! jag är glad och förtröstansfull.
älvan är trotsig och genomgår en sovkris.
helt ljuvlig.
och nattens sömn sabbade jag själv genom en tupplur strax före middagen.


dagens indiannamn:
flyttdrömmar-igen (men de får vänta)

en bulle i ugnen

det blev faktiskt bullar bakade idag. det trodde jag faktiskt inte, inte med tanke på gårdagen och dagens start med samtal från jobbet av desperata medarbetare - stackarna! jag är ju i i alla fall envis och vägrar saker men för dem jag arbetsleder (du fattar) är det inte riktigt lika enkelt. det är skönt att vara gammal i gården ibland.
feber idag med för övrigt. helt utläkt verkar det ju inte vara.
men bullar blev det och lyxlunch. även älvan är inne på bakning idag och har kavlat min mage (stoor bulle!) bland annat.
nåja. även denna dagen har ett slut.


dagens indiannamn:
bull-mamma (så klart!)

den så kallade ventilen

just det ja, man kan ju alltid blogga.
detta är tredje veckan i rad jag kommer hem från sista arbetsdagen med feber, malande huvud och framför allt ångest. tyvärr oftast orsakad av min chef. hans senaste trick är att ringa tre gånger inom en halvtimme (trots att jag sagt att jag skulle maila så snart dagishämtningen var klar) och mer eller mindre kräva att jag skulle komma på möte imorgon (min lediga dag), kl tre på eftermiddagen (en fredag) samt ta med mig älvan ("för du har väl ingen barnomsorg"). hur börjar man förklara för en (i det här läget) komplett idiot att jag är sjukskriven eftersom jag är dödstrött, att jag behöver en dag (minst) för att komma igen efter arbetsveckan, en dag (minst) skulle jag egentligen också behöva för att orka vara förälder hela helgen och att han är dum i huvudet som inte kan ta en paus för att andas och lyssna. Han ifrågasatte starkt varför jag skulle ha en dag ledigt, var inte alls nöjd med min prioritering (trots att jag både fått den av samt kollat den med honom), sa flera gånger att nu fick jag "köra igång på riktigt" och antydde lite sådär allmänt att jag sitter av tiden på jobbet och låtsas vara lite sjuk.
lite sjuk?
jag är fan helt knäckt.
jag vill ju verkligen jobba, jag vill och jag kan göra nytta. men inte... jag vet.
senast i morse sa jag att jag jobbar på så gott det går nu och att det är roligt.

jag vill kunna somna på kvällarna igen. det är väl mål nummer ett.


dagens indiannamn:
upp-som-en-sol-du-vet-det-blir-pannkaka

hitta-kompisar-överallt-åldern

...jag tror att min lilla älva är på väg dit. idag hos doktorn fick han flera stycken.

var som sagt hos doktorn med älvan och tog honom sedan med på jobb. promenerade hem (på dubbla tiden mot vad jag brukar...) och kollapsade - efter en välförtjänt korvmacka - i soffan. och jag bara slocknade! första gången sedan innan viruset (i alla fall) som jag somnat utan problem. på kvällarna annars är det minst en timme av slå-bort-den-tanken-tid.
så klart att psykisk stress spelar in. det inser jag.


dagens indiannamn:
stolt-stolt-stolt (min söta älva!)

biffen och bananen

en liten biff vore kanske inte helt fel ändå. en strid att bättra sig, värre kan man leva upp till.

annars: en kortis bara.
jag älskar det här barnet i magen så jag vet inte vad... och bara tanken på min älskade älva som storebror...
ibland känns faktiskt livet som en gåva. jag är oändligt glad att jag kämpade mig hit.


dagens indiannamn:
halvfebrig-mör-schleten (men var duktig och tog en paus!)