...kvinnan förföljer mig överallt. hon är rar på sina sätt men jag v i l l inte ha henne tex i älvans sammanhang. känner fortfarande att jag går i tjänst varje gång hon ringer, vill helt plötsligt inte ha med älv-föreningen att göra ett tag och det känns bara så trist. det är så svårt att förklara för någon som inte förstår sociala koder att jag gärna ha lite kontakt - men att det egentligen inte gör mig något om det går tio år mellan vi ses. att vi i n t e har något gemensamt förutom möjligtvis det vi har gjort ihop - men det var hennes vanliga liv och jag var på jobb.
*suck*
baksidan av mitt yrke, definitivt.
inte alla är som min fina monkey boy.
dagens indiannamn:
fasa-för-ännu-ett-fem-minuters-metods-helvete (nej, älvan sover inte.)
