och vi kom hem med helt nya visioner.
tog med mig pojkarna och åkte till mellansyster och hennes familj nere vid kusten och fast jag kanske inte kände det där så slog det mig på vägen hem (allra sista biten från tunnelbanan) vilket nystart för vår lilla familj det kändes som. älvan hade fått nästan en vecka med mig runt hörnet hela tiden, lill-räven had acquired new sleeping skills och själv hade jag fått en himla massa vilo- och samkvämstid, upptäckte jag. resultatet blev att älvan kändes mycket mindre spattig och jag kände mig stark. full av nya intentioner.
som jag i mångt och mycket lyckats hålla här hemma:
ingen film innan dagis
ingen film före maten
vi leker, umgås och gör saker tillsammans efter tre
älvan kan leka en stund själv eller nära oss
lill-räven kan många gånger somna själv i vagnen
små saker. men viktiga saker. viktigast är inte detaljerna utan att jag börjar känna att jag orkar. jag orkar vara närmare den föräldern jag vill vara.
...och mina barn är ljuvliga! lillebror skrattar allt oftare (och mycket åt storebror). storebror är glad för den lille.
