tjaa, det är väl en sammanfattning av kvällen. det är så jävla tröstlöst att vara så här trött, så här sliten, så här tråkig och så här lättretad. idag när älvan smugit upp ur sängen och hällde tandkräm över hela handfatet så blev jag så jävla arg. det hade jag inte velat bli. och inte för att jag sas 'lost it' men arg blev jag. övervägde att se till att han stannade i sängen och inte var uppe i sitt rum och grejade.
jag hämtade mig. det gjorde jag. satt en stund med honom och bekräftade att han blev ledsen när han ska ligga ensam och sova men höll fortfarande fast vid att han KAN somna själv. att han gör det varje kväll. och att det går bra.
men en bra mamma hade säkert inte ens hamnat där.
eller tänk så här:
en icke-gravid, utvilad mamma med ett barn som inte var på gång att få syskon och genomlida värsta trotsåldern samtidigt hade nog inte hamnat där.
fast inte ens det vet jag iofs säkert.
jag älskar min älva över allt annat och vill ge honom dagar som matchar det men just nu får jag bara inte ihop det. det kanske ska vara så?
(dessutom har jag en crappy vikarie på jobbet from idag. ingen bra start. han suger.)
dagens indiannamn:
tvära-kast-mellan-konsekvent-och-låt-gå (jag tvingar inte i något barn middag, det gör jag bara inte.)
