...det lite halvt tveksamma dåliga samvetet.
älvan har i en period varit väldigt mammig och inte gärna gått till dagis (men sedan stortrivts när han väl är där).
nu igår sa han helt plötsligt att han ville till sitt dagis och imorse att han hade längtat dit.
då borde man väl vara supernöjd va? och det var jag, i bråkdelen av en sekund.
sedan kände jag ett otvivelaktigt sting av det unkna samvetet: "jo jo, det är ju faktiskt så tråkig jag är just nu." han pratar även om att han vill träffa mormor.
jag vet, jag vet, jag vet allt man skulle kunna tänka så förnuftigt i det här läget. och jag är jätteglad att han gillar sitt dagis (och mormor!) - och jätteglad för att det ju betyder att han gillar sin tillvaro i stort. jätteglad att lämna en glad och sprallig älva till dagens lek och hämta en dito efter mellis.
...men någonstans finns stinget där ändå. jag längtar så intensivt till andra tider och sörjer lite grann min sura och trötta höst. jag saknar glada o pigga mamman som faktiskt hittar på roliga saker och orkar genomföra dem.
my time will come, eh? not a day too soon, either.
dagens indiannamn:
ut-på-stan-minsann
