ja för dagarna går och här kommer minsann ingen bebis... de på mitt jobb är rätt nöjda med det och jag med, antar jag - men snart tröttnar jag på att vänta. idag kom i stället ÄNTLIGEN den nya datorn och jag har pysslat med den mest hela kvällen.
en tråkig sak är att jag annars tillbringat dagen på avdelningen där jag låg med lilla älvan, nu inför det eventuella snittet nästa vecka. och det kändes inte alls bra... regnbågskompetensen där är i det närmaste obefintlig (och vi var minst två regnbågsfamiljer där) och en del barnmorskor verkar ha kvar samma attityd sedan 1800-talet och vara himla nöjda med det. tanten jag skulle ha var förstås precis den där sorten jag inte klarar av, den sorten som får mig att känna mig som ett argt truligt barn som inte uppskattar hennes (verbala) små klappar på huvudet. jag vill inte ha henne i närheten av mig eller mina barn. jag vill inte att hon står med i operationssalen och förstör min-fina-familj-blir-större-ögonblicket. jag vill inte - mitt under förlossningen - varken förklara eller försvara mina livsval.
så allt sammantaget så lutar planen åt det här:
går snittet att flytta - fine.
annars (och i princip i vilket fall) - jag åker in när det är dags så får vi se hur det går.
håll tummarna för mig och lilla b.
det är vår tur nu/snart.
dagens indiannamn:
barn-lös (älvan är utlånad och baby b kommer ju aldrig!)
