i främmande hemma-stad

på besök
seriöst besök
känn på den
har suttit på kurs hela dagen och varit hyfsat seriös och riktigt social
(blir alltid lika förvånad när jag konstaterar det. har inte kommit ifrån den där bilden av lilla vettskrämda, störtblyga mig.)
och den här staden är ju hemma
fast inte längre
och trots att jag alltid längtar tillbaka
är det så mycket som fattas här nu
...och nya komplikationer.
nåja.
målet just nu är att hitta något att äta.
kursen verkar bra. fast lite repetition. det är bra, helt okej.
och jag blir jättepeppad och vill läsa mer av det här, som alltid. jag skulle lätt kunna bli matematiker på heltid. tror jag?
kanske.
så. en tripp på stan innan jag åker. inte fel.


dagens indiannamn:
barnledig-och-längtar-så
(så älvan får nog stå ut med att släpas runt på nationalmuseum imorgon stackaren. jag klarar mig inte en dag till.)

i'm back

det borde kanske vara utläkt nu
jag är ju herregud inte ens familj
men jag fastnar fortfarande många stunder och bara tänker
"f finns inte längre"
jag kan fortfarande inte förstå
det är nästan så att jag gett upp och börjat vilja
(ja, förstå menar jag)
då blev det kanske mer hanterbart

i stället
ännu ett hål
hon finns inte

det är bara inte riktigt.


dagens indiannamn:
gå-loss-på-matematiken (det ägnar jag dagarna emellan åt)

hade ett långt prat med mamman igår

som faktiskt var himla bra.
jag noterade det redan medan det pågick.
vi kommunicerar
vi framför våra åsikter
vi tycker lika ibland
och ibland inte.
det var fantastiskt.
bla sa hon några halva meningar om att hon inte "förstår varför det är så" när jag sa att jag inte var beredd att ljuga ihop en livshistoria för att älvan ska få ett syskon. alltså lagstiftningen i världen, menade hon då.
min mamma tycker att jag borde få skaffa barn.
det är stort, tycker jag.
självklart så menar hon nog kanske mig specifikt, kanske homos i allmänhet? nja, knappt ens det tror jag. homos hon känner möjligtvis - men det är ju bara jag... men men. det är ett liitet litet steg framåt mellan oss.
snart kanske vi kan nämna ordet också!
*smirk*
(kom inte undan engelskan till slut)
just det - det var inte det jag tänkte säga.
det jag tänkte var att idag när hon ringde med sin årliga kvarskattepanik där hon som en treåring svarar på allt jag säger med: "men det står inte så på MIN apparat" (dvs dator) så lyckades jag faktiskt nästan hela tiden upprepa lars von triers mantra:
m a n f å r t a d e t g o d a m e d d e t o n d a .

det är vuxet.


dagens indiannamn:
cykelmamma-ontheloose-igen (våren är här!)

den där insikten igen

jag förstår det ju någonstans.
jag gör det faktiskt.
jag förstår att det hela går ut på att just NU finns älvan,
just nu ligger älvan inbäddad mellan två lastgamla (som jag, gubevars!) nallar och sover,
just nu kommer snart en massa kusiner indansande och njuter av varandra och vi av dem.
just nu finns jag och älvan här och får ha vårt liv tillsammans.
jag förstår det.
att man måste se till att leva alla "just nu" till fullo.
jag vet, jag vet.

och någonstans så känns det faktiskt okej. det gör det nog.

men bara tanken på att det skulle kunna vara annorlunda...

dagens indiannamn:
jag-njuter-av-min-älva-det-gör-jag-faktiskt
(en lycklig mamma
med en lycklig liten man.)

idag är jag arg (del två)

idag är jag arg och rasande förtvivlad för att f inte får finnas längre
jag är arg och rasande förtvivlad att hennes son lekte i vagnen längst bak och inte förstod något av vad som hände
jag är arg och rasande förtvivlad att han inte ens kommer minnas henne
jag är arg för det är orättvist
jag är arg för det är en jävla massa snack om gud och ändå gör det ingen skillnad
jag är arg på f
jag är arg på stallet
vad skulle hon dit och göra?
jag är arg för att man kan vinka hejdå till sitt barn och sedan bara aldrig mer komma tillbaka.

hur kan det få vara så?


dagens indiannamn:
sorg-bara-sorg-bland-alla-gamla-barndomsbekanta
(vi har alla blivit vuxna nu. och f har vuxit färdigt.)

ä-ordet och thomas tobé

ett litet tillägg:
jag har hela mitt vuxna liv varit en sådan där fasanfullt mesig människa som inte vågar säga "jag älskar dig".
(alltså i min barndom fanns liksom inte ens konceptet, tyvärr.)
undantaget är lilla älvan, turligt nog.
men jag måste ändå få säga att jag tycker det missbrukas
när thomas tobé älskar "alla" - hur fan vet han det?
...jag är till och med tveksam till mona sahlins ganska digra lista.

(själv
håller jag mig till älvan
men hoppas
så småningom
på fler.)

gaygalan och sånt där humör

är på ett sånt där humör i kväll.
skulle vilja ställa en massa retoriska frågor.
ofta är det ju faktiskt någon som kan svara på dem.
fast just nu kommer jag inte på någon.

sitter annars och slötittar på gaygalan (samtidigt som jag officiellt "jobbar" vid datorn).
håller på med ett grymt krävande (höll på att skriva kvävande, hej freud) projekt på jobbet och gaygalan- måste jag säga - funkade rätt bra som distraktion. hoppsan, där dansade visst johan förbi!
jaja.
på den gamla goda tiden satt a och jag och skrek så fort de bara andades något om lotta bromé. jag kände det rycka i mig även i år.
jag antar att jag saknar a.
men samtidigt måste jag säga att det ofta byggs upp en massa irritation på en massa håll; så olika liv vi har.

...och imorgon är det begravning för f. jag fasar. jag kan inte och vill ärligt talat inte fatta att hon är borta. inte fina, fina f. jag fattar inte hur livet kan vara så grymt.
hur ska man kunna sova lugnt när man vet att det är de fina som försvinner?
vad ger det för djävla livsutsikter?


dagens indiannamn:
förvånansvärt-effektiv (fast på för få plan kanske)