har de däremot redan svårigheter blir läget ett annat.
en diagnos (eller i alla fall många) köper inträdesbiljetter både till resurscentra, hjälpmedel, avlastning eller andra fiffiga grejer i vardagen.
att bli utredd för den ena diagnosen efter den andra och få den avfärdad gör liksom bara resan längre.
tycker jag.
älvan har nu konstaterats inte ha:
grav språkstörning
dyspraxi
dysartri
adhd
add
asperger
cdc (ny för mig)
generell utvecklingsförsening
en del av de där är ju rena festen att han inte har; han är intellektuellt på ett mycket äldre barns nivå, noggrann, ambitiös, beslutsam och fokuserad. toppen! å andra sidan är han - fick jag veta idag - på en treårings nivå rent motoriskt (förutom att räven ligger före honom i vissa grejer vill jag då påpeka) och har i nya sociala situationer ett självförtroende som en tonåring (läs: inte alls).
...men har han fler problem av sin motorik är det habiliteringen (möjligtvis) som kan utreda vidare; neurologen ska vi få remiss till men de antar att de inte hittar något; logoped kan vi få hjälp att hitta en femte eftersom ingen hittills fungerar och ska jag fortsätta?
en hjälpmedelsgaffel fick jag med mig hem i alla fall.
samt ett löfte om en gratis alphasmart (till ett barn som kommer få kämpa för att överhuvudtaget lära sig ljuda).
dagens indiannamn:
cykla-långt-cykla-svettigt
