i flera månader nu har vi hörts varje dag. vi umgås hyfsat spontant, allt oftare och längre för varje gång. räven kallar lilla lila för lillebror och hittar fina kylskåpsmagneter åt honom när han inte är där. älvan har snart lärt henne alla spel han kan och hon sitter i familjehögen när vi läser kvällsbok.
...och ändå är det något som rycker i mig när den brunögda plötsligt står där på pride. något som sprallar när hon försöker leta upp mig via facebook och sms lite senare på kvällen. något som fortfarande är där trots att det är flera månader (läs typ lika många som ovan) vi var ute och trots att kontaktförsöken däremellan inte riktigt blivit.
det går ju inte alltid att förklara sånt här. och än har inget egentligen blivit sagt på något håll - men jag känner igen ett mönster. vi får se om det kan bli så igen (vilket i det lite längre loppet blev galet bra.) kanske kan jag shapea upp mig. komma över den här lilla tröskeln som finns kvar. eller typ lägga ner.
Dagens indiannamn:
vacker-och/men-komplicerad (watch me falling)
ps. vackraste du - jag ber om ursäkt för namnet men jag skyller på överkonsumtion av tvivelaktig barnlitteratur ds.
