det är det där med att få ihop sig.
jag tycker jag alltid är någon annanstans; inte riktigt d ä r. att jag alltid känner mig lite delad, kluven, what have you.
vore fint att säga "förutom när jag är med barnen" eller åtminstone honom. det är inte sant. barnens tid upptas också den av tankar; på annat, på honom. även hans tid.
framför allt min tid.
å andra sidan: det är fan inte ofta jag HAR tid.
dagens indiannamn:
(jo, för jag har sovit emellan)
ska-försöka-ta-tag-i-det-här-nu
(och då menar jag - alas - mest praktiska ting.)
