kärlekskrank

Inuti mig, å andra sidan, är det ju som tomt just nu. Det finns bara en historia och den är ytterst fragmentarisk och framför allt sjukt ointressant i sin nuvarande form. Antingen blommar den liksom ut eller så är det bara en förstelnad pubbeunge som liksom aldrig kom längre. Igår maskerade jag min trevande ny-modighet som tonårsdejtande – förvisso effektivt men vi vet ju alla hur det egentligen ligger till. Eller nä, jag vet det. Kanske några till. Och i sak är jag verkligen helt fine med det; det är som det är och jag hade annat för mig (och för övrigt tror jag många med mig känner likadant i alla fall.) Men jag känner mig ändå helt ur led med mina jämnåriga, inte alls där de är. Jag har liksom någon bild av att detta hade kunnat delas friskt och frejdigt om vi bara vore någon annanstans i livet, att det hade tagits emot och omfamnats med en helt annan glöd om det inte vore så att jag är tjugo år för sen. Skiter väl jag i – å någon sida – men fy fan vad ensamt det blir – å någon annan.

dagens indiannamn:
den-sena-ankungen

panic (on the streets of london)

jag sätter en darrig tia på att helgens totala bottensvaj har med cykeln att göra. (obs: lång vokal)

som man brukar säga: i doubt it.

det här gör mig vansinnig och gör också så vansinnigt ont. frk palin har visst vaknat till lite och sysselsätter sig med annat än dödsångest på dagarna. planerar även för spridda dagar ahead. dock med en väsentlig skillnad från förr: jag förekommer inte. alls.

nu återstår bara den något delikata fintolkningen:
planerar hon inte för att träffa mig (just nu?)
eller
planerar hon att aldrig träffa mig igen?

jag tänker mig att jag på något sätt skulle överleva avklippningen - om jag bara visste om den. eller snarare att jag skulle bli tvungen. tvungen att anpassa mig till att så här har hon bestämt. jag ville något annat men det ville inte hon. sånt är - ska gudarna veta - livet.

detta är ju dock något annat; hon hör ju herregud av sig, oftare nu än förut, stundtals tom med en fråga tillbaks - och dagarna som gått är ju inte så många. i tal räknat. (i livskris-dödsångest-andtheoneyoulove räknat kanske desto fler. dessvärre.)

dvs: limbo. bara limbo.
and not the dancing kind.


dagens indiannamn:
sur-surare-fandetvarintedenhärföräldernjagvillevara (favorit i repris, jag vet)

grottan

och idag känns det bara hopplöst. det ska det väl också göra ibland, kan jag tänka. delar av dagen, borde jag säga. frk fräken har deppat ner sig totalt och ska "komma när hon orkar". jag fattar. jag sitter här hemma och förstår så intensivt att jag nästan kräks.

faktum kvarstår att vi båda haft ledig tid och inte lagt en sekund av den på varandra. och när nya äventyr tänks ut för dagar som kommer så förekommer vi inte där heller. på samma ställe menar jag. uppenbarligen har den dagen inte kommit än.

...och jag är fördjävla dålig på att vänta.


dagens indiannamn:
menjodå-jag-själv-är-åtminstone-uppe-ur-värsta-gropen (livet måste ju gå vidare, eller?)

på något djävla vänster

...det är bara stackars räven som har ett rätt så svajigt kärleksliv.

älvan har gått och blivit med flickvän.
(och jag med. tihi.)


dagens indiannamn:
förbehåller-mig-rätten-att-vara-fånigt-glad

där hade älvan en poäng

jag är iofs inte inne på hovdjur - men inte fan är det fjärilar. någon slags daggmask av gigantiska mått?

det känns som jag är arton all over again.


dagens indiannamn:
avvaktar-lite (och försöker frammana isen i magen)

hur snart är nu?

jag tror faktiskt inte jag överlever. jag borde ha överskott på sömn men kan inte sitta stilla, inte koncentrera mig. jag ville jag vore - osv.


dagens indiannamn:
abstinent

det är bara saker man ser

det är galet hur man kan känna så tydligt att det aldrig kommer bli något - och ändå bli så glad av att vara tillsammans.

det är galet hur uppenbart det är att det är något på gång - och så händer det inget.

(samtidigt.)


dagens indiannamn:
kär-och-galen (jamen just precis nu i alla fall)

förutsägbarhet

det är en lustig, nästan klassisk, känsla när jag frågar frk palin frågor om andra som jag egentligen skulle vilja fråga om henne. "vad skulle hända om ditt ex..." things you do när du utvärderar en potentiell partner, möjligen?

i övrigt hoppas jag att jag är "mer än ett prospect."


dagens indiannamn:
prioritera-njutning (jag är barnfri idag)

pirret

det kom!


dagens indiannamn:
kungen-av-tålamod (framtillhalvåtta)

en uppryckning/såhärsomdetalltidblir

i flera månader nu har vi hörts varje dag. vi umgås hyfsat spontant, allt oftare och längre för varje gång. räven kallar lilla lila för lillebror och hittar fina kylskåpsmagneter åt honom när han inte är där. älvan har snart lärt henne alla spel han kan och hon sitter i familjehögen när vi läser kvällsbok.

...och ändå är det något som rycker i mig när den brunögda plötsligt står där på pride. något som sprallar när hon försöker leta upp mig via facebook och sms lite senare på kvällen. något som fortfarande är där trots att det är flera månader (läs typ lika många som ovan) vi var ute och trots att kontaktförsöken däremellan inte riktigt blivit.

det går ju inte alltid att förklara sånt här. och än har inget egentligen blivit sagt på något håll - men jag känner igen ett mönster. vi får se om det kan bli så igen (vilket i det lite längre loppet blev galet bra.) kanske kan jag shapea upp mig. komma över den här lilla tröskeln som finns kvar. eller typ lägga ner.


Dagens indiannamn:
vacker-och/men-komplicerad (watch me falling)

ps. vackraste du - jag ber om ursäkt för namnet men jag skyller på överkonsumtion av tvivelaktig barnlitteratur ds.

men - hur gör man?

grejen är att denna gången tycker jag att jag gör det mesta rätt. jag läser inte in en massa konstiga saker utan tolkar signaler som ett ärligt menat intresse, jag hör av mig, jag bangar inte (om jag inte måste) och jag... äh, jag är väl också lite som vanligt.
djävligt stel. inbunden. tillknäppt.
grejen är ju (också) bara den att med henne så har det inte riktigt funkat att vara så; när hon och jag och alla barnen umgås funkar det liksom inte att vara varken så jävla tillrättalagd eller återhållen. det är liksom rätt så fullt ös - plus att hon är sjukt lätt att vara med, på många sätt. vi umgås på de mest sjaskiga sätt då och då. vi har också - efter det - umgåtts som vuxna.
det som inte släpper, det som aldrig släpper, det är alla tankarna. men om, och hur, fast först, kanske om, och i så fall så... och vad v i l l jag ens? vad vill hon?

...och den stora frågan:
om jag nu vill
och hon vill med
H U R gör man?

dagens indiannamn:

the-village-idiot (alla andra lyckas; jag står kvar.)

note to self:

det är okej att vara lite kär (så länge det känns bra).

att själva projektet i sig är dödfött är liksom sekundärt.
fin som snus är hon. :)


dagens indiannamn:
fördelar-ipaden-rättvist (dagens ungdom...)

läge/inte läge

det är inte när man känner sig som allra mest ensam man skriver de mest besjälade oncomings till potential dates.

...det borde vara förbjudet med dagisledigheter när man har pms. (om det nu har med det att göra.)


dagens indiannamn:
jagvillvarany-jagvillvaraclueless-jagvillvaragrön (och inte den man frågar)

rim, reson och att leva som man lär

det är skönt när man har bestämt sig (för något).
skönt när man så att säga har spikat agendan,
vet vad som går först
och vad som prioriteras.

i klartext: när man vill bli gravid har man liksom inte riktigt tid att dejta.

...och så sitter jag en hel kväll på qx och försöker övertyga mig omväxlande om att de är några jag inte kan leva utan och att det finns en chans i helvetet (som man säger) att de skulle slösa några minuter på att svara just mig.

är det inte konstigt?


dagens indiannamn:
koncentrerad-fokuserad-dennadagenskablibra (nu ska jag bara orka imorgon också)

jag känner igen det här

i've been down this road before.
jag vill berätta för någon.
berätta vad som händer.
berätta om mina planer.
berätta vad jag tänker.
(och inte minst att jag blir småförälskad hela tiden. i lite olika kvinns, som man säger.)


dagens indiannamn:
blir-hotspottad-av-chefen (minsann)

aja baja alfons åberg

...så här borde jag inte känna.
att diskutera helgens ragg med sin tilltänkta slutar aldrig bra.
jag vet det.
jag vet det.
jag vet det.
himla väl, faktiskt.

(men vad hjälper det? jag hoppas ändå hon ska komma hit.)


dagens indiannamn:
bokslukaråldern-all-over-again (det är gött med bibliotek)

man kan ändra sig

jag övar på det.
övar mig på att inte tänka antingen/eller.
utan kanske... något annat.
just nu går det inte ihop det här med baby svet. vi ska flytta. vi ska välja skola. vi ska prova behandlingar för älvan. vi ska bestämma förskola för räven. själv är jag sugen på att dejta. (just nu dessutom en speciell. nej två.)
...min slutsats är som vanligt: nähej, då blev det ingen svet.
men kanske kan man i stället tänka om? vänta lite - se vad som händer?

(he. min paradgren.)


dagens indiannamn:
tröööött-och-hemmakär

baddaren

jag har en baddare till son.
under hela diplomutdelningen (nåja, älvan råkade faktiskt vara först) står jag och laddar med ett eget litet mantra "han får droppen i år igen, han får droppen i år igen" - och fram stegar en morsk älva för att strax återkomma med en baddare i hand.
samtidigt ser jag älvan junior (ett annat barn i gruppen) gå fram, få droppen och sedan ljudligt ifrågasätta det. jag ser mycket av älvan i honom; han talar inte rent, deltar inte i allt, gör tvärtemot instruktionerna vad jag kan förstå. de är mycket olika på många sätt men det finns också paralleller. om inte annat ser jag det i hans mamma som - liksom för övrigt även jag - hovrat runt utsiktspunkterna in mot simskolebassängen.
...men min son fick baddaren! det innebär i rent faktiska termer att han klarat att doppa huvudet, flyta rakt fram samt koka kaffe. i helt andra termer - vad man nu skulle kunna kalla dem - att han genomfört en åldersadekvat aktivitet inom ett eget intresseområde och gått segrande ur striden. jag har tjuvkollat på honom. jag har sett att han varit med för det mesta men också haft sina saker för sig. men han fixade det!
och det största stora var att han tyckte hela simskolegrejen var himla kul. han vill gärna gå igen. det är stort!
(och jag tror ingen var stoltare än jag.)

sedan tror jag tyvärr att jag kanske haussade själva prestationsdelen av det hela "t ä n k att du har klarat alla tre sakerna i år, oj vad du är duktig!" men så får det vara.
den här gången.

annars: slits mellan storslagna planer på allsköns långresor (regnskogen, australien, kina) och baby svet. jag vet. det ena behöver inte utesluta det andra. men på något sätt - och tyvärr - har jag någon vag (smått bisarr) längtan efter att få ett barn tillsammans med någon. däremot, måste jag säga, har jag verkligen ingen större lust att joina det ibland rätt så gnälliga parföräldraskapet. (sticker jag ut näsan och säger.)
sedan drar jag mig tillbaka...


dagens indiannamn:
tömmer-frysen-liketherewasnotomorrow