jag känner att jag behöver det. få vara supersmal (bara det) man i 60-talskostym ena stunden för att lite geschwint gå över till i alla fall lite halvfeminin nästa. tjaa, det funkar ju med man där med för övrigt. för mig. jag är trött på att vara kvinna hela tiden; hade säkert tröttnat på annat med - men det har jag ju inte provat. vill antingen va (det blir klatschigast så) eller möjligtvis ha den där smala eller småfeta eller vafansomhelst killen. det vill jag.
idag kändes det ensamt att vara jag. i alla fall under teaterdelen. det är fan märkligt, en heldag hemma med kräksjuka barn går ganska lätt och ledigt - men när man funderar över hur kul rolflassgårdidrag egentligen är, då känns det rätt b.
fan.
det är ju mera ingen än någon här hemma. TROTS att jag måste erkänna mig öppen för förslag. (så långt som att själv föreslå har jag inte kommit än.)
drömdejten, hallå? det är fan dags nu.
dagens indiannamn:
googlar-trolldeg (men sedan blir det ingen) - story of my friggin' life.
