hon var borta redan när jag skrev här igår. de stängde av allt och hon somnade in.
det som var hon var borta sedan länge redan då.
och jag vet det nu.
jag försöker ta in det.
men så många delar av mig vägrar och vill tänka att det fortfarande en chans till missförstånd.
av alla människor i den kretsen - inte hon.
inte hon.
hon var en god kraft i världen och en trygg punkt för mig och andra, alltid.
fina, fina f.
och dagen har varit en konstig mix av svårmod och tårar och förvånansvärt kreativ och konstruktiv jobbanda. jag har fått en massa gjort. det är helt galet. egentligen vill jag ju bara gråta och skälla på henne att hon ska se sig för när hon kör.
men det är ju ingen mening med det.
dagens indiannamn:
jaa-du-det-vet-jag-faktiskt-inte
