återupptog en gammal vana idag. eller, ja, för ett par minuter sedan ska jag kanske säga. den gör mig gott. den involverar sång.
...och annars kan jag inte riktigt hävda mig i systerkonkurrensen. jag känner det. de där baskade fem åren lämnar mig riktigt aldrig. inte ens som idag, när det var jag som föreläste (hrm, ja det kände jag nog själv faktiskt...) om bolån och annat. och någonstans känns det som det är därför jag mässar. irriterar mig. och tiger stilla ibland med, för all del. är det otroligt korkat att fortfarande ha småsysterkomplex när vi alla är vuxna?
dagarna går och nu är det bara ett par ynka kvar innan jag blir yrkesarbetande igen. helt galet. hela mitt liv är ju lilla älvan. som jag nu ska lämna flera timmar om dagen... men han kommer ha det jättebra, det är jag övertygad - och annars gör jag vad som än krävs för att han ska få det. framför allt tror jag att dagis (ligger bra i munnen) / förskolan (politiskt korrekt, speciellt med tanke på mitt yrke) kommer vara värsta lyftet för honom. en egen värld! det ska bli kul att få höra honom berätta om den.
vi slentrianskriver nu, för övrigt. för er som undrade, hehe. hon skriver, jag svarar, och så vidare. exakt vad det ska mynna ut i vet jag inte men just nu är det bra. har jag döpt henne här? det kanske jag borde. ska kolla det. och annars tänka ut något.
imorgon: kanske en spontan junibacken?
dagens indiannamn:
tystvrålar-peter-jöback-ha!!-bit-på-den-du! (dvs: glad)
