för att använda ett populärt uttryck just nu: jag ruttnar på helger! jag vet att det ska vara fredagsmys, lördagsmys, every-fucking-day-is-like-sunday-mys (fast oj vad det sista lät omysigt!) - men jag ruttnar på det! ända sedan älvan var alldeles liten har helgerna varit det som har varit tungt. vardagar flyter på, vare sig du är ledig eller inte, för det händer garanterat saker antingen på stan eller med någon; eller både och! helgerna är öken för då retreatar varenda en in i sin egen lilla familjehåla och här står vi och har inget ordnat. folk gör liksom inget på helgen - för de vill hinna vara med varann.
vi är med varann hela tiden. eller som älvan sa när vi öppnade dörren idag: "det är ingen hemma. för vi är bara tre." (finaste fina!)
och faktiskt kvarstår mitt topp-hjälperbjudande-alternativ: fråga om vi vill hitta på något i helgen. det är helt grymt!
dagens indiannamn:
den-genetiska-källan-för-svårigheten-att-äta-banan (under vilka omständigheter som helst)
