hade som vanligt någon slags tanke om att gå och lägga mig tidigt idag.
lägga barn ordentligt.
plocka i ordning, fixa greja.
...och så ner i sängen och läsa.
i stället hamnade jag framför the it gets better project - och blev kvar. vid det här laget har jag sett flera dussin filmer av kända och okända; alla med ett och samma budskap. it gets better. och mycket är det ju tonåringen i mig som gråter med de här ungdomarna/halvvuxna/vuxna/äldre som sitter framför en ofta skakig handkamera och intygar hur mycket bättre det blir och sedan lägger ut det på youtube. och det är ju bra så.
men mest är det kanske bara detta att det är ett så fantastiskt briljant upplägg, det enda lilla - så stora - som man egentligen vill och behöver säga: det blir bättre!
vi pratar om det på jobbet då och då, inte bara ur hbt-perspektiv då förstås, att man bara vill sätta ungarna ner och säga "det går över!"
här är det någon som gör det.
jag hoppas hoppas att någon hör dem.
dagens indiannamn:
out-and-proud?
