denna helg ett liv

trodde jag. jag inbillade mig att om bara helgen var över så började det nya på måndag. då allt det här var över.
riktigt så är det ju inte. även om det säkerligen blir lättare när allting rullar på.
fy fan vad tungt det känns.
det måste jag ändå få säga.


dagens indiannamn:
dvala-makes-the-world-go-round

pesada

tror jag skulle kunna vara dubbeltydigt här.
det känns bara så fördjävla tungt. jag hade aldrig tänkt tanken. jag slänger ur mig en massa skit under rådande premisser - alla här vet var jag står.
och så vet ingen...
självklart är det mitt fel för att inte ha kollat av mer ordentligt, jag får ta på mig det så klart. men faktum kvarstår: det gör så innerligt, innerligt ont där inne.

jag räknade dem som mina allra närmsta.
jag har gjort den missen igen.


dagens-indiannamn:
la-puta-och-rasist-på-det (sägs det)

jävla fan jag har ett jobb jag hatar

det var väl typ det jag ville säga. jävla skit också. jag vill aldrig mer gå dit. aldrig se dem.

håll en tumme att det kan ändras, snälla.


dagens indiannamn:
och-idag-var-jag-så-trött-att-jag-inte-ens-
orkade-vara-social

fan

jag känner igen den här situationen. äldre kollegor som kan ALLT. och som gör som de ALLTID har gjort, oavsett om förutsättningarna har ändrats fyrtiosjutton gånger sedan dess. och jag hamnar i underläge direkt. fast å andra sidan: jag höll min linje. det är älvan som kommer först nu. arbetsron någon slags distant seventh.
jag ville också berätta att det var lilla killens första dagisdag men de har förstås fuckat upp informationen och det blir i stället imorgon. så alla nyfikna får hålla ut. =)

dagens indiannamn:
inte-helt-diplomatisk-ändå

tomorrow tomorrow i love you tomorrow

imorgon börjar min älskade fina stora lilla kille på dagis. det är mer än min hjärna förmår förstå.
och idag läser jag i tidningen att ännu en familj har förlorat sitt barn i cancer. till råga på allt - som om det egentligen skulle göra saken värre - så var detta mina fina elevers kompis; en tjej jag sett gå från vanlig och en i mängden till uppsvälld, halvblind och utan balans. usch, det lät groteskt. jag har sett en del av utvecklingen, vad som faktiskt händer, menar jag. allt det man läser om. det är faktiskt så. ...och denna lilla tjej klarade det inte. inte heller detta förmår jag förstå.

åt det rent praktiska har jag bestämt mig för den diplomatiska jaja-det-ordnar-vi-approachen när jag ringer till dagis imorgon. i stället för varför-har-ni-inte-ordnat-mat-till-mitt-barn (jag var ute flera veckor i god tid!). jag tror det är vuxenpoäng till mig. samt gagnar lilla älvan.

fina vännerna var här i kväll och vi byggde tåg över hela världen. för mig gick det segt och nu mår jag illa av all mat - men bästa kvällen på länge tycker jag. älvan somnade också trött och nöjd efter att ha vinkat godnatt till hunden.


dagens indiannamn:
jag-är-så-oändligt-tacksam-att-jag-får-leva-med-min-älva (varje dag, varje sekund)

jag vill skriva oj som rubrik varje dag men det verkar lite fantasilöst

och annars var det jag ville säga att jag känner redan - efter tre dagar! - att jag är i ett helt annat energi-mode. som om jag kommit igång liksom. jag trodde faktiskt det skulle bli tvärtom.
nästa plan: bli en jävel på att baka butterkaka.


dagens indiannamn:
helt-oväntat-hugga-tänderna-i-schemat *he*

bajsjobb

...alltså något mer heteronormativt och könsstereotypt får man allt leta efter. och vi ska vara förebilder! tjejfilm, my ass. *kokar*


dagens indiannamn:
vad-annars-suck-tvärtemot-så-klart

mellan-, stor- och lillflaten

...var min reskamrats lite valhänta skämt på bussen. jag vet inte om han inser att jag är flata? han är världens skönaste i vilket fall och han vet ju så jävla väl men jag tror fanimej han glömmer bort det. (älskade, älskade tobbe som erbjöd lite "lebbe" på tal om det.)
poängen är: inte fan såg jag några flator! av någon storlek alls.
*hrmpf*
och as of tomorrow jobbar jag. det var som fan. tom det här tog slut.


dagens indiannamn:
förtränga-med-kompetent-föräldrautflykt (det funkar)

so that's the end of it

det var bara imorgon kvar. och då är jag faktiskt officiellt i tjänst... så vi ska iväg och bada med de andra små älvorna och sedan var jag jobbande igen.
det är helt galet.
den här långa långa tiden med älvan är slut. som jag hade längtat! och vilket mysterium det är att jag har klarat detta, jag har fixat att göra det här till bästa tiden någonsin när jag egentligen inte kan vara ledig o oplanerad mer än ett veckoslut - i vanliga fall.
men med älvan är allting bäst, jämt. (i alla fall mellan de grymt enerverande ögonblicken han levererar just nu, det lilla monstret.)

lite grann blir det ju också full fart mot nästa... det är ju liksom min plan. även om full fart är ett sjukt flexibelt begrepp. känns det som.


dagens indiannamn:
draaa-ut-på-dagen-slöa-den-till-underbarhet

ständigt denna lillasyrra

återupptog en gammal vana idag. eller, ja, för ett par minuter sedan ska jag kanske säga. den gör mig gott. den involverar sång.
...och annars kan jag inte riktigt hävda mig i systerkonkurrensen. jag känner det. de där baskade fem åren lämnar mig riktigt aldrig. inte ens som idag, när det var jag som föreläste (hrm, ja det kände jag nog själv faktiskt...) om bolån och annat. och någonstans känns det som det är därför jag mässar. irriterar mig. och tiger stilla ibland med, för all del. är det otroligt korkat att fortfarande ha småsysterkomplex när vi alla är vuxna?
dagarna går och nu är det bara ett par ynka kvar innan jag blir yrkesarbetande igen. helt galet. hela mitt liv är ju lilla älvan. som jag nu ska lämna flera timmar om dagen... men han kommer ha det jättebra, det är jag övertygad - och annars gör jag vad som än krävs för att han ska få det. framför allt tror jag att dagis (ligger bra i munnen) / förskolan (politiskt korrekt, speciellt med tanke på mitt yrke) kommer vara värsta lyftet för honom. en egen värld! det ska bli kul att få höra honom berätta om den.
vi slentrianskriver nu, för övrigt. för er som undrade, hehe. hon skriver, jag svarar, och så vidare. exakt vad det ska mynna ut i vet jag inte men just nu är det bra. har jag döpt henne här? det kanske jag borde. ska kolla det. och annars tänka ut något.

imorgon: kanske en spontan junibacken?


dagens indiannamn:
tystvrålar-peter-jöback-ha!!-bit-på-den-du! (dvs: glad)

ut på galej

oj oj oj, ut på galej.
andra dagen den här veckan minsann.
det trodde man inte om en dödstråkig singelmamma.

ha.

den du.


dagens indiannamn:
skälla-på-kundtjänst-i-telefon-minsann (igen!)

nja

jag vete fan.
jag har ändå någon sjuk slags bitterhumor som funkar i de flesta lägen.
...och gift låter ju inte så jävla party. så där rent semantiskt.
låter fördjävla vuxet om inte annat.
och just nu är det väl inget jag toksträvar efter direkt. (förutom tvåbarnsmamma då. det är mitt nästa mål.)


dagens indiannamn:
ute-på-galej-minsann

ett sorgesamt bokslut av pride

jag funderade egentligen på sorgligt. men det kändes ändå lite fel.
och jag vet - det är inte ens slut än. men den här känslan är så välbekant, en från varje år - tom det året jag (jag!!) raggade runt med brudarna.
jag saknar alltid den där hon. den självklara. hon som jag kan vara med. ha roligt med.
missförstå mig inte; jag är där med vänner, springer in i vänner (och tveksamma ex med, för den delen), fikar med vänner - och har kul. det är inte det. det är den smygande jag-ville-ha-mer-känslan som infinner sig.
jag längtar efter en fru, en förälder till mina barn. det är väl så helt enkelt.
*suck*
sorgesam som sagt. det är så tröstlöst ensamt att vara singel ibland.
(två parenteser: ...fast oftast trivs jag rätt så bra. social jubelidiot som jag är.
och visst vore det självklart lika bra att hänga med den perfekta bögen.
eller heterot med, antar jag. men en fru smällde nog högre ändå.)

men: imorgon är det parad. jag ska gå med alla fina. min lilla älva ska ha halsband om jag hittar.


dagens indiannamn:
den-eviga-singeln (vad annars?)