alltså det måste jag säga att det var en fröjd att se lilla älvan idag. vi tillbringade dagen med en sådär lite halvny vän och hennes mamma och jag funderade innan på hur det skulle gå - vilket av barnen skulle ta initiativ? båda är rätt försiktiga, får man säga, så jag tänkte att det kanske skulle gå lite trögt. döm om min förvåning när lilla älvan inom två minuter fullkomligt hänger ut ur sin vagn, pratar på vitt och brett och struntar i mig. det var vännen han ville åt! när hon väl tinat upp fortsatte de att leka - mer eller mindre tillsammans - i nästan fem timmar. lilla älvan var så lycklig, så lycklig. det var kanske schysst att få vara lite först med grejer, kan jag tänka. även vännen verkade nöjd så det här vill vi göra om.
själv kajkade jag ur lite nu och då med en hel del otålighet och nu-kommer-du-ner-därifrån-tillrop (mer eller mindre handfasta). jag har så extremt kort stubin. och råkade också vara väldigt trött just idag, detta sagt med en rejäl nypa ironi.
fy satan vad jag är trött jämt.
veckans planer:
kolla med chefen hur vikariejakten går
lägga om schemat för mina härligt störiga åttor (så jag kan träffa dem mer)
bestämma mig till torsdag kväll hur mycket jag ska jobba
fira storkusinen och ragga barnvakt som i en smäll
samt det stående; somna lite tidigare.
dagens indiannamn:
flåsa-i-minsta-sluttning (det är attraktivt!)
