hur lång tid kan det ta? väntan är i det närmaste outhärdlig och jag blir om möjligt ännu mer nervös för att något ska vara/gå fel. visserligen vet jag att så tidig som lilla älvguldägget var, så brukar det aldrig vara. men jag väntar ändå...
(alltså nej, jag har inte varit iväg än.)
en annan sak: hur många chanser kan man missa? *bajs*
lite så
sammanfattar man dagen.
dagens indiannamn:
våga-vägra-bo-med-andra (aaaasocial)
ps. men faktiskt
det måste jag erkänna
så även om jag rent intellektuellt fattar
att det inte är jag
så skulle jag ge nära nog en förmögenhet
- om man kan kalla det jag har för det -
för att få vara någons stora nu.
om det fick vara jag. ds.
