idag efter maten skulle jag klippa ur ett par recept (jaja, jag vet) och erbjöd även älvan en sax. han nappade!
...med följden att han och lilla räven satt nöjda och pysslade var och en med sitt (klippa ut mat respektive försöka bemästra pipmuggen) i vad som kändes som en evighet. jag diskade. plockade. planerade mat. småpratade med pojkarna.
och trots att det absolut inte var något himlastormande på något sätt så rådde bara en sådan enorm harmoni. (jag gillar stora ord.) ibland är en kamera så futtig, jag behöver en känslokamera för att spela upp de där bästa stunderna igen.
upprepade kräksjukor, vakna-hela-natten-kurer (inte lika populära), trots och djävulskap till trots.
mina pojkar.
min skatt.
så fina, så fina de är.
dagens indiannamn:
smider-vardagsplaner-minsann (imorgon egentid med älvan!)
