thank fucking god it's not friday

för att använda ett populärt uttryck just nu: jag ruttnar på helger! jag vet att det ska vara fredagsmys, lördagsmys, every-fucking-day-is-like-sunday-mys (fast oj vad det sista lät omysigt!) - men jag ruttnar på det! ända sedan älvan var alldeles liten har helgerna varit det som har varit tungt. vardagar flyter på, vare sig du är ledig eller inte, för det händer garanterat saker antingen på stan eller med någon; eller både och! helgerna är öken för då retreatar varenda en in i sin egen lilla familjehåla och här står vi och har inget ordnat. folk gör liksom inget på helgen - för de vill hinna vara med varann.

vi är med varann hela tiden. eller som älvan sa när vi öppnade dörren idag: "det är ingen hemma. för vi är bara tre." (finaste fina!)

och faktiskt kvarstår mitt topp-hjälperbjudande-alternativ: fråga om vi vill hitta på något i helgen. det är helt grymt!


dagens indiannamn:
den-genetiska-källan-för-svårigheten-att-äta-banan (under vilka omständigheter som helst)

CFC - here i come!

fast tyvärr inte just jag, då. en god vän ringde med andan i halsen och hade fått råd av cfc tvärtemot vad hon själv spontant kände. nu visste hon varken ut eller in.

jag kände det också... det enorma adrenalinpåslaget. satan vad det känns! nu fattades bara det där samtidiga iskalla lugnet där man bara tar steg för steg (ytterst praktiska sådana) tills man plötsligt står där utanför kliniken och har miljontals simmare inuti - och försöker på något sätt greppa verkligheten.

jag vill också!

...men jag har en hemlig plan. hehe. jag gillar sånt. få se om denna går att genomföra innan/om baby svet behagar komma.


dagens indiannamn:
andan-i-halsen-här-med (fast mer pga rävens ständiga utflykter)

ps. en massa tummar för ett litet syskon till fina räven-kompisen! ds.

it gets better project

hade som vanligt någon slags tanke om att gå och lägga mig tidigt idag.
lägga barn ordentligt.
plocka i ordning, fixa greja.
...och så ner i sängen och läsa.

i stället hamnade jag framför the it gets better project - och blev kvar. vid det här laget har jag sett flera dussin filmer av kända och okända; alla med ett och samma budskap. it gets better. och mycket är det ju tonåringen i mig som gråter med de här ungdomarna/halvvuxna/vuxna/äldre som sitter framför en ofta skakig handkamera och intygar hur mycket bättre det blir och sedan lägger ut det på youtube. och det är ju bra så.
men mest är det kanske bara detta att det är ett så fantastiskt briljant upplägg, det enda lilla - så stora - som man egentligen vill och behöver säga: det blir bättre!

vi pratar om det på jobbet då och då, inte bara ur hbt-perspektiv då förstås, att man bara vill sätta ungarna ner och säga "det går över!"

här är det någon som gör det.

jag hoppas hoppas att någon hör dem.


dagens indiannamn:
out-and-proud?

mammas konflikträdsla - my gain...

idag har jag utnyttjat hennes konflikträdsla något grovt. i natt, borde jag säga.

jag följde med alla ut - fully knowing att jag inte skulle vara hemma till tolv.

men: she was magic. pure magic.
unattainable. på alla sätt.
...men helt djävla magisk.

för övrigt en trevlig dag. jag vill kanske gå ut mer. jag har spelat rundpingis!


dagens indiannamn:
smitten (well - daaah...)