tror jag skulle kunna vara dubbeltydigt här.
det känns bara så fördjävla tungt. jag hade aldrig tänkt tanken. jag slänger ur mig en massa skit under rådande premisser - alla här vet var jag står.
och så vet ingen...
självklart är det mitt fel för att inte ha kollat av mer ordentligt, jag får ta på mig det så klart. men faktum kvarstår: det gör så innerligt, innerligt ont där inne.
jag räknade dem som mina allra närmsta.
jag har gjort den missen igen.
dagens-indiannamn:
la-puta-och-rasist-på-det (sägs det)
