idag är jag arg och rasande förtvivlad för att f inte får finnas längre
jag är arg och rasande förtvivlad att hennes son lekte i vagnen längst bak och inte förstod något av vad som hände
jag är arg och rasande förtvivlad att han inte ens kommer minnas henne
jag är arg för det är orättvist
jag är arg för det är en jävla massa snack om gud och ändå gör det ingen skillnad
jag är arg på f
jag är arg på stallet
vad skulle hon dit och göra?
jag är arg för att man kan vinka hejdå till sitt barn och sedan bara aldrig mer komma tillbaka.
hur kan det få vara så?
dagens indiannamn:
sorg-bara-sorg-bland-alla-gamla-barndomsbekanta
(vi har alla blivit vuxna nu. och f har vuxit färdigt.)
